Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
true, it must follow that heating experiments with
mixtures of CaO and stable mullite should give yield
curves without any irregularities. Experiments were
carried out with mixtures containing the two com-
...........CaO 7
pounds in the molecular ratio r ..., —- „.
3 ALjOg • 2 Si02 1
The curves in fig. 10 and the table 7 correspond to
reactions with two mullite preparations, the one being
dried at 110° for 1 hour and the other preheated at
700° for 5 hours. As was the case with mixtures
containing muscovite, orthoclase and sillimanite the
heating experiments with mullite were carried out
only with respect to the question of the maximum.
As expected, the curves in fig. 10 run regularly
without maxima because no transition reactions with the
mullite phase occur. At lower temperatures the
reactivity of the preparation heated at higher
temperature for a long time is as usually somewhat
de-creased.
Institute for Applied Chemistry Chalmers Technical
University, Göteborg.
Litteratur
Mathematik, av R. Doerfling, München 1940, 533
sid., 290 fig., RM 9: 60 bund.
Den kemiska teknologiens och speciellt kemiteknikens
alltmera deciderade utveckling i riktning m,ot ett
siffermässigt studium av de i processerna ingående fysikaliska
förloppen, liksom även den moderna termokemiens och
fysikaliska kemiens inriktning, ställer allt högre
anspråk på kemiingenjörens matematiska färdigheter.
Tyvärr måste det konstateras, att den matematiska
litteraturen inte tagit mycket hänsyn till dessa krav. Den
matematiska underbyggnaden blir alltjämt av
schematisk natur, föga olik språkstudiernas grammatikplugg,
nödvändigt och värdefullt, men endast ett underlag
utan perspektiv i riktning mot tillämpning. En av de
få hjälpredor eller vägvisare rörande matematikens
till-lämpande på kemistens speciella problem som står till
buds, är den i och för sig förträffliga boken av Nernst
och Schönflies "Binführung in die mathematische
Be-handlung der Naturwissenschaften", säkerligen
välbekant för de flesta av tidskriftens läsare. Den största
bristen ifråga om sagda bok är utan tvivel, att den
förutsätter att läsaren är väl förtrogen med den högre
matematikens grunder, varför den understundom
lämnar läsaren i sticket just där han behövde en mera
ingående utredning, för att på egen hand kunna tillämpa
uppgifterna på de egna problemen. Särskilt gäller
detta sådana viktiga avsnitt som
sannolikhetsberäkningar och lösandet av differentialekvationer. För den
som önskar skaffa sig större färdighet i dessa stycken
utan att gå till alltför stora och obekvämt abstrakta
arbeten torde föreliggande bok av Doerfling utgöra eti
i många fall användbart komplement. Förf. har
visserligen icke tagit sikte på kemiingenjören vid
författandet av sitt arbete, men redan den omständigheten att
boken är helt och hållet skriven ur synpunkten av att
vara en lättfattlig lärobok för ingenjörer, utgör i detta
fall en värdefull grundförutsättning. "Talent zur Physik
und Technik und Talent zur Mathematik sitzen selten
in ein und demselben Kopf" påstår författaren. Även
om satsens riktighet på goda grunder kan betvivlas när
det gäller mekanister och speciellt elektroingenjörer,
torde nog dess riktighet ifråga om kemister vara ganska
stor. Å andra sidan har det visat sig, att ett
tillämpande av strikt matematiskt tänkande på kemiska
problem, icke minst ingenjörsmässiga sådana, ofta fört till
utomordentliga resultat. Vana vid matematiskt
tänkande är en ytterst värdefull tillgång för just kemisten. För
den som på grundval av sina mer eller mindre diffusa
reminiscenser från studietiden vill friska upp de
matematiska färdigheterna, torde denna utförliga och ändock
elementärt upplagda bok kunna anbefallas.
F. H. 8.
Notiser
Framställning av fenol i gasfas genom
kontaktkatalys enligt en ursprungligen i Tyskland uppfunnen
metod har utvecklats i Förenta staterna i stor skala,
så att produktionen nu är uppe i ca 7 000 ton pr år. Eli
fördel med detta förfarande är, att biproduktsutbytet
uppgår till mindre än 10 •%. Fenolen, som har en
renhet som närmar sig "kemiskt ren" är i första hand
avsedd för tillverkning av högklassiga fenoplaster.
Såsom i en uppsats i Chem. & Met., nov. 1940 av Th. R.
Olive framhålles, hör denna metod till dem som av
sakkunskapen bedömts såsom "omöjlig", då den praktiskt
taget innebär en direkt oxidering av bensol till fenol
med tillhjälp av luft. Emellertid lyckades de bägge
tyska uppfinnarna dr Prahl och Mathes vid
Raschig-bolaget i Ludwigshafen år 1934 visa, att man med hjälp
av klorväte som reaktionsförmedlare kan tekniskt utföra
processen. Ehuru reaktionen i huvuddrag ter sig enkel,
innebär den ett stort antal tekniska problem. På tolv
olika ställen i systemet äro automatiska
alarmanord-ningar installerade och övervakningen är så noggrann,
att den vid vart och ett av dessa ställen posterade
vakten har egen toalett till förfogande, för att icke ens i
"trängande nödfall" behöva avlägsna sig från
posteringen. Därjämte alarmeras laboratoriet, så att
sakkunnig hjälp omedelbart rycker till undsättning om
kontrollgränserna överskridas. Då såväl gasformig som
flytande HCl ingår i processen utgöres apparaturen på
många ställen av porslin och borosilikatglas (pyrex).
Den slutkondenserade fenolen ledes i nickelrör till
förbrukningsplatsen. Stora delar av processen förlöper i
torn i vilka fraktionerad kondensation, destillering och
extraktion äger rum. I första steget sker framställning
av monoklorbensol på katalytisk väg enligt schemat:
C6H6 + HCl + 1 O2 = C6H5C1 + H20.
I det andra steget hydrolyseras monoklorbensolen
katalytiskt med vattenånga, varigenom fenol bildas och HCl
återvinnes:
CeH5Cl + H20 = C6H5OH + HCl.
Med undantag för förlusterna återvinnes sålunda hela
den i första steget förbrukade klorvätemängden, varför
bruttoreaktionen kan tecknas:
C6H6 + i 02 = C6H5OH.
Förlusterna i processen bestå av bildande, av
poly-klorbensoler ävensom OO2 och CO under första
reaktionsstadiet och spår av difenyl i andra steget. Den till
processen återgående klorvätesyran genomlöper en
kontinuerlig rening, så att den alltid tillföres till första
steget i ren form. Förutom den ovannämnda fabriken
finnes en anläggning i Tyskland med omkring
fjärdedelen så stor kapacitet.
F. H. 8.
28
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
