Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKN iSK Ti DSKRi FT
Fig-, 6. Skarvning- och mätning å fältet.
av tillsatskapacitet genom kondensatorkabel eller
kondensatorer utförts. Detta gällde samtliga
kabelleverantörer, för Sieverts kabelverk vid Kungsbacka
(5 punkter) och Ängelholm (7 punkter) samt för de
tyska firmorna vid Landskrona (9 punkter); i bägge
fallen vållade tydligen det ändrade kabeltvärsnittet
alltför stora motsvarande ändringar i
längdkapacitet. Dessutom utfördes motsvarande komplettering
på sträckan Hälsingborg—Sösdala, där bl. a.
förekomsten av en armerad del i eljest oarmerad
överdragssektion torde ha varit huvudanledningen till de
för stora avvikelserna.
TJ-kabeln Göteborg—Hälsingborg (parkabel).
Skillnaden mellan pupinkabel och bärfrekvenskabel
av denna typ är huvudsakligen endast, att den
punktvis införda induktansen ger pupinkabeln en utpräglad
gränsfrekvens, som ej förekommer å
bärfrekvens-kablarna. Vidare äro de senare att anse som
homogena ledningar till skillnad från pupinkablarna, som
dessutom tack vare den uppökade induktansen ha en
betydligt högre karakteristik.
Vid bärfrekvenskablarna bidraga de magnetiska
och kapacitiva kopplingarna mellan ledningskretsarna
i ungefär lika grad till överhörningen, men vid
pupinkablarna är det nästan uteslutande
kapacitetsobalanserna, som förorsaka överhörningen. Det
är därför ej tillräckligt att endast tänka på
utbalansering av kapacitetsobalanserna vid
U-kabelanlägg-ningar.
Man kan räkna med att de enskilda paren å en
U-kabelfabrikationslängd ha en konstant
karakteristik inom längden. Däremot förekomma olikheter,
dels mellan karakteristiker för olika par i samma
fabrikationslängd, dels och givetvis i än högre grad
för par i olika längder, t. e. på grund av att avståndet
mellan parens ledare ej är exakt detsamma.
L. M. Ericsson har för skarvningen av
bärfrekvens-kablarna förordat en s. k. slumpmetod, dvs.
sammankopplingen av par i närliggande fabrikationslängdei
sker med undantag för I-skarvarna i fig. 6
(motsvarande A-skarvarna för pupinkabel) slumpvis (eller
efter schemor, upprättade genom lottdragning).
Genom den goda blandning av ledarna, som denna
metod leder till, får man en god inbördes likhet mellan
de skilda parens dämpning och fasvridning eller
hastighet. Man kan genom sannolikhetskalkyl,
utgående från de värden, som fordras för den färdiga
överdragssektionen, beräkna de värden, som måste
innehållas för de enskilda kabellängderna,
För att hålla nere reflexionerna utefter linjen
placerar man vid utläggningen av de olika
fabrikationslängderna dessa så, att medelkarakteristiken
kontinuerligt varierar utefter överdragssektionen.
Härigenom erhålles också medelkarakteristiken vid
överdragsstationerna. (Som bekant strävar man vid
pupinkablar i stället efter att göra pupinsektionernas
längdkapacitet så lika som möjligt genom riktig
ut-placering av kabeltrummorna med hänsyn till de i
fabriken uppmätta värdena.)
Följande skarvningsmetod har sålunda anvisats av
L. M. Ericsson: 2 st. fabrikationslängder om 200 m
sammanskarvas efter mätning till en 400 m längd
på sådant sätt, att impedansavvikelserna vid 60 kHz
mellan de olika paren i 400 m-längden bli de minsta
möjliga, skarv 1, fig. 6. Samtliga så erhållna 400
m-längder hopskarvas slumpvis, skarv R. Någon
hänsyn till överhörningskopplingarna tages ej härvid.
Däremot göres sedermera en utbalansering av
fjärr-överhörningen med särskilda element vid
ankomst-sidan på överdragsstationen, se fig. 21, stativet längst
till vänster. Teoretiskt kunna dessa element för
bekämpande av fjärröverhörningen införas var som
helst på överdragssektionen.
Man kan säga, att sammanskarvningen av 200
m-längderna sker till upphjälpande av jämnheten hos
kabelfabrikatet. De instrument, som användas
härvid, äro nykonstruktioner av L. M. Ericsson. Å fig. 8
ser man en amerikansk ingenjörsdelegation studera
ifrågavarande mätningar utanför Göteborg.
Omskrivna bärvågskabel är liksom andra kablar
blank i blocken utom beträffande Varberg, där på
grund av amerikasändaren Grimetons närhet
järn-bandarmeringen bibehölls även i cementkanalerna.
För att möjliggöra indragningen utan åverkan
försågos bärvågskablarna här med en extra armering,
bestående av bara, flata trådar.
C.-G. Aurell redogör närmare för denna
bärfrekvenskabel samt de teoretiska utredningar, som
föregått konstruktionens och mätmetodernas
fastställande i ett snart utkommande nr av Ericsson Review i
Fig. 7.
Nyanlagd transportväg i
norra Halland.
118
5 juli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
