Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Läsekretsen har ordet.
Civilingenjör Torsten Sandegaard har
välvilligt lovat att samtalsvis lägga fram
sina synpunkter på en del
organisations-ocli rationaliseringsfrågor. I det första
samtalet här nedan rör sig diskussionen om
betydelsen av att uppmärksamma de
an-anställdas synförmåga.
Våra läsare inbjudas att följa exemplet!
Meddela Er med redaktionen, om Ni har
något spörsmål av allmänt intresse, som
Ni vill ventilera!
RecL.
— När man står inför en rationaliseringsuppgift,
vad är det då som man enligt Er uppfattning i första
hand bör ägna sin uppmärksamhet?
— Ja, redan Taylor uppställde ju den
fundamentala principen för allt rationaliseringsarbete, att
man först och främst skall studera själva
grundförutsättningarna för arbetets utförande, innan man går
över till sådana specialproblem som ackordsättning
o. d., men en sak som han knappast tycks ha
intresserat sig för tillräckligt och som vi nog alltjämt har
benägenhet att försumma är studiet av — själva
människomaterialet.
— Menar Ni därmed att man skall behöva ordna
med särskild läkareundersökning, innan man kan gå
vidare?
— Nej, inte precis, fastän det kanske inte skulle
skada det heller, men erfarenheten har lärt mig att
man gör mycket klokt i att låta undersöka de
anställdas synförmåga. Det är många fler människor
som har fel på ögonen än man anar, och det utan att
de ens själva har reda på det.
— Det låter väldigt överraskande, en sådan sak
borde man väl märka.
— Det kan så tyckas, men att det faktiskt är så
många människor som har dåliga ögon utan att de
själva vet av det, beror naturligtvis på vanans makt.
Om man aldrig har haft tillfälle att göra några
jämförelser genom att se med glas så ligger det ju nära
till hands att tro att synen är normal. Faktum är
att det har visat sig i min praktik att man kan räkna
med att ungefär hälften av personalen har fel på sina
ögon och av dem är det kanske hälften som inte ens
misstänker att deras synskärpa är dålig. Jag hade
nyligen ett typiskt fall vid en fabrik i
Göteborgstrakten. Av de 96 anställda var det 47 som hade
fel på sina ögon. Av dem var det 17 som redan
hade glas, men av dem var det 3 som behövde få
andra glas. Det är alltså en detalj som man också
måste tänka på. Av de återstående 30 var det inga
som hade reda på att det var något fel med deras
ögon, och av dem var det 15 som var astigmatiska.
Nu har jag ändå bara talat om sådana som borde
använda glas i sitt arbete. Dessutom var det flera
som visade sig behöva glasögon då de läste, och som
alltså borde bli undersökta på nytt i sinom tid.
— Astigmatismen är ett besvärligt kapitel.
Astigmatiska personer besväras ofta av trötthetskänslor
och huvudvärk, vilket naturligtvis inverkar menligt
på det allmänna välbefinnandet. Tänk så mycket
huvudvärkspulver som skulle sparas om alla
astig-matiker kunde erhålla lämpliga glas!
— I fråga om synskärpan tror jag knappast att
man kan tala om någon skillnad mellan manliga och
kvinnliga arbetare, och när åldern gör sig gällande
så att armarna inte räcker till längre när man skall
läsa, så tror jag nog att tanken på glasögon ligger
nära till hands. Nej, det är just bland de yngre som
det är många som har fel på ögonen utan att de vet
av det.
— Det är klart att en god synförmåga är av väldig
betydelse för arbetsresultatet, särskilt inom sådana
industrier som textil- och konfektionsindustrierna.
Jag minns ett fall då arbetsledningen uttalade sin
förvåning över en ung sömmerska, som var villig och
ambitiös och av allt att döma hade goda
förutsättningar för sitt arbete, men som aldrig kom upp i
samma produktion som sin kamrat fastän de hade
precis samma arbete. Och trots att hon verkade
ordentlig och noggrann skickade hon ständigt och jämt
från sig arbeten som var behäftade med felaktigheter.
Det visade sig att hennes synförmåga var nedsatt till
hälften, och så snart hon fick ordentliga glas började
hennes produktion att stiga och felen försvann. —
Ja, man tycks faktiskt kunna våga det påståendet att
det finns en viss tendens till överensstämmelse mellan
synskärpan och ackordsförtjänsterna.
— Naturligtvis är det nödvändigt att belysningen
är så rationellt anordnad som möjligt. Jag är ju
ingen expert på det området, men jag har den
uppfattningen att man bör ha högt placerad
allmänbelysning med diffust ljus, kompletterad med
platsbelysning. Att placera allmänbelysningen lägre och
dra in på platsbelysningen är enligt min mening dålig
ekonomi i alla avseenden. r.
NEFA, Norrköpings Elektrotekniska Fabriker
Aktiebolag.
Under avdelning I:s vårsammanträde i Norrköping i
maj i år bereddes mötesdeltagarna även tillfälle att
bese Norrköpings elektrotekniska fabrikers nya
fabriksanläggning.
Bolagets tillverkningar omfatta för närvarande
radiomottagare och sändare samt delar därtill,
svetselektroder samt mottagare-, sändare- och telefonförstärkare-
rör. Den sistnämnda rörfabrikationen sker dock f. n.
i NEFA:s filialfabrik i Nyköping.
Hela fabrikens areal i Norrköping uppgår till 10 150
m2 med plats för något över 1 000 anställda och hela
tomtytan är 40 000 m2 varav ca 15 000 m2 inhägnats.
NEFA:s nya fabriksbyggnad är en modern
konstruktion med förstklassig ventilation och ljus samt med
74
5 juli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
