Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Fig. 4. Ohmskt och induktivt spänningsfall hos 3-trådig
järn-kopparlina vid belastning med 50-periodig växelström samt
därvid uppnådd övertemperatur.
2 X 3,9 mm! järn; 0,126 ohm per m och mm!; ^=47 à
49 kg/mm2.
3,5 mm! koppar.
––-vid rumstemperatur (ca + 20°C).
0 beräknat efter likströmsmotståndet,
x d :o vid koppars motståndsökning för uppnådd
övertemperatur.
brottbelastning är ca 560 kg, vilket motsvarar 95 %
av summa brottbelastning hos linparterna och utgör
ca 20 % högre brottbelastning än för den 10 mm2
koppartråd, som linan är avsedd att ersätta. Ur
mekanisk synpunkt erbjuder linan alltså fullgod
ersättning och innebär vid samma längd en besparing
i koppar av ungefär två tredjedelar gentemot 10 mm2
koppar. Om en enfas servisledning utföres med dylik
lina i stället för med 6 mm2 fas och 10 mm2 nolla,
blir totala koppararean 7 mm2 gentemot 16, alltså
en kopparbesparing på något över 50 %. En
förutsättning för dylik användning är givetvis, att
belastningen eller ledningslängden icke är större än
att rimligt spänningsfall kan erhållas och att säker
avsmältning erhålles på säkringen i fasledningen vid
jordfel. I motståndshänseende blir nämligen en dylik
fasledning jämförlig med en ungefär 75 % längre
ledning av 6 -f- 10 mm2 koppar, varför den icke får
samma räckvidd men givetvis till fullo kan ersätta
en mycket stor del av de ur spänningsfallssynpunkt
icke fullt utnyttjade servisledningarna i samhällsnät.
På figuren har med en cirkel utvisats den punkt, som
motsvarar spänningsfallet vid 60 A, beräknat på
likströmsmotståndet. Skillnaden mellan denna och det
kopparpriset lågt. Vid inträdandet av kopparbristen
inneburo emellertid vissa ur säkerhetssynpunkt
betingade bestämmelser en allvarlig olägenhet. Sålunda
medförde föreskriften att nolledningen icke fick ha
klenare area än 10 mm2 koppar visst besvär med
avseende på kopparns rationella utnyttjande. Då denna
bestämmelse närmast var betingad av kravet på
mekanisk säkerhet, ha försök gjorts att åstadkomma
samma säkerhet med mindre kopparåtgång.
Statsinspektören Berggren har föreslagit en 3-trådig
lina av 12 mm2 area med tvenne parter av järn och
en part av koppar. Ett första prov i denna riktning
har nyligen utförts, varvid linan åstadkoms genom
hopvridning av två järnparter och en kopparpart ur
förut omnämnda 7-trådiga 25 mm2 lina. Resultatet
av proven visas på fig. 4, där de heldragna linjerna
angiva spänningsfallen vid uppnått
fortfarighetstillstånd och de streckade linjerna de omedelbart efter
inkoppling upptagna värdena. Linan ifråga har ett
likströmsmotstånd av 3,9 ohm/km vid -j- 22°, vilket
motsvarar en ekvivalent koppararea av ca 4,15 mm2,
medan den verkliga koppararean är 3,5 mm2. Linans
Fig. 3. Ohmskt och induktivt spänningsfall hos järnlina och
järn-kopparlina vid belastning med 50-periodig växelström
samt därvid uppnådd övertemperatur.
A. 7-trådig järnlina 37,1 mm- e — °>112 °hm per m och mmi;
cß — 56,6 kg/mm2.
B och C. 6 + 1-trådig järn-kopparlina.
32 mm! järn; g = 0,124 ohm per m och mm!; = 59 à
62 kg/mm2.
5 mm! koppar, B såsom kärntråd, C såsom yttertråd.
D. 5 + 2-trådig järn-kopparlina.
26,5 mm! järn; o = 0,124 ohm per m och mm2; nß — 60
kg/mm2.
10 mm! koppar i två diametralt lagda yttertrådar.
6 sept. 1941
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
