Teknisk Tidskrift / 1941. Industriell ekonomi och organisation / 129 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

multiplikationsmaskin av engelsmannen Morland. Dessa första
räknemaskiner lära rent av kunna betecknas som
mekaniska underverk men de priser som begärdes för dem
och som belöpte sig på tusentals kronor gjorde att
någon försäljning i större skala aldrig kom till
stånd.

Även på detta område gjorde sig svenskarnas
mekaniska begåvning tidigt gällande. Den första fullt
användbara räknemaskin som framställdes i vårt
land hade konstruerats av Georg Scheutz (f. 1785, d.
1873). Han fick sin första modellmaskin färdig
redan år 1840 men sedan dröjde det ända till 1853
innan någon maskin enligt hans idé kom att tillverkas.
Detta skedde hos J. W. Bergströms mekaniska
verkstad i Stockholm. Det var också tack vare
samarbetet med denna firma som Scheutz fick sin maskin
känd ute i världen. Den utställdes på
världsutställningen i Paris 1855 och belönades där med lilla
guldmedaljen. Av denna maskin finns ett exemplar på
Science Museum i London.

Några år senare, 1860, konstruerade fil. dr Martin
Wiberg en maskin av liknande slag. Båda dessa
maskiner arbetade efter den principen att de uträknade
och tryckte tabeller, såsom logaritmtabeller o. d.
Om den Wibergska maskinen heter det i en uppsats i
Daedalus 1933 att den "förenar i sig exempel på två
svenska egenskaper — skicklig lösning av ett
mekaniskt problem och kvalitetsarbete vid tillverkningen".

Som redan nämnts konstruerades Pascals maskin
både för addition och multiplikation. Denna idé har
man numera i allmänhet övergivit och i stället
börjat tillverka speciella maskiner för multiplikation
och för addition.

En av pionjärerna i fråga om konstruktioner av
multiplikationsmaskiner är svensken Willgodt
Odhner som 1886 började att i S:t Petersburg tillverka
sina sedan så berömda Original
Odhner-räknemaskiner. År 1919 flyttades fabrikationen över till Sverige
och förlades då till Göteborg. Vad som utmärker
dessa maskiner är bl. a. det lilla formatet och att
man har lagt an på att det som måste anses vara
det väsentliga hos en räknemaskin med undvikande
av alla fördyrande detaljer. Odhner-maskinerna
utmärkas av att deras huvudorgan äro kurvskivor och
pinnhjul, ett system som Odhner kan anses vara
uppfinnare av.

Fig. 1. "Räknesnurra", Original-Odhner.

Original-Odhner-maskinerna hava väl lyckats
hävda sin ställning trots en ständigt växande konkurrens
icke minst från de stora utländska firmornas sida.
Före krigsutbrottet utgjordes försäljningen till 80 %
av export och även för närvarande är denna väl
hävdad, och trots alla avspärrningar och
importrestriktioner har exporten kunnat bibehållas vid ungefär
75 % av det normala.

Sedan 1931 tillverkar Original-Odhner även
additions-maskiner som ett lämpligt komplement till sin
förutvarande fabrikation.

År 1918 började Addo-fabriken i Malmö sin
verksamhet under direktör Hugo Agrells ledning. Till
en början tillverkades en mindre s. k.
pinnräknemaskin enligt ungefär samma system som redan tidigare
hade tillämpats i Tyskland. De första
Addo-apparaterna voro så konstruerade att man med en penna
ställde in talen varvid ett räkneverk påverkades och
de inställda talen registrerades. Maskinen som var
ganska primitiv saknade kontrollremsa. Vad som
gjorde den konkurrenskraftig var priset i jämförelse
med de stora additionsmaskinerna av då gängse
typer. Så småningom förbättrades konstruktionen av
Addo därhän att den blev försedd med
kontrollremsa medan metoden att insätta talen bibehölls. Åtta
år senare, 1926, kunde Addo-fabriken börja upptaga
konkurrensen med de ledande amerikanska märkena
i branschen. Då utkom firman nämligen med sin första
maskin som var utrustad med kontrollremsa och
tangentinställning enligt det då vanliga
fulltangentsystemet med 81 tangenter. Sedan dess har
Addo-maskinen lugnt och säkert fortsatt sin utveckling.

I början av år 1931 blev denna maskin försedd
med inbyggd elektrisk motor och två år senare
övergick man till 10-tangentsystemet. För vissa
speciella ändamål har emellertid fulltangentsystemet
bibehållits såsom det lämpligaste, nämligen för arbetet
vid företag som röra sig med stora tal och många
nollor. Nollorna skrivas nämligen automatiskt på
sådana maskiner.

Fig. 2. Additionsmaskin, Addo.

År 1912 tog kontorschefen i firman Axel Wibel,
Stockholm, ut patent på den s. k. Facit-maskinen, en
räknesnurra som principiellt var byggd efter linjer
liknande Original-Odhner. Fabrikationen av den nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>