Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
tor av filter delas i tre frekvensband, som ledas över
var sin tyratron till de olikfärgade lamporna. Den
röda lampan, som är kopplad i serie med en induktans,
motsvarar de låga frekvenserna; den gröna lampan, som
är hopkopplad med en serieresonanskrets, motsvarar de
mellersta tonerna i skalan, och den blå lampan, som är
hopkopplad med en seriekondensator, motsvarar de höga
frekvenserna. Tyratronerna ha införts huvudsakligen för
att genom sin värmetröghet eliminera störande flimmer,
men samtidigt ge de en viss förstärkning. De lampor, som
skola återge amplitudvariationerna, äro på motsvarande
sätt över tyratroner kopplade till olika uttag på en
transformator, vars primärsida matas av radioapparatens
slutsten. (Electronics, januari 1941.) sah.
Universalgramniofon. En röst, som upptagits på
grammofonskiva, är outtröttlig, alltid till hands och av
konstant kvalitet. Redan på ett tidigt stadium har man
också velat använda grammofonskivor för
telefonprovning, men detta har inte varit möjligt, förrän skivornas
kvalitet samt återgivningssystemet grundligt förbättrats.
År 1920 utarbetade Bell Telephone Laboratories en
elektrisk metod för upptagning och återgivning, varigenom
dels kvaliteten avsevärt förbättrades, dels sådana
fenomen som elektriska störningar kunde tas upp.
Bell-laboratorierna anskaffade då en ansenlig
skiv-samling för telefonprovning och för
undervisningsändamål. Dessa upptagningar graverades på skivan som
sidosvängningar i ett spiralformigt spår av konstant
djup, som nålen följde. Senare ha ytterligare
förbättringar gjorts i och med införandet av
vertikalupptagningen. Den högre kvaliteten och längre spelningstiden
hos dessa skivor ledde till anskaffandet av en ny
samling vertikalgraverade skivor. Det blev därför
nödvändigt att ha en grammofon av båda systemen inte blott
för telefonprovning utan även för det stora antalet
rundradiostationer, som på de senaste åren använt både
late-ralt och vertikalt graverade skivor i sina radioprogram.
Det är naturligtvis besvärligt att byta grammofoner,
när skivor, graverade enligt de två metoderna, skola
spelas successivt, och det blev därför önskvärt att
konstruera en grammofon, som passade för båda systemen.
Idén med universalgrammofon var inte ny, men i
tidigare modeller var det nödvändigt att byta pick up eller
stift, när man gick från ett återgivningssystem till ett
annat. Kvaliteten var vanligtvis sämre än hos en
återgivningsapparat för ett enda system, och problemet blev
därför att få fram en apparat, som kunde användas för
vilken typ av skivor som helst utan någon som helst
ändring, och som var lika bra som den bästa
grammofonen för ett system.
Rätt tidigt utarbetades en återgivningsanordning,
som uppfyllde alla ovannämnda fordringar, men vid
proven framkom en oväntad svårighet. Några av de
sido-graverade skivor, som påträffades i praktiken, hade så
mycket vertikalt ytbuller, att det fullkomligt dränkte det
lateralt återgivna ljudet, när detta återgavs av en
anordning, som reagerade för båda rörelsetyperna.
Därför måste de ursprungliga fordringarna ändras och en
grammofon utarbetas, där man måste välja det önskade
återgivningssystemet.
Det nya svängningssystemet, som är mycket litet, är
utformat som en särskild enhet att fästas på det
magnetiska systemet. Principen är densamma som tidigare
använts på grammofoner för vertikalåtergivning.
