Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
bekymra sig om den kommersiella reklamens budord.
Den nya reklamens krav dels på ett framhävande av
det säljande momentet i affischen, dels på
konstnärlighet, äro av allt att döma svårförenliga. Det är i
verkligheten inga små fordringar som ställas på
reklamkonstnärerna, då det gäller att kunna tillgodose dessa
två huvudvillkor för god affischkonst.
Efter en rundtur på utställningen via affischer för
teater, film, offentliga evenemang, utställningar,
turism, politik, propaganda (i fråga om dessa senare
affischer är man helt och hållet villig att instämma i
arkitekten Ahlbergs kritik, ty maken till torftiga
affischer än denna offentliga propaganda för propagandan
från 1939—41 får man leta efter) fördes man över i
utställningens andra stora avdelning: den
kommersiella reklamen. Här möttes man vid ingången av
Konsums färgglada affisch "Vägen till mannens hjärta",
dvs. via purjolök, morötter och vad det nu kan vara
för soppingredienser. Man konstaterade med nöje den
kommersiella reklamens syn på den saken.
Affischmaterialet inom denna avdelning var indelat i följande
grupper: livsmedel, tidningar, böcker och en grupp,
som något oegentligt kallades teknik (det borde väl
snarare hetat tekniska föremål eller något liknande).
Varför affischeras tekniska produkter över huvud
taget så pass sparsamt jämfört med andra produkter,
exempelvis livsmedel, och relativt sett så pass tråkigt?
Man kan naturligtvis genast invända, att det stora
flertalet tekniska föremål inte ha den överflöds- eller
lyxkaraktär, som faktiskt är en förutsättning för den
psykologiska bearbetningen av allmänheten i stor
skala, och således inte lämpa sig för affischreklam,
och att många av dem inte äro avsedda för direkt
förbrukning av konsumenterna. Det finns emellertid ett
flertal tekniska produkter, som synbarligen skulle
kunna lämpa sig för affischreklam i större
utsträckning och framför allt få en roligare reklam än som
ofta skett hittills, även om de inte kunna inbjuda till
några artistiska subtiliteter.
Mot den gruppindelning, som tillämpats på
utställningsmaterialet, skulle en del invändningar kunna
göras, exempelvis mot att den kommersiella reklamen
speciellt kommit att omfatta livsmedel, tidningar,
böcker och teknik (eller tekniska föremål). Var går
i själva verket gränsen mellan den kommersiella
reklamen och övrig reklam? Enligt anmälarens
uppfattning kan knappast någonting annat än den rena
idépropagandan (propaganda för politiska idéer, för
folkupplysning och kulturella rörelser, en viss
kollektiv reklam för turism i allmänhet, sparpropaganda
och liknande) ses i motsats till den förstnämnda.
Även teater och film höra ju — huru fjärran de
enskilda prestationerna inom dessa konstgrenar än
kunna vara från ett kommersiellt betonat intresse i
första hand — till en nöjesindustri som utbjuder sina
produkter, nämligen ur den synpunkt från vilken de
över huvud taget göra reklam. Böcker och tidningar
återfunnos, som ovan sagts, däremot under den
kommersiella reklamen på utställningen. Men i det
sammanhanget borde de väl närmast ha betraktats som
tekniska föremål eller produkter, liksom även sådana
viktiga livsmedel som Rulles likör och Svensk
lösen . . .
Men nu ska vi vara snälla. Huvudsaken var ju att
man fick intresse för utställningen, att den var
instruktiv och vägledande och i sin helhet gav en god
överblick av det material som presenterades. Utställningen
måste ju också ha nått ett viktigt syfte då man kunde
konstatera, att den lede kanske inte alltid behöver
vara fullt så led, som man målat honom på väggen.
Barbro Hallendorff.
Litteratu r
Svenska reklainförbuiidets skrifter. Av den serie
småskrifter, som Svenska reklamförbundet fr. o. m. i
år ger ut under den sammanfattande benämningen
Svenska reklamförbundets skrifter, föreligga nu nr 1
och 2.
Som nr 1 i serien har kommit "Relclamalsters
rätts-skifdd", en utredning av Birger Barre. I vilken
utsträckning befintliga rättsregler i fråga om skydd av
litterära, konstnärliga och fotografiska produkter
kunna tillämpas på reklamalster har hittills varit rätt
oklart även bland reklammän, inte minst beroende på
att litteratur på området saknas, samt att några
preju-dicerande fall i svensk rättsskipning icke ha
förekommit. I den föreliggande skriften har författaren med
stöd av gällande rättsregler och efter anförande av en
del i dansk och norsk rätt föreliggande fall sökt
klarlägga frågan om rättsskyddets omfattning. I de då och
då förekommande fallen av plagiat av reklamalster har
frågan stor betydelse för fastställande om intrång i
rätten föreligger, då de nuvarande lagarna inte lämna
de tydliga anvisningar i sådana fall, som skulle kunna
vara önskvärda. Av utredningen synes emellertid
framgå, att ett visst rättsskydd för reklamalster enligt
svenska rättsregler föreligger, och att detta gäller
inte bara för i reklamen förekommande texter och
bilder utan även i vissa fall för dess systematik och
komposition. Det är den andliga individualiteten och
originaliteten, som genom rätten bör beredas skydd,
såväl när den inriktas på reklamskapande som på
arbeten inom andra områden, där de skyddande
lagföreskrifterna äro lättare tillämpliga.
Det 5 2-sidiga häftet avslutas med en
sammanställning av gällande lagföreskrifter på området.
"Läkemedelsannonseringens sanering" är titeln på
nr 2 i serien. Skriften har till författare Svenska
reklamförbundets sekreterare, Gustaf Rosenberg, och
utgöres till större delen av det förslag som
Samarbets-kommittén för läkemedelsreklamen i maj 1940 har
framlagt i detta ämne.
Det är de brister, som sedan länge vidlådit en del av
närings- och läkemedelsreklamen i fråga om
vederhäftighet, som kommit statsmakterna att från början
av 30-talet verkställa flera utredningar angående
reglering av handeln med vitaminiserade livsmedel och
om reklam för läkemedel. Då ett förverkligande av
de därvid framkomna förslagen alltid skulle innebära
en byråkratisk förhandscensur samt en rigorös
lagstiftning mot läkemedelsreklamen, som skulle betyda
en stark beskärning av den svenska reklamens
utvecklingsmöjligheter, utgjorde dessa förslag icke den
lösning av problemet, som av reklamfolk ansågs som den
lämpligaste. På Reklamförbundets initiativ tillkom
därför på nyåret 19 39 den samarbetskommitté, vars
förslag här framlägges, och som bygger på ett
frivilligt samarbete i stället för statligt tvång, och som utan
tillgripande av lagliga åtgärder, men ändå med makt
och myndighet, skulle kunna utöva sin kontrollerande
verksamhet. I de stadgar, som utarbetats för denna
kontrollorganisation för läkemedelsreklamen och som
avslutar framställningen, äro de olika
kontrollorganens uppgifter, organisation och arbetssätt närmare
fastlagda.
I ett appendix återfinnas författningar berörande
reklamen för och försäljningen av läkemedel.
8. E.
76
5 juli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
