Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
och ett av de tre komponentsystemen behandlas
oberoende av de två andra. Den slutliga strömmen t. e.
erhålles genom sammansättning av de tre
strömkomponenterna. De tre komponentsystemen ha vardera
en komponent i varje fas. Så uppträder en
minus-följdsström i varje fas, t. e. flyter /2 fram i fas B, al.,
i fas S och a2/2 i fas T.
Den viktigaste av komponenterna är
plusföljds-komponenten. Denna är lika med det normala
symmetriska trefassystemet, ty här är med strömmarna
som exempel
h = IR, IS = Ö2 fß; lT = alR
alltså blir:
h =Ir, /2=0. 70=0.
En symmetriskt uppbyggd synkrongenerator är
emk för endast plusföljdsspänningen. Minus- och
nollföljdskomponenterna uppträda vanligen, som
mindre önskvärda och av en osymmetri förorsakade
företeelser.
Summan av de tre plusföljdsströmmarna är noll.
Ingen del av denna komponentström kan alltså
ge-nomflyta en eventuellt befintlig nolledning.
Detsamma gäller minusföljdsströmmarna.
Ett sätt att bestämma ett trefassystems impedans
för plusföljdsströmmen är att antaga symmetrisk
trefasström i systemet. De härvid erhållna
impedanserna äro lika de för plusföljdsströmmen. Impedansen
för minusföljdsströmmen bestämmes på samma sätt
men med fasföljden omkastad i den symmetriska
trefasströmmen. I linjer, transformatorer och andra
statiska apparater äro impedanserna alltså lika för
plus-och minusföljdskomponenterna, då en omkastning av
fasföljden här icke har någon inverkan. I roterande
maskiner äro de olika. Vid normal drift är för
roterande maskiner vanligen minusföljdskomponenten
mindre och nollföljdskomponenten ännu mindre än
plusföljdskomponenten.
Nollföljdsströmmarna i de tre faserna äro lika. De
addera sig rent algebraiskt i nollpunkten. Överhuvud
kunna de flyta fram endast om en återledning för
strömmen finnes. Nollföljdsström kan utbildas
endast i nät med särskild nolledning eller med minst två
jordade nollpunkter. Finns eventuellt en
transformator mellan jordade punkterna, måste denna ha en av
de kopplingar, som släpper igenom
nollföljdsström-men. Bestämning av impedansen för
nollföljdsström-men kan göras genom parallellkoppling av de tre
faserna med bibehållen jordning. Varje fas har en
impedans för nollföljdsströmmen, som är tre gånger den
för de tre faserna erhållna impedansen.
Mätning av spänningskoinponenten.1
De symmetriska komponenterna i spänning och
ström mätas med speciella instrument eller vanligare
med instrument av standardtyp, kopplade till nätet
över speciella kopplingskretsar, fasfilter (eller kanske
rättare fasföljdsfilter).
Av uttrycket för spänningens nollföljdskomponent
framgår, att denna är en tredjedel av summan av de
tre fasernas spänningar. Den kan alltså mätas med tre
spänningstransformatorer, kopplade mellan var sin
i Mätningar av spännings- och strömkomponenterna ha ej
sin största betydelse inom mättekniken utan inom
relätekniken. De i dessa avsnitt behandlade mätanordningarna äro
delvis hämtade ur författarens examensarbete vid KTH.
Fig. 3. Mätning av nollföljdsspänningar.
fas och jord eller nolledare. Dessa
sekundärlindning-ar kopplas i serie och i serie med en voltmeter, vilken
registrerar summan av de tre nollföljdsspänningarna.
Finnes ett systems nollpunkt tillgänglig vid
jord-ningspunkt eller konstgjord nollpunkt, kan
nollföljds-spänningen mätas med voltmeter, inkopplad mellan
systemets nollpunkt och jord.
Ekvationssystem (1) angiver fasspänningarnas
uppdelning i symmetriska komponenterna. Subtraheras
fasspänningarna två och två erhållas
huvudspänningarna. Härvid försvinner E0 ur ekvationerna.
Nollföljdsspänningen elimineras ur en mätapparatur
genom att huvudspänningarna användas i stället för
fasspänningarna.
Pius- och minusföljdsspänningarna uttryckas i
huvudspänningarna. Ekvationssystem (1) giver
Eb — Et = (1 — a) E1 + (1 — a2)£2
Es — Et= (a2 — a)E1 + (a — a2) E2
Elimineras t. e. plusföljdsspänningen ur dessa två
ekvationer, erhålles för minusföljdsspänningen
uttrycket
3aE2= — a (ET — ER) + (Es - Er)
E,=
.[(ET — Eàe->T+(ES — ET)]
Divideras detta uttryck med en impedans, framgår
tydligt, att en ström proportionell mot spänningens
minusföljdskomponent kan erhållas. I serie med den
ena huvudspänningen kopplas en impedans och i serie
med den andra en impedans, vars fasvinkel med
-j- 60 grader i positiv riktning avviker från den förra.
En voltmeter anslutes i serie med dessa båda
parallellkopplade grenar av emk:er och impedanser. Ett
på detta sätt utbildat fasfilter för mätning av
minusföljdsspänningen visas i fig. 4 b.
Fig-. 4 a och b. Mätning av spänningskomponenterna.
6 sept. 1941
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