Två mycket små rullar av isolerad tråd äro lindade
på en duraluminiumstomme och de fyra fina
ledningstrådarna äro löst rullade runt små klämmor, placerade
direkt ovanför stommen. En platt triangelformig
horisontell fjäder, som uppbär den rörliga uppbyggnaden, är
monterad mellan de båda spolarna. Fjädern kan lätt
böjas upp och ned men inte åt sidan på grund av sin
bredd. Den begränsar spolens alla rörelser med undan-
tag av den lyftning rätt upp och ned, som erfordras för
vertikal återgivning, samt den torsion, som är
erforderlig vid lateral återgivning. Ett mycket litet och tunt
vertikalt duraluminiumrör är fastnitat i ena ändan vid
spol-stommen och förbundet med fjädern. Detta rör har en
skiva av visköst material, som dämpar de oundvikliga
högfrekventa resonanser, som förorsakas av elasticiteten
hos grammofonskivorna. I rörets andra ända är ett
diamantstift fastcementerat. Stiftet befinner sig alltså
vid foten av ett T och spolarna vid tvärarmens
ytterändan En fin ståltråd förbinder stiftet med ljuddosans
stomme för att hindra det från att skjutas fram genom
grammofonskivans rörelse.
Under återgivningen röra sig spolarna axialt i ett
radiellt magnetiskt fält. Denna rörelse är densamma,
antingen spolarna röra sig vertikalt eller rotera, beroende
på om en vertikalt eller lateralt graverad skiva spelas.
Den enda skillnaden är en omkastning av fasen hos de
spänningar, som uppstå i spolarna. Om spolarna äro
kopplade medverkande i serie adderas spänningarna i
spolarna vid vertikal rörelse och upphävas vid
svängningsrörelse. När de äro kopplade i motverkande serie,
upphävas de spänningar, som förorsakas av vertikala
beståndsdelar, dock inte fullständigt utan med omkring
20 db skillnad relativt den icke önskade signalen. En
omkastare monterad vid skivtallriken ändrar kopplingen vid
byte från en typ av skivor till en annan. Denna
omläggning är den enda manöver som erfordras; skulle den
förbises, kan det lätt utföras utan att skivan behöver stannas.
Den magnetiska kretsen består av en rektangulär
stång av magnetiskt material, vid vilken äro fästade två
ok av mjukjärn, av vilka ett uppbär ett mellanpolstycke.
De två oken äro anbragta direkt på den yttre polplattan,
som tjänar som monteringsplatta för ljuddosans alla
delar. En liten kopplingsplint och en skyddskåpa
omsluta mellanpolstycket och skydda ledningstrådarna. En
dammtät aluminiumkåpa hindrar damm eller smuts att
tränga in i det lilla luftgapet i vilket spolarna röra sig;
diamantstiftet passerar igenom ett gummimembran, som
passar tätt omkring stiftet utan att hindra dess rörelse.
Hur troget en upptagning än må återges, blir
resultatet dock otillfredsställande om det skulle uppstå något
märkbart yrbrus. Detta, som varierar med det material,
som använts för skivan, består till största delen av
högre frekvenser. Detta ökar förhållandet mellan ton
och brus vid graveringen.
Vid återgivningen användes en filterkrets med en
karakteristik som är komplementär till utjämnarens,
varigenom de höga frekvenserna återställas till sina verkliga
relativa värden, under det att ytbruset minskas med ett
belopp motsvarande utjämningens storlek.
Utjämningskretsens karakteristiker bero inte endast på
skivma-terielen utan även på om lateral- eller vertikalsystem
användes. En reglerbar utjämnare är därför nödvändig.
Karakteristiken hos återgivningssystemet är i
huvudsak jämn upp till nära 10 000 p/s för båda typerna av
skivor. De flesta lateralgraverade skivor återges med
en något högre volym än vertikalskivorna, emedan de
i regel äro graverade med hänsyn till akustisk
återgivning. För att kompensera denna skillnad är
återgivningsanordningen så konstruerad, att den har större
känslighet för vertikala skivor, och utgångseffekten blir
sålunda densamma för båda slag av skivor. (Bell Labor.
Rec., oktober 1940.) säll.
Mätning av tonhöjden hos orkestrar. Tonhöjden hos
trestrukna A i den musikaliska skalan har fastställts
till 440 p/s, och det är av intresse att veta, såväl för
instrumenttillverkningen som för utförandets
jämnhet, hur nära detta värde följes i konsertmusik. För
detta ändamål har Bell Telephone Laboratories
utarbetat en anordning, som möjliggör en snabb och
noggrann bestämning av tonhöjden hos normaltonen.
7 juni 1941
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
