- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Elektroteknik /
158

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Enligt fig. 4 fås

Q
Q-

2 • 3 000 _
’ 9,2 ■ 0,905 ~
2 • 3 000 _
’ 8,5 • 0,905 ™

Tabell 3.

= 720
= 780

Trådsort n 0
Ren koppartråd ................. 1 740
,, ,, ................. 2 780
Oxiderad koppartråd ............ 2 650
Avputsad oxiderad koppartråd .... 2 700
Bmaljerad koppartråd ........... 2 720
Förtent koppartråd .............. 2 780
Teoretiskt värde ren koppartråd »== 1, 2... 816

Uppmätningen ur resonanskurvan sker alltså genom
att bestämma de tvenne punkter f — ± 1, där strömmen
sjunkit till 1/^2= 0,707, varvid kretsreaktansen <=
re-sistansen och relativa sidostämningen f=l.

Notiser

Omorganisation av svenska nationalkommittéer.

Alltsedan Världskraftkonferensen, World Power
Con-ference (WPC), bildades år 1924, har det svenska
deltagandet i arbetet inom denna organisation
omhänderhafts av Svenska nationalkommittén för
världskraft-konferenser, vilken även genom en särskild
subkommitté utgjort organ för Internationella
dammkommissionen, Commission Internationale des Grands
Barrages (CIGB). Den förste ordföranden i denna
nationalkommitté var generaldirektör F. V. Hansen, vilken
efterträddes av generaldirektör G. Malm. Som
sekreterare har hela tiden fungerat professorn Edy
Velander. På motsvarande sätt har Internationella
högspänningskonferensen, Conférence Internationale des
Grands Réseaux Électriques à Haute Tension (CIGRÉ),
representerats av Svenska nationalkommittén för
internationella högspänningskonferenser, vars
ordförande har varit generaldirektör W. Borgquist och
sekreterare dr F. Dahlgren.

Det har emellertid under flera år övervägts att
förena dessa svenska orgau till en gemensam kommitté,
och nuvarande tidpunkt har ansetts lämplig för
genomförandet av en sådan omorganisation, i det att arbetet
inom det internationella kongressväsendet jämte
tillhörande forsknings- och utredningsverksamhet inom
kommittéer och utskott givetvis i stort sett ligger nere
pä grund av världskrisen. En förändring av de
svenska organen behöver ej inverka störande på arbetet.
Vidare synes det sannolikt, att, då de internationella
relationerna inom ingenjörsvärlden en gång
återupprättas, de svenska ingenjörerna kunna komma att spela
en ej betydelselös roll vid återuppbyggandet av de
mellanfolkliga organisationerna, och det är i så fall
fördelaktigt att för ändamålet äga ett i största möjliga
grad enhetligt organ, vilket ej på något sätt är direkt
knutet till särskilda stormakters initiativ. Med
hänsyn till dessa synpunkter har nu den planerade
om-ändringen genomförts, och vid sammanträde den 30
maj 1941 konstituerades Svenska centralkommittén för
internationella ingenjörskongresser med huvuduppgift
att fortsatta den verksamhet, som bedrivits av de
nämnda nationalkommittéerna. Om så befinnes
lämpligt, kan centralkommittén även upptaga andra
internationella kongresser jämte tillhörande kommittéväsen
på sitt program.

Centralkommittén består av en av Kungl, maj: t
utsedd ordförande, generaldirektör W. Borgquist, vidare
16 ledamöter, utsedda av statliga verk och tekniska
sammanslutningar, samt dessutom 10 ledamöter, valda
av de ovanstående. Kommitténs stadgar ha fastställts
av Kungl, maj:t. Som generalsekreterare fungerar dr
F. Dahlgren, och kommittén har till sitt förfogande ett
förvaltningsutskott för behandling av ekonomiska och
allmänna ärenden och dessutom en subkommitté för
damnikommissionen samt särskilda arbetsutskott för
WPC- och CIGRÉ-ärenden.

F. Dn.

Kontaktomformaren. Den enklast tänkbara
anordningen för likriktning eller omformning av växelström
är givetvis en på riktigt sätt styrd kontaktanordning.
Med undantag för små effekter har denna
konstruktion ej fått någon praktisk betydelse. Problemet att
bryta stora strömmar med mekaniska anordningar har
nämligen visat sig svårlöst.

Av ett antal fasförskjutna spänningar skall man
genom omkopplingar erhålla en likspänning eller en
spänning av ny frekvens. Innan en fas bortkopplas
måste en annan tillkopplas och man har då ett
ögonblick en kortslutning mellan dessa bägge faser. Den
uppstående kortslutningsströmmen skall brytas just
då den går genom nollpunkten. Detta är alltså
knuten. Vid roterande omformare löses problemet genom
uppdelning i ett stort antal faser och införande av
kolborstar för nedbringande av
kortslutningsström-mens storlek. Man kan också införa en ventil, som
endast släpper igenom ström i en riktning; denna
lösning av problemet är strömriktaren. Den har fått
stor praktisk användning och nått en hög grad av
driftsäkerhet.

Den nya kontaktomformaren har liksom
strömriktaren ett fåtal faser. Omkopplingen av faserna sker
med tryckkontakter av koppar med silveröverdrag.
För att få bort ljusbågen vid brytningen användes en
i huvudkretsen liggande drossel. Denna s. k.
kopp-lingsdrossel är normalt mättad. När strömstyrkan
sjunkit till ett visst lågt värde, får drosseln induktans,

Fig.- 1. Strömkurvor.

Fig. 2. Principiell anordning1 av kontaktomformare.

158

6 sept. 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941e/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free