Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
Kostnadsberäkningar vid statlig priskontroll.
När flera olika företag producera samma varor, är
det frågan vilka företags kostnader, som böra läggas
till grund för prisregleringen. Först är det
nödvändigt att undersöka de största företagens normala
plankostnader och risker. Icke sällan visar det sig
att en grupp av mindre företag arbeta med högre
eller lägre kostnader. I allmänhet torde det vara
oklokt att genom tvångspris upphäva existerande
prisskillnader mellan olika stora företag. De
kunna vara lokalt betingade eller betingade av olikheter
i den ekonomiska prestationen: partiers storlek,
service, leveranstid m. m.
På grund av de stora variationer som finnas i
kostnader och beräkningsmetoder samt av nyssnämnda
anledning bör en statlig priskontroll i ringa grad
arbeta med fixpriser men med rikt- eller normalpriser,
från vilka individuella, rimliga avvikelser få ske när
skäl föreligga.
Tänker man på att kunna förse hela marknaden till
de fastställda priserna, bör det kontrolleras att även
gränsföretaget och gränskvantitetens kostnader
täckas — icke endast genomsnittskostnaderna. Från
den genomsnittliga plankostnaden måste därvid
eventuellt höjningar tillåtas. Det måste tillses att den
nödvändiga kvantiteten kan framlockas genom de
fastställda priserna.
Den offentliga priskontrollens uppgift består
således icke endast i studiet av det enskilda företagets
kostnadsstruktur utan dessutom av utbiidskurvan,
dvs. marknadens behov, köpkraft m. m. I flera
länder torde denna sida av kontrollen vara väsentligt
tillbakasatt för det mera rutinmässiga arbetet med
kostnadskalkyler eller det ändå mera negativa arbetet
att endast söka hålla ned priserna.
Den hittillsvarande kostnadskontrollen torde
huvudsakligen vara inriktad på undersökning av
faktiska, historiska genomsnittskostnader. Detta är, som
framgår av vår utredning, otillfredsställande då
förhållandena för den framtida perioden och även risker
och gränskostnaderna måste undersökas.
Med hänsyn härtill torde det som en allmän regel
kunna fastställas att priskontroll bör utövas i så
nära samarbete som möjligt med branschernas och
företagens egna representanter, som ha den bästa
överblicken över marknaden och produktionen inom
sitt område. Sannolikt blir även resultatet för
landet det bästa och mest effektiva om
näringsorganisationerna själva få övertaga att sätta priser och
utöva kontroll efter vissa allmänna, som rimliga
accepterade riktlinjer.
Om den svenska priskontrollen kan i stort sett
sägas att den denna gång utarbetats efter rimliga och
acceptabla riktlinjer med hänsyn tagen till de
nämnda synpunkterna. Detta var dock icke förhållandet i
våra grannländer — särskilt ha villkoren i Norge
tidigare varit synnerligen hårda för företagen.1
Genom branschmässigt samarbete för
prissättningen ev. under ledning av en framsynt
priskontrollmyndighet uppfostras så småningom företagen till ett
mera intimt samarbete, som avlöser den tidigare i en
del fall ruinerande priskonkurrensen. Utvecklingen
i Se härom: Kristensson: Bedriftsökonomiske problemer
ved vekslende priser. Oslo 1940.
går därvid i den riktningen, att det enskilda
företaget i allt högre grad blir hänvisat till
"mängdanpassning" till väntade priser. Huvudintresset kommer
därvid att knytas till en effektivisering av produktion
och avsättning samt till att erhålla en lämplig
kost-nadsstruktur, dvs. en lämplig avpassning av fasta och
rörliga kostnader. Därmed växer betydelsen av
interna ’företagsekonomiska anpassningsfrågor.
Diskussion:
Direktör Berlin: Hur skall prissättningen ske för
importerade varor, t. e. om det är fråga om
dumpning?
Professor Kristensson: För en del stapelvaror
beräknades t. e. i Norge visst genomsnittspris för
importerade och i landet tillverkade varor. Inköpscentral
finnes för import. Ur vissa synpunkter är detta system
olämpligt. Bäst att omlägga produktionen till varor,
som löna sig, om det icke finns särskilda sociala
orsaker. Enkla schemalösningar finnas ej för ekonomiska
problem, utan de böra lösas i varje särskilt fall.
Direktör Crafoord: Den fria konkurrensen är ofta
bra och resulterar i förbättringar av arbetsmetoder
etc. Branschöverenskommelser lida ofta av det felet
att de normeras efter de sämstas
tillverkningskostnader och leda således lätt till hämning av utvecklingen.
Professor Kristensson: Påpekandena äro riktiga.
De framhäva de kända fördelarna av näringsfrihet.
Jag avsåg betona att konkurrens utan skälig och
rimlig hänsyn är olämplig. Enbart företagsegoistisk och
hänsynslös prispolitik bör ej förekomma, den gör ofta
stor ekonomisk skada.
Lektor Frykholm: 1) Enhetliga principerna.
Normalårsmetoden och budgetmetoden ha var och en sitt
speciella användningsområde. Budgetmetoden
motsvarar väl professor Kristenssons planmetod?
2) Terminologifråga om riskerna skola räknas som
kostnader eller ej.
3) Den statliga priskontrollen i Sverige är nog ej så
bra som professor Kristensson tror.
Professor Kristensson: 1) Termen
plankostnadsme-tod är bättre än budgetmetod, som ej närmare
definierats i det svenska principförslaget.
2) I risker innefattas det som ej siffermässigt kan
säkert beräknas. Kostnader kunna i allmänhet
siffermässigt beräknas, men visst gemensamt gränsområde
finnes där begreppen kostnader och risker täcka
varandra.
3) Priskontrollen i Sverige är åtminstone enligt
uppläggningen väl ordnad, men sedan är det ju en
annan fråga, hur den i praktiken utövas. Härom kan
uttalande ske först efter en konkret, omfattande
undersökning.
Herr ordföranden: Ännu viss oklarhet ifråga om
självkostnadsprinciperna här i Sverige. Vid stora
variationer i penningvärde, arbetstillgång etc., eller om
arbetslönerna skola stiga indexmässigt, är det svårt
att enbart följa generella riktlinjer för prissättning.
Resultatet av produktionen måste alltid bliva positivt.
Priset skall sättas för den färdiga varan med hänsyn
till marknadsförhållandena och med hänsyn till skälig;
vinst för företaget. Riskerna äro av många olika slag,,
och huvudsaken är, att man ej glömmer bort dem vid
kalkylen. Man kan i industrien ej undvara riktiga
självkostnadsberäkningsmetoder. Den statliga
priskontrollen tycks vara föremål för en del missnöje,
åtminstone av dem, som leverera till staten, kanske
huvudsakligen beroende på meningsskiljaktigheter om
vad som skall räknas in i priset. Professor Kristens-
4 jan. 1941
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
