- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Industriell ekonomi och organisation /
103

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

i samband med övertagande av ett tidigare
rekonstruerat företag — har bolaget möjligheter att genom
uppskrivning av tillgångsvärdena (i enlighet med
reglerna för dylik uppskrivning, dvs. omnämnande i
förvaltningsberättelsen) öka t. e. sin reservfond, så
att den uppnår det för femtioprocentrelationen
erforderliga beloppet. Man får räkna med att här, liksom
det skett i Norge där en liknande bestämmelse finnes,
bolagen komma att i stor utsträckning minska sina
dolda reserver, där man genom att överföra dessa till
synlig reservfond kan uppnå den påkrävda
proportionen mellan eget kapital och skulder. Men
härigenom blir syftet med regeln till väsentlig del
förfelat •— då den framkallar tendenser emot
konsolidering. Av samma anledning får man vänta sig, att
företag som skulle ha bortskrivit vissa vinster bland
dolda reserver i stället komma att visa dessa öppet
för att snarast uppnå den proportion av eget kapital
i förhållande till skulder som erfordras för fri
utdelningsrätt. Även i detta fall motverkas
konsolideringssyftet, vilket blir ändå mera påtagligt genom
att därvid även årets skatter komma att öka.

4. Den föreslagna avsättningen för uppnående av
femtioprocentgränsen kan delvis motverka intresset
för fullständig skuldredovisning. För de flesta
skulders vidkommande torde detta icke ha så stor
betydelse, men i vissa fall kan det få skadliga
verkningar. Det nya lagförslaget föreskriver icke —
såsom den motsvarande norska aktiebolagslagen —
skyldighet att avsätta medel till en "skattefond" av
sådan storlek att den kan antagas motsvara de
skatter som väntas komma på förmögenhet och intäkt vid
första taxering efter räkenskapsårets slut. Det kan
ifrågasättas om icke skyldighet att avsätta medel till
ett skatteskuldens konto borde stipuleras, varvid
skatteskulderna komme att ingå i det totala
skuldbeloppet.

Det framgår av det ovanstående, att bestämmelsen
om den schematiska femtioprocentregeln för
fondavsättningens gräns, är synnerligen bristfällig och
schematisk. I vissa fall är den otillräcklig, i andra fall
för stränga. Man kunde avhjälpa tre brister genom:
att påbjuda uppförande av skatter som skuld,
medgiva dispensrätt för femtioprocentregeln i sådana fall
där denna uppenbarligen är för sträng och göra en
lämplig ändring i fjärde momentet av lagförslagets
§ 78, i enlighet med punkt 1 ovan. Möjligen kunde
regeln kompletteras med bestämmelsen, att
avsättning till skuldregleringsfond icke längre vore
erforderlig när omsättningstillgångarna täcka skulderna
(eller möjligen överstiga dessa med 25 %).

Disponering av
skuldregleringsfondens medel.

Det svenska förslaget har vissa företräden framför
det norska. En fördel är att det svenska förslaget
tillåter avsättning av medel till en särskild
skuldregleringsfond, då det norska förslaget förutsätter
hela avsättningen till reservfonden.
Skuldregleringsfondens medel få disponeras efter särskilda regler,
som här nedan angivas enligt mom. 3 i förslagets
§ 78:

"Då summan av aktiekapitalet, reservfonden och
skuldregleringsfonden enligt balansräkningen
överstiger bolagets skidder, må nedsättning av
skuldregleringsfonden ske, dock med högst en femtedel av
överskottet årligen. Nedsättning av
skuldregleringsfonden må ock ske genom överföring till
reservfonden. Skuldregleringsfonden må i dess helhet avföras
ur balansräkningen, där under fem år i följd
summan av aktiekapitalet och reservfonden överstigit
skulderna."

Om spinn- och tvinnsnodder för kamgarner.

Av civilingenjör CURT RODHE.

(1)

Spinnsnoddei’.

Den mest använda formeln för bestämmande av
snodden (S) hos ett garn med numret N, då denna
(Sj) för ett annat garnnummer (N±) i den avsedda
kvalitetsserien är känd, är:

S

varur den kända ekvationen:

s=cx-]^N (2)

bildats.

Ekvationen bygger på den förutsättningen, att för
de olika garnnumren i serien, stigningsvinkeln för
en kantfiber skall vara lika inom hela serien. Denna
regel ger dels ett likartat utseende åt olika
garnnummer inom serien, och dels har också praktiken visat
regelns lämplighet ur spinnsynpunkt. Det är för
övrigt lätt att visa, att en kantfibers påkänning direkt
är beroende av stigningsvinkeln. Då det just är kant-

fibern i ett garn, som bestämmer garnets hållfasthet,
bör tydligen snodden också väljas i ungefärlig
överensstämmelse med den uppställda ekvationen, för
erhållande av en harmonisk hållfasthetsserie för olika
garnummer.

En sammanställning av de snoddkoefficienter (oc),
vilka inom en hel rad olika spinnerier användes,
gjordes på sin tid för kamgarner av
spinnmaskinsfabriken N. Schlumberger & Co. Denna
sammanställning visar, att a inte är fullständigt konstant för olika
garnnummer, utan har en liten variation härmed.
Denna variation kan uttryckas så, att skillnaden
mellan koefficienten för två närliggande nummer är lika
med en tredjedel av skillnaden mellan kvadratroten
ur numren.

Vn-VW,

oc — oct =––(3)

Meyer och Zehetner (1923) ha härpå uppställt
olika serier snoddkoefficienter för olika ändamål.

6 dec. 1941

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941i/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free