Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Ohmskt och induktivt spänningsfall hos järnlina och
järn-kopparlina vid belastning med 50-periodig växelström
samt därvid uppnådd övertemperatur.
A. 7-trådig järnlina 26,8 mm!. e = 0,129 ohm per m och mm!;
ag = 48,8 kg/mm!.
B och C. 6 + 1-trådig järn-kopparlina.
23,0 mm! järn; g = 0,126 ohm per m och mmä; oB = 47 à
49 kg/mm!.
3,5 mm! koppar, B såsom kärntråd, C såsom yttertråd.
D. 5 + 2-trådig järn-kopparlina.
19,2 mm! järn ; g = 0,132 ohm per m och mm!; oB = 45,7
kg/mm’.
7,0 mm! koppar i två diametralt lagda yttertrådar.
en kopparpart Har utförts på två sätt, med
kopparparten såsom kärntråd eller såsom yttertråd. Såsom
framgår av figuren blev ohmska spänningsfallet lika.
medan det induktiva spänningsfallet blev något större
vid linan med kopparparten såsom kärntråd.
Skillnaden är emellertid obetydlig och synes ligga inom
marginalen för mätnoggrannheten.
Mätningarna äro utförda sedan linan uppnått
fortfarighetstillstånd, och den därvid uppnådda
övertemperaturen har inskrivits på figuren vid vissa
motståndsvärden. Temperaturvärdena kunna icke
tillmätas någon större grad av noggrannhet, då proven
utförts vid olika tillfällen och någon säkerhet för
samma förhållanden beträffande lokalen icke varit
rådande. Det förefaller eljest egendomligt, att dessa
båda linor, där skillnaden i utförande endast ligger
i koppartrådens placering, skulle för samma
förlust-värde uppvisa så stor temperaturskillnad som 5°.
Som synes är temperaturstegringen måttlig. Yid
upp till 70 A vid lina med två kopparparter, vid
55 à 60 A vid lina med en kopparpart och vid ca
40 A vid järnlina överstiger den icke nämnvärt 30°.
En genomräkning av provningsresultaten visar, att
vid likström järnlinan är ekvivalent med 3,65 mm2
koppar, linan med en kopparpart med 6,65 mm2
koppar och linan med två kopparparter med 9,5 mm2.
Vid 50 p/s och belastning motsvarande ca 20°
övertemperatur (— 30, 45 resp. 60 A) blir
kopparekvi-valenten med avseende på ohmskt spänningsfall och
förluster 3,25, 5,9 resp. 8,4 mm3, alltså i medeltal för
hela belastningsområdet 3,45, 6,25 och 9,0 mm2 resp.
Beräknad efter totala spänningsfallet vid eos q> i= 0,8
och sagda strömstyrkor blir ekvivalenten 2,8, 5.5
resp. 7,7 mm2, alltså 10 à 15 % lägre.
Fig. 3 visar resultatet av motsvarande prov vid
35 mm2 linarea. Enligt proven uppvisa linorna
med en kopparpart såsom kärntråd resp. yttertråd
större avvikelse beträffande ohmska motståndet än
vid 25 mm2 linan. Skillnaden är emellertid icke
särdeles stor och icke heller fullt säker, då proven
gjorts vid olika tillfällen.
Då det gäller kombinerade järn- och kopparlinor
av här angivet slag, har det satts ifråga, huruvida
dessa innebära någon väsentlig förbättring gentemot
användningen av samma materialmängd koppar resp.
järn, uppdelad på koppar på en del av linjen och
järn på en annan del. Detta senare utförande skulle
ju innebära den fördelen, att vid framtida
belast-ningsökning endast en del av ledningen behövde
förstärkas. En undersökning baserad enbart på
likströmsmotståndet visar, att samma spännings- och
effektförluster teoretiskt uppnås vid dylik uppdelning
i jämförelse med kombinerad lina, om linorna var
för sig dimensioneras för samma motstånd per
längdenhet som den kombinerade linans. Detta är icke i
allmänhet möjligt att praktiskt utnyttja, emedan i
så fall kopparn skulle få ur mekanisk synpunkt
otill-låtet klen area och järnet olämpligt stor area för att
möjliggöra användandet av samma stolpkonstruktion
som vid den kombinerade linan. Vid växelström
tillkommer dessutom att linjens belastningsförmåga i
järndelen skulle bli lägre samt spänningsfallet och
förlusterna högre på grund av den större
strömförträngningen genom den relativt högre
strömbelastningen i järndelen. Skillnaden blir naturligtvis
mindre, ju grövre lina och ju större kopparandel
densamma innehar. Den 7-trådiga 35 mm2 linan med
två kopparparter skulle exempelvis med användande
av ungefär samma koppar- resp. järnmängder kunna
utbytas mot 16 mm2 koppartråd på två tredjedelar av
linjen och mot 70 mm2 järnlina på den återstående
tredjedelen av linjen utan att spänningsfall och
förluster skulle ökas med mera än högst 20 % vid
belastningar upp till 60 A. Yid klenare linor och
mindre järnandel bli förhållandena ogynnsammare. Ur
byggnadssynpunkt innebär givetvis den uppdelade
konstruktionen vissa nackdelar gentemot den
kombinerade linan genom att mindre spannlängder måste
tillgripas på kopparsträckan på grund av den klenare
linan och grövre stolpar på järnsträckan på grund
av den grövre linan.
För låg spänningsledningar har det på grund av
gällande bestämmelser tidigare knappast varit
möjligt att använda annat ledningsmaterial för
friledningar än koppar, vilket icke medfört någon egentlig
olägenhet, så länge god tillgång var rådande och
202
6 dec. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
