Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 8.
undersökningen, att dessa varierade inom vida
gränser, beroende på dåliga och oframkomliga vägar.
Det gällde då i första hand att jämna och förstärka
vägarna med hänsyn till ökade krav på
trafikapparaten. Resterna av det gamla spårsystemet
undanröjdes, och vägarna förbättrades successivt, så att
körhastigheten ej oväsentligt kunde höjas. Därvid
var det även nödvändigt att bortarbeta den inrotade
ovanan att belamra vägarna med diverse material.
Det räckte inte med att huvudstråken höllos fria från
gods, det var minst lika viktigt, att bivägarna och
parkeringsplatserna reserverades för körtrafiken.
Detta stötte på stora svårigheter i början av
transportsystemets omläggning, men efter hand som
transporterna gingo snabbare insåg man, att framkomliga
vägar var en av betingelserna för att systemet skulle
fungera så smidigt som möjligt.
Sedan ovan nämnda brister angående vagnparken
och vägarna blivit avhjälpta återstod det
väsentligaste, nämligen att organisera transporterna så, att
dessa rationellt inlänkades i det produktiva arbetet.
Det har redan framhållits, att transportarbetarna eller
de som behövde en traktor för transport direkt
beordrade traktorförarna till vederbörande arbetsplats.
Förarna skulle således själva bedöma vilken
transport, som var mest brådskande, hålla samtliga
beställningar i huvudet samt sist och icke minst
samordna de olika transporterna på bästa sätt. För dem
som önskade transport hade systemet en hel del
olägenheter, då de ofta fingo spilla tid på att leta efter
både vagnar och traktorer.
Det förhållandet, att transporterna i stort sett
alltid voro förenade med långa väntetider på samma
gång som traktorerna hade en relativt liten
utnytt-ningsgrad, ledde till tanken att centralisera systemet
så, att alla transportbeställningar kunde ske till en
central plats, från vilken traktorerna på ett
planmässigt sätt kunde dirigeras.
Transportcentralen, vars interiör framgår av fig. 9,
förlades till en plats, där flera huvudvägar från de
mest avlägsna områdena sammanträffade, och i
centralen stationerades en man, transportledaren, som till
sin hjälp hade följande enkla medel: en karta över
området, en telefon, en klocka samt en journal, i
vilken diverse uppgifter antecknades. På kartan
(fig. 10) inritades samtliga trafikerbara vägar,
förekommande lastnings- och lossningsplatser och om de
sistnämnda lågo på vägen eller vid sidan av
densamma. För att underlätta skrivarbetet i journalen
samt ordergivningen till traktorförarna försågos
dessutom lastnings- och lossningsplatserna med
beteckningar enligt ett mnemotekniskt system (jfr fig. 11).
Med flyttbara numrerade markeringskorkar kan
transportledaren ständigt hålla reda på, dels var de olika
vagnarna befinna sig, dels vilka vägar som eventuellt
blockeras av dessa. Genom lokaltelefoner kan man
från ett flertal platser komma i förbindelse med
transportcentralen för att göra erforderliga
beställningar, vilket beträffande de närmast belägna
arbetsplatserna givetvis även kan utföras genom besök
i centralen.
Transportledarens uppgift är att mottaga och
effektuera transportbeställningar, varvid arbetet tillsvidare
inskränkes till dirigerandet av traktorer och vagnar,
under det att lastnings- och lossningsarbetet
fortfarande handhaves av vederbörande arbetare. I
journalen, som avbildats i fig. 12, antecknas löpande:
tidpunkten för beställningen, namn eller nummer på
den, som begärt transporten, från vilken plats och till
vilken plats förflyttningen avses, föremålet som skall
transporteras, ifrågavarande "kund" samt slutligen
numret på den vagn, som skall förflyttas. Därefter
antecknar transportledaren beteckningen på den
traktor, som kommer till användning samt tidpunkten
för transportens början och slut. Sedermera uträknas
transporttiderna etc., som ligga till grund för
debiteringen på respektive arbetskonton.
För att utnyttja traktorerna så mycket som möjligt
och samtidigt nedbringa väntetiden per transport till
ett minimum var det nödvändigt att bestämma, att en
beställning endast får omfatta en körning, dvs.
förflyttning av vagn från en plats till en annan. Skall
t. e. en propeller transporteras från maskinverkstaden
till dockan måste vederbörande förman eller arbetare
först beställa en vagn till maskinverkstaden, och
sedan, när lastningsarbetet är klart, begära transport
från maskinverkstaden till dockan. Under
lastningstiden är transportpersonalen i arbete, medan traktorn
frigöres för att utföra andra transporter. Om
lastningstiden är jämförelsevis kort är det ingenting
som hindrar att vederbörande transportgäng gör två
Fig. 9.
80
1 nov.
1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
