Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 7 utgiven av svenska teknologföreningen 5 JULI 1941
INNEHÅLL: Rikskabeln Göteborg—-Malmö, av Sven Nordström. — Intryck från Amerikas radioindustri, av
Sven Stockman. — Lik- och växelströmsnormal, av Seth Holmqvist. — Insänt. — Notiser. —
Föreningsmeddelanden.
Rikskabeln Göteborg—Malmö.
Av SVEN NORDSTRÖM.1
Historik.
Redan i de ursprungliga planerna i 1918 års
stamkabelkommitterades förslag till utformning
av det svenska långdistanskabelnätet fanns
västkustkabeln medtagen. Den har sedan dess varit
särskilt aktuell, dock utan att komma till stånd varken
år 1925, då rikskablarna Stockholm—Göteborg och
Stockholm—Norrköping hade färdigställts, eller år
1932, då elektrifieringen av Västkustbanan
nödvändiggjorde bortflyttning av svagströmsledningarna
efter banan.
Det beslöts nämligen, att sistnämnda ändring av
telegrafverkets ledningar skulle ske genom byggande
av nya stolplinjer efter landsvägarna, dels därför att
det årliga kabelbyggnadsprogrammet redan var så
stort, att det ansågs, att ökning ej borde ske, dels
därför att man å denna viktiga route ville invänta
vissa redan vid denna tidpunkt skönjbara nya
trans-missionstekniska konstruktioner, vilka måhända eljest
ej skulle kunna tillämpas, alldenstund en ytterligare
kabelanläggning efter Västkusten måste anses ligga
mycket långt fram i tiden.
Först då kravet på ledningar till de planerade
Olympiska spelen i Helsingfors år 1940 framfördes,
upptogs frågan om västkustkabeln ånyo. Behovet
av telefon- och telegrafförbindelser för detta
evenemang var nämligen så stort, att det ej fanns
några som helst möjligheter att tillgodose
detsamma, om ej kabeln Göteborg—Malmö komme till
stånd, varigenom dels koppling av genomgångsför
bindelser (Finland—)Norrtälje—Stockholm—Malmö—
(Tyskland m. fi.) och —Hälsingborg (—Danmark m. fi.)
kunde ske via Göteborg, dels
Stockholm—Malmökabeln kunde avlastas söder om Nässjö. Bl. a. på
grund av isolationsförhållandena för blankledningar
på Västkusten hade nämligen rundkoppling av
ledningar skett Göteborg—Nässjö—Malmö via där
befintliga rikskablar i mycket stor utsträckning, vilket
bl. a. hade överbelastning av
Stockholm—Malmökabeln till följd. För att förbindelserna skulle stå
färdiga i tid måste västkustkabeln förläggas i sin
helhet under år 1939.
i Efter föredrag i Svenska elektroingenjörsföreningen den
7 mars 1941.
Val av transmissionssystem.
De nya långdistanskabelsystem, som hade
utvecklats, så att de utomlands voro föremål för praktiska
prov i större omfattning åren 1937 och 1938, då
västkustkabeln slutplanerades, voro dels koaxialkablarna,
av s. k. B-system, som fått namn av det mycket breda
frekvensband, som dessa kablar kunna överföra, dels
de opupiniserade mångkanalskablar, som benämnas
U-system, därför att de äro "utan pupinisering".
Som bekant ha koaxialkablarna först använts som
matarkablar till antenner för radiostationer.
Anledningen till att de tagits i bruk även för
långdistans-kabelanläggningar, torde ursprungligen ha varit
behovet av trådförbindelser för
televisionsprogramöver-föring. Endast koaxialkabeln kan överföra de mycket
vida frekvensband på en eller annan million p/s, som
erfordras för goda televisionsbilder.
Beträffande U-kablarna har man i allmänhet
hittills ej gått högre med den överförda frekvensskalan
än ca 60 000 p/s, om man ock i viss mån är inställd
på att i framtiden även utnyttja frekvenser upp mot
120000 p/s i detta system. Beroende på om den
önskade bandbredden för varje enskilt telefonsamtal
sättes till 3 000 p/s eller 4 000 p/s minskat med
sepa-rationsfilternas stoppverkan, kunna då 16 respektive
12 samtal inläggas på varje par i U-kabeln.
I koaxialkablarna utnyttjas vanligen området upp
till en million p/s för 2- à 300 samtal, beroende på
vilken banddelning som valts.
Litteraturen på hithörande område var riklig, men
det var svårare att få bestämda uppgifter om i vad
mån planerade anläggningar kunnat färdigställas och
tagas i trafik, varför förf. våren 1938 fick i uppdrag
att studera läget i Tyskland, England och Frankrike.
Både i Tyskland och England hade då redan
långa sträckor koaxialkabel förlagts, t. e. London—
Manchester och Berlin—Frankfurt—Nürnberg resp.
—Hamburg. För telefoniändamål hade de emellertid
då ännu ej tagits i drift, fastän montering av
stationsutrustningen för samtliga nämnda sträckor i
Tyskland pågick. I Frankrike hade den nya kabeln
Paris—Bordeaux också börjat byggas efter tyskt
mönster, varför det föreföll, som om Tyskland låg
något före i detta avseende. Någon
U-kabelanlägg-ning fanns däremot ej färdig i detta land.
5 juli 1941
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
