Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Lampa Elektronstralerör
Samlingslins Samlingsspole
Objekt bord Objektsluss
Objektiv Objektivspole
Tub Objektivtub m
Okular Projektionsspole
Utdrag Projektionstub
Fatokasett Fotokasett och fotosluss
Strålningskälla
Mellanbild
Slutbild
Strå/gången
Ljusmikroskop Elektronmikroskop
Fig. 2. Elektronmikroskop enligt Ruska och v. Borries.
relativt stor brännvidd, vilket är olämpligt med
hänsyn till de starka förstoringar, man önskar. Spolen
avskärmas därför lämpligen med ett järnhölje, fig. 1.
Strålningen från en punkt på axeln sammanbrytes
till en annan punkt så, att ett föremål framför linsen
ger en bild bakom denna. Avbildningen följer
ungefär samma lagar som de för en optisk lins gällande.
Dock är strålbrytningsförloppet ett annat i så måtto,
att strålen i en magnetisk lins avböjes kontinuerligt,
medan den i en optisk lins avböjes diskontinuerligt
vid gränsytorna. För en god avbildning kräves en
tunn lins, vilket åstadkommes genom avskärmningen
av spolen.
De elektriska linserna ha konstruerats efter flera
olika principer. Brüche och Johannsen ha t. e.
utnyttjat den deformation i elektriska fältet, som
erhålles omkring hål i plana elektroder. Både de mag
netiska och elektriska linserna hava den stora
fördelen i jämförelse med glaslinser, att man på ett
enkelt sätt kan ändra brännvidden genom att variera
ström resp. spänning. På grundval av de beskrivna
magnetiska linserna har elektronmikroskopet enligt
v. Borries och Ruska utarbetats.
Själva uppbyggnaden hos elektronmikroskopet
liknar den hos ett vanligt mikroskop, fig. 2. Upptill
ha vi som ljuskälla en glödkatod, som kan ges en
spänning på upp till 75 kV. Genom ett hål i anoden
uttränger elektronstrålen, går sedan genom en
kon-densorspole och faller på objektet. Strålningen
absorberas och avböjes delvis på de partier av
objektplanet, där några partiklar finnas. Objektivspolen
avbildar nu objektplanet på ett bildplan, som är
försett med en lysskärm. Man får alltså en bild, som
kan iakttagas på lysskärmen. Denna är emellertid
försedd med ett litet fint hål i mitten. Den strålning,
som passerar genom hålet fortsätter till en ny spole,
projektionsspolen. Bilden efter denna erhålles i
bildplanet på en andra lysskärm. Eftersom
elektronstrålningen fordrar vakuum äro spolarna och den övriga
utrustningen placerade i ett evakuerat rör. Genom
den avsevärda förstoringen blir instrumentets
dimensioner relativt stora, se fig. 3.
Själva röret innehåller upptill glödkatoden, som på
grund av högspänningen är beröringsskyddad genom
det utbyggda taket. Glödkatoden är lätt utbytbar.
Högspänningsanläggningen synes ej på bilden utan
är placerad i ett särskilt rum. Den består av en
transformator, ventilrör och kondensatorer samt er-
forderliga motstånd och kondensatorer för filtrering
av likströmmen. Transformatorn matas på
lågspän-ningssidan av en omformare, vilken är försedd med
en rörregulator. Högspänningen måste nämligen
hållas konstant. Mitt på mikroskopröret synes
tittfönster för den första lysskärmen. Nedtill synas de
tre tittfönstren för den andra lysskärmen, där
granskning med bägge ögonen kan ske. Lådan längst ned
innehåller det fotografiska materialet.
Mikroskopet måste vara utrustat med speciella
slussanordningar för att man skall kunna införa
objekt och fotomaterial. Objektslussen är utförd som
en krän med axeln vinkelrätt mot instrumentets. Vid
införande av objektet får man in en smula luft. Inom
en minut är vakuum emellertid återställt.
Slussanord-ningen för plåtar och film är försedd med en särskild
lysskärm, som utifrån kan fällas åt sidan. Med
hjälp av denna sker den noggranna inställningen före
exponeringen. Tiden för exponeringen varierar,
storleksordningen är emellertid 1 sek.
I själva stativet äro vakuumpumparna insatta.
Dessa bestå av en roterande oljepump och en 3-stegs
kvicksilverdiffusionspump med kylanordning.
Pumparna skola dels kunna åstadkomma så gott vakuum,
att elektronstrålningen ej stores, dels snabbt pumpa
ut luften, så att det inte tar för lång tid att återställa
vakuum, när objekt eller fotomaterial insattes.
Vakuum skall hållas vid 10—1 till 10—5 mm Hg, vilket
kontrolleras genom karaktären på en elektrisk
urladdning. De tre magnetiska linserna matas från ett
ackumulatorbatteri.
Vid konstruktionen av denna utföringsform, som
redan är den tredje typen, har man utgått från de
erfarenheter, som erhållits vid arbete med de tidigare
Fig. 3. Insättning av objekt i elektronmikroskopet.
30
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
