Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
är denna reaktans något mindre än synkrona
reaktansen, men dock av samma storleksordning.
Nollföljdsströmmen förorsakar intet väsentligt
luftgapsflöde, enär de tre strömmarna ligga i fas och de
tre faserna äro 120 grader förskjutna. Reaktansen
för nollföljdsströmmen blir ungefär lika
läckreaktan-sen för nollföljdsströmmen. Denna är vanligen mindre
än den för pius- eller minusföljdsströmmarna.
Samtidigt blir den beroende av lindningssteget.
Ett relativt ofta förekommande värde för denna
reaktans synes vara av storleksordningen 5 % av
synkrona reaktansen.
Av de tre resistanserna är det vanligen endast den
för minusföljdsströmmen, som ibland når sådant
värde, att hänsyn måste tagas till den. Resistansen
varierar icke blott med strömmen utan även med
mättning och fältet kring ledarna.
Den mest påtagliga metoden för mätning av
impedansen för minusföljdsströmmen är att ansluta
ankarlindningen till minusföljdsspänningarna och låta
rotorn rotera med synkron hastighet i positiv riktning.
Samma impedans kan även mätas vid kortslutning
mellan två faser, då maskinen drives med synkron
hastighet. Strömmen genom kortslutningen,
spänningen mellan öppna fasen och kortslutningen samt
effekten mätes. Impedansen blir förhållandet mellan
mätta spänningen och strömmen dividerat med/3.
En plusföljdsström med frekvensen / i en
asynkronmotors stator giver i rotorn upphov till en
plusföljdsström med frekvensen s †, om s är
eftersläpningen. En minusföljdsström i statorn åstadkommer ett i
negativ riktning med synkron hastighet roterande
fält. Minusföljdsströmmen i rotorn får frekvensen
(2s)†.
Transformatorer.
En tvålindningstransformator kan i de allra flesta
fall med tillräcklig noggrannhet representeras av en
ekvivalent krets bestående av en enda serieimpedans,
vilken är transformatorns kortslutningsimpedans.
Transformatorns impedans för pius- och
minusföljds-komponenterna kunna med samma noggrannhet
sättas lika med denna kortslutningsimpedans vid
trepolig, symmetrisk kortslutning.
Bestämningen och behandlingen av
transformatorns impedans för nollföljdskomponenterna ställer
sig något besvärligare än för de två nyss nämnda
komponenterna. Impedansen för
nollföljdskomponenterna har ett annat värde än impedansen för
plus-följdskomponenterna. Dess storlek beror av
järnkärnans och lådans mekaniska utformning samt
transformatorns koppling. Ibland kan den vara av samma
storlek som impedansen för
plusföljdskomponenter-na, men i andra fall av en annan storleksordning.
Vid en Y-kopplad transformator med tillgänglig
nollpunkt kan impedansen för
nollföljdskomponenterna mätas sålunda. Linjeuttagen parallellkopplas
och mellan dessa och nolluttaget pålägges en enfasig
spänning. Impedansen är lika med denna spänning
dividerad med en tredjedel av strömmen genom
nolluttaget. Vid en D-kopplad transformator sker
mätningen enklast genom att lindningen öppnas vid ett
uttag och ändarna anslutas till en enfasig spänning.
Impedansen är förhållandet mellan en tredjedel av
spänningen och strömmen.
Fig. 11. Några transformatorkopplingar
med nollföljdsström och ekvivalenta schemat
för denna.
En nollföljdsström kan icke uppträda i vilken
transformator som helst. Ett första villkor är, att
det skall finnas någon återledare för strömmen, den
lindning till vilken nollföljdsströmmen inkommer
måste ha nollpunkten jordad eller förbunden med
särskild nolledare. Nollföljdsströmmen i en lindning
måste kompenseras av en lika stor och motriktad i en
annan lindning. För att nollföljdsströmmen skall gå
igenom transformatorn fordras, att även
sekundärlindningen skall ha jordad nollpunkt samt det
anslutna nätet ha ytterligare en nollpunkt. Fig. 11 angiver
några kopplingar med nollföljdsström samt
ekvivalenta schemat härför.
Fig. 11:1. Nollföljdsströmmen i lindningarna I
har en återledning genom den jordade nollpunkten.
I systemet anslutet till lindningarna II kan icke
finnas någon nollföljdsström, enär denna aldrig kan
komma ut ur de D-kopplade lindningarna.
Fig. 11: 2. Visserligen finns här en återledare för
nollföljdsströmmen, men det kan icke uppstå någon
kompenserande ström i lindningarna II. Impedansen
blir mycket stor i likhet med
magnetiseringsimpedan-sen. Vid transformatorer med särskild magnetisk
återledning, manteltransformatorer och fembenta
kärntransformatorer, sluter sig det uppstående
magnetflödet genom denna. Vid trebenta
kärntransformatorer måste flödet sluta sig från ok till ok
genom isolermaterial och lådvägg (okfält).
Härigenom erhålles en impedans, som är 3—40 ggr normala
kortslutningsimpedansen. Storleken varierar starkt
med ett flertal faktorer.
Fig. 11: 3. Även här finnes en återledning för
nollföljdsströmmen. Äro lindningarna II anslutna till ett
nät med en annan jordad punkt, kan en
kompenserande ström uppkomma i lindningarna II. Om
lindningarna II äro anslutna till ett nät med isolerad
nollpunkt, blir förhållandet detsamma som i föregående
fall.
Fig. 11:4. Här finnes icke blott en återledning för
nollföljdsströmmen, utan även erhålles i lindningarna
I en kompensering av strömmen, någon ström flyter
därför icke genom lindningarna II.
Har en transformator med YO/Y koppling, som i
fig. 11: 2, sekundärlindningarna öppna, är transforma-
6 sept. 1941
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
