Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
textilindustrien högst betydelsefulla förbättringar
genomförts ifråga om storsträckning vid spinning,
automatvävning, färgning, tryckning, torkning m. m.
Möjligheterna att framdeles kunna någorlunda
obehindrat tillgodogöra sig främmande länders
landvinningar på det textila området få nog betraktas som
tämligen osäkra. Nya vägar måste därför skapas för
vårt lands vidkommande, om vi skola kunna bevara
vår konkurrenskraft. Frågan har sedan ett tiotal år
varit föremål för uppmärksamhet i samband med en
förbättrad textilundervisning.
Genom tillkomsten av Textilinstitutet i Borås och
Lenningska textiltekniska institutet i Norrköping har
en god grund lagts i båda avseendena. Exempelvis
kan nämnas, att med understöd av
Ingeniörsveten-skapsakademien ett par betydelsefulla
forskningsarbeten sedan några år tillbaka bedrivas i Borås. De
första resultaten ha redan publicerats i IVA:s
meddelande nr 114: "Förändringar i ullfibrernas
fysikaliska egenskaper under fabrikationsprocesserna" av
lektor Stig Kjellstrand och "Spinnbarheten hos
cellullfibrer" av civilingenjör Stig Löfgren.
Det textila materialets utnyttjande.
Den kemiska forskningen under de senaste
decennierna har varit av största betydelse för den textila
utvecklingen. Studiet av de högmolekylära ämnena
har riktat textilindustrien med nya hjälpmedel.
Konsthartser användas för impregnering av färdiga
vävnader för att giva dem vissa önskvärda
egenskaper som skrynkelfrihet, vattentäthet etc. Hit höra
också de nya syntetiska fibermaterialen Nylon och
Pe Ce-fibrer. Dessa fibrer äga högst förnämliga
hållfasthetsegenskaper och kemisk motståndsförmåga.
De övriga syntetiska fibermaterialen som
konstsilke, cellull, lanital etc. skilja sig avsevärt från
varandra ifråga om kvalitet och användbarhet men ha
samtidigt vissa likheter. Fiberframställningen kan
uppvisa en rent epokgörande utveckling. Man kan
likväl våga påstå, att den ännu ligger i sin linda.
Parallellt härmed har en snabb utveckling försiggått
i fråga om textila hjälpmedel. Hela detta område har
till för cirka 20 år sedan varit förhållandevis enkelt.
Man nöjde sig med enbart tvål och soda som
tvättmedel, turkrödolja som blötmedel och olika
stärkelsearter som appreturmedel. I dag är tillgången på olika
dylika medel överväldigande, ja rent av förvillande.
De syntetiska fibermaterialen och de nya
textilhjälpmedlen ha i sin tur återverkat på de olika
beredningsprocesserna. Det har inneburit de mest.
genomgripande förändringar och omvälvningar. Hela
beredningens teknologi har revolutionerats.
Kontentan härav har blivit, att helt andra krav måste
ställas på de inom industrien verksamma
ingenjörerna och teknikerna. Beträffande dessa och andra
hithörande problem hänvisas till författarens
"Textilteknisk forskning", IYA:s meddelande nr 113.
Det skulle ifråga om den svenska textilindustriens
rationalisering vara åtskilligt att säga om
personalfrågor, lärlingsutbildning, arbetarskydd och övriga
sociala frågor. Det bör också i detta sammanhang
erinras om önskvärdheten av den textiltekniska
utbildningens ytterligare utbyggande och ett
befrämjande av den textiltekniska forskningen. Den
svenska textilindustrien har på ett framsynt sätt förstått
att följa med i utvecklingen både i det ena och andra
avseendet. — Framtiden kommer emellertid
säkerligen att ställa ännu större krav på denna industri.
Om arbetsstudier vid ringspinning och
ringtvinning.
Av civilingenjör CURT RODHE.
I Teknisk tidskrift, häfte 3, Mekanik nr 1 år 1937,
behandlades på sin tid beräkningar av det "mest
ekonomiska maskinantalet" och verkningsgraden för de
fall, där en arbetare sköter ett flertal maskiner.
Förutsättningen för dessa beräkningar var, att
arbetaren efter eget val kunde gå från arbete i en
maskin till arbete i en annan, där stopp av någon
anledning inträffat, utan tvångsstyrd regelbundenhet.
På detta sätt sker arbetet i t. e. vävning, när
arbetaren har ett flertal vävstolar att sköta.
Beräkningarna genomfördes på så sätt, att
verkningsgradens ekvation uppställdes dels för de fall
där maskinantalet låg under det mest lämpliga, och
dels för de fall, då antalet låg över detta tal. Vid
just det mest lämpliga antalet maskiner per arbetare
erhölls samma verkningsgrad enligt båda dessa
ekvationer, varur detta antal (N) kunde beräknas.
I ringspinning och ringtvinning har en spinnerska
vanligen ett så stort antal spindlar, att hon icke kan
överblicka vad som händer vid alla spindlarna på en
gång. Ett arbetsförfarande som vid vävning, där
väverskan arbetar och lagar upp vid stolarna ungefär
i den ordning dessa stannat, är vid spinningen således
icke lämpligt, på grund av den långa gångtid detta
skulle förorsaka.
Spinnerskan övervakar därför också sina spindlar
genom kontinuerlig gång runt sina maskinsidor och
lagar upp trådbrott efter hand som hon passerar
spindlar med sådana. Under denna "rena körtid"
skiftar spinnerskan även förgarnsspolar, som blivit
tomma, och utför olika slag av rengöringsarbete.
Dessa spinnerskans arbeten bestämma lämpliga
antalet spindlar (L) pr spinnerska, samt
verkningsgraden (rjj) under sådan period av "ren körtid".
Vid skiftning av spolar stannas maskinen, och
spinnerskan får hjälp av särskilda skifterskor. Den
"effektiva" verkningsgraden {rf), som fås, när tiden
utsträckes att omfatta även skiftning eller hela
arbetstiden, blir således beroende av hur ofta denna
skiftning inträder samt tidén härför. Denna i sin
90
6 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
