Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
den med sina tekniska och juridiska detalj
föreskrifter mera utgör ett uttryck för juristernas behov att
kunna få en mängd fixerade detaljparagrafer att
döma efter i bokföringsmål, än av samhällets
allmänna krav på den ekonomiska redovisningen.
Nu är väl den allmänna uppfattningen och mångas
önskemål att bokföringslagen icke skall fostra
affärslivet till en viss minimistandard i redovisning, men
att den skall stadfästa vissa genom utvecklingen
fastslagna minimikrav på en ordnad redovisning.
Frågan är, om man icke för att möta tidens fordringar
även måste använda lagen för att främja en viss
önskad utveckling genom att t. e. ålägga det enskilda
företaget i en viss näring att använda för branschen
antagen standardplan för kontoindelning och
eventuellt antagen redovisningsmetod bl. a. för
kostnadsberäkning.
Det långsamma tempo i vilket utvecklingen på
detta område gått fram som frivilligt branscharbete
är icke uppmuntrande för dem som säkerligen med
god anledning önska, att Statens skulle lämna
utvecklingen på detta område fritt för näringarna
själva. Kunna de icke taga de nödvändiga,
initiativen och genomföra dem, torde det vara nödvändigt
att tvinga fram mera enhetliga redovisningsprinciper
genom en lagstiftning. Möjligen är en sådan även
nödvändig för att understödja branscherna i deras
ansträngningar.
Det synliga resultatet på ett par årtionden har
officiellt huvudsakligen inskränkt sig till
Industriförbundets "Enhetliga principer för
självkostnadsberäkningar’’ och det nyligen av S. M. F. i anslutning
härtill publicerade arbetet för gjuterikalkylation.
Utan tvivel finnes det inom flera andra branscher
ett värdefullt förberedande arbete utfört, som dock
icke är så officiellt känt. Men för handeln och
industrien i stort återstår dock mycket att göra på detta
område.
Kraven på redovisningen från branschens sida.
Det har ofta i den nuvarande prispolitiska
diskussionen framkastats att företagen äro mycket starkt
belastade med alla de nya uppgifter, som öka deras
allmänna kostnader. Bland annat har detta
framförts som argument för bibehållande av oförändrade
eller ökning av procentuella omkostnadstillägg
vid stigande varupriser och materialpriser. Det har
väl frapperat många, att dessa allmänna
diskussioner och önskemål i så ringa grad varit stödda av
vederhäftiga branschundersökningar och
upplysningar. Dylika skulle med säkerhet visa, att kraven ha
berättigande i många branscher. I andra däremot är
detta icke fallet.
Branscherna borde därför i nuvarande situation i
eget intresse intensivt arbeta för att få enhetliga
redovisningssystem införda och deras resultat samlade.
Dessutom borde ett branschmässigt material samlas
för att visa vad alla nya statliga krav betyda för
kostnaderna.
Enhetliga redovisningsmetoder äro även av värde
för flera ändamål i branschernas samarbete. Hur
skall man kunna tänka sig en verkligen
ändamålsenlig och rimlig branschmässig prispolitik eller en
branschmässig prisreglering genomförd utan
enhetliga redovisningsmetoder, häri även innefattat
enhetliga kostnadsberäkningar? Vissa branscher ha redan
ett icke obetydligt samarbete i prispolitiska frågor.
De ha antagit prislistor som äro vägledande och
allmänna grunder för kalkylering. Man man har i regel
icke byggt upp dessa prislistor på omfattande
undersökningar. Man vet därför icke med en tillräcklig grad
av säkerhet om priserna äro rätt avvägda. För höga
priser gå ut över kunderna och äventyra samarbetet
inom branschen. För låga priser gå även ut över
branschens egen ekonomi.
Det finnes i många branscher — även i sådana där
prislistor äro antagna — osunda
konkurrensförhållanden. Detta gäller inom såväl handel som hantverk
och industri. I många fall finnes det förutsättningar
för genomförande av kalkylatipnskarteller, men dessa
böra baseras på kunskaper om branschens samlade
förhållanden och på lämpliga enhetliga
redovisnings-metoder.
Kraven på redovisningen från ägaregrupper ni. fl.
Det är fara värt, att i den tid vi leva med av pressen
och statsmakterna starkt framhävda allmänna krav,
de enskilda företagens och deras ägares berättigade
krav få stå tillbaka. Vi kunna emellertid konstatera
att även enskilda företag kunna göra sina krav
gällande om de äro många och ha ett ordnat samarbete,
i näringsorganisationer, branschföreningar m. m.
Man har sålunda benägenhet att i allmänna frågor
och lagstiftning taga hänsyn till krav som uppställas
från grupper av näringsidkare. Lantbrukets
avkastning är t. e. genom hela landet omfattande
bransch-undersökningar kanske bättre känt än någon annan
branschs. Trots den traditionellt dåliga
sammanhållningen mellan bönderna synas dessa i nuvarande
situation dock ha kommit längre i branschmässig
kunskap än affärsföretag i övrigt.
En annan stor grupp av kapitalägare, till vilken
man i allmänhet tar hänsyn är aktieägarna i de stora
bolagen, som ju äro skyddade genom
aktiebolagslagens besämmelser, bland annat om bokföringsplikt,
värderingsföreskrifter och revisionsföreskrifter.
Det kunde ifrågasättas om icke för bolagen mera
omfattande ekonomiska krav borde framställas på
redovisningen i dess helhet, och särskilt på
specifi-ceringen av dess kontoplan samt på omfattningen av
dess kostnadsberäkning. Detta kunde knappast ske
genom detaljföreskrifter men genom allmänna
föreskrifter, som lämnade stöd även för ett
branschmässigt samarbete och branschmässiga
kostnadsundersökningar.
En annan betydelsefull fråga är frågan om
revisionen i aktiebolag. Man har ju yrkat på att
auktoriserade revisorer skulle vara obligatoriska i aktiebolag
över en viss storlek. Detta är ju icke heller något
orimligt krav, även om vissa betänkligheter kunna
resas däremot.
Kan det anses, att det nuvarande tidsläget har
skärpt kraven på mera omfattande publicitet av
re-sultatfaktorerna? I viss mån kan man säga att så
är fallet. Ju mera betydande de kollektiva kraven
och synpunkerna bli, dess mera få företagens interna
betänkligheter träda tillbaka.
Min personliga uppfattning om dessa frågor är, att
något verkligt påtagligt behov för en utvidgad
offentlig publicitet av bolagens redovisningar icke
föreligger. Däremot kunde det tänkas, att bolagen
ålades plikt att lämna mera ingående detalj uppgifter till
42
5 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
