Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
redaktör: FRITHIOF H. STENHAGEN
HÄFTE 5 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 10 MA] 1941
INNEHÅLL: Naturfibrer eller konstfibrer — ett framtidsproblem, av lektor Stig Kjellstrand. — Notiser. —
Pöreningsmeddelanden.
Naturfibrer eller konstfibrer — ett framtidsproblem.
Av lektor STIG KJELLSTRAND, Borås.1
Såväl textilindustrien som dess föregångare
textilhantverket ha mycket gamla anor, och man påstår,
att människan lärde sig spinna och väva, innan hon
lärde sig skriva. De fibrer man intill början av
1900-talet använde sig av, voro uteslutande hämtade
ur naturriket. Man har begagnat fröhår, såsom
bomullsfibern, bastfibrer, såsom lin, hampa och jute,
hårfibrer, såsom fårull, eller kokongtrådar, såsom
natur-silke.
År 1884, då fransmannen Chardonnet framställde
den första användbara konstfibern —
nitratkonst-silket — kommer alltid att förbli ett märkesår i
textilindustriens historia. År 1900 uppgick den
årliga produktionen av konstfibrer till 1 000 ton; idag
är den 1000 gånger större eller ca 1000 000 ton.
Ehuru stegringen i produktionen alltså varit nästan
fantastiskt stor, är den totala produktionen av
konstfibrer alltjämt relativt liten i förhållande till den
totala produktionen av naturfibrer, vilken strax före
krigsutbrottet kunde uppskattas till 11000 000 ton
eller 11 gånger så mycket.
Genom avspärrningen västerut har vår försörjning
med textilfibrer plötsligt blivit mycket aktuell. Vår
egen produktion av såväl natur- som konstfibrer är
nämligen ytterst ringa och har hittills varit av ganska
liten betydelse för den svenska textilindustrien.
Däremot har vår produktion av textilvaror — hel- och
halvfabrikat — varit betydande, och, om man
frånser utpräglade lyxvaror, i stort sett kunnat täcka
den inhemska konsumtionen. Vårt importbehov av
textilfibrer har följaktligen varit stort, och denna
import har huvudsakligast ägt rum från länder bortom
haven. Bomullen ha vi sålunda fått från Amerika,
Egypten och Indien, ullen från Australien,
Sydamerika och Sydafrika, jutet från Indien och
natur-silket från Japan. Endast två fibrer, linet och
hampan, ha importerats från Europa och då
huvudsakligast från Ryssland och Sydeuropa.
Skulle den nuvarande konflikten bli långvarig, är
det självklart, att vi måste söka efter andra
möjligheter att tillfredsställa vår textilindustris behov av
fibrer. Att tanken därvid fallit på uppbyggandet av
en inhemsk konstfiberindustri är självklart. Vi ha
ju nästan obegränsade tillgångar på det ännu så
i Föredrag hållet vid avd :s för Kemi och bergsvetenskap
sammanträde den 10 januari 1941.
länge viktigaste råmaterialet för framställning av
konstfibrer, nämligen cellulosan. Dessutom besitta
yi redan en viss erfarenhet på området, då
konstfibrer sedan många år tillverkas av två fabriker i
landet.
Huruvida en utbyggnad av vår konstfiberindustri
under nuvarande förhållanden är att tillråda, ligger
till en stor del utom min möjlighet att avgöra.
Frågan har nämligen ej blott en teknisk och
vetenskaplig sida, utan även en ekonomisk och handelspolitisk.
En av de första och viktigaste frågor, som uppställer
sig, när man söker bedöma problemet, är emellertid
utan tvivel denna: "Ha konstfibrerna, när
handelsvägarna en gång åter bli fria, någon framtid, eller
kommer textilindustrien då att söka sig tillbaka till
naturfibrerna?"
Jag vill då först understryka, att man kanske på
många håll haft en benägenhet att överskatta
konstfibrernas betydelse. Den kemisk-tekniska
forskningen har uträttat underverk sedan 1900-talets början
och har därigenom skapat en optimism beträffande
våra möjligheter att framställa syntetiska produkter,
som tilltalar vår fantasi, men som ej alltid varit
berättigad. När det gäller naturfibrer och konstfibrer,
drager man ofta den närliggande parallellen om
naturfärgämnena, vilka helt undanträngts av de vida bättre
syntetiska färgämnena, Liknelsen haltar emellertid i
många avseenden.
Färgämnena äro i förhållande till textilfibrerna
relativt enkla ämnen, vilkas kemiska konstitution i de
flesta fall är ganska noga känd. Textilfibrerna ha
däremot en mycket komplex inre struktur, om vilken
vår kunskap ännu så länge är ofullständig. Syntetisk
indigo och naturindigo äro sålunda kemiskt identiska
ämnen, och indigosyntesen blev först möjlig, sedan
man klarlagt naturindigons konstitution. Cellull
däremot är alls ingen fårull eller bomull, vare sig ur
kemisk eller fysikalisk synpunkt. Detta hindrar
givetvis ej, att cellull kan vara lika bra som bomull och
fårull, ty avgörandet härvidlag fäller i sista hand ej den
inre strukturen utan de mekaniska och kemiska
egenskaperna.
Vill man tillverka konstfibrer, vilka skola vara en
fullödig ersättning för de hittills använda
naturfibrerna, är det alltså ej nödvändigt, att man imiterar
de senare till alla delar. Syntetisk ull behöver ej
nödvändigtvis bestå av proteinämnen eller syntetisk bom-
12 april 1941
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
