Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. Väggbeklädnad av glaserade klyvtegel i
sprängämnesfabrik.
Viktigare användningsområden.
Gummi i form av hårdgummi (ebonit) eller
mjukgummi användes för beklädnad av maskindelar, rör,
behållare etc, inom en mångfald industrier, såsom:
1) Textilindustrien (blekerier och färgerier).
2) Cellulosaindustrien.
3) Näringsmedelsindustrien.
4) Järn- och metallindustrien.
5) Konstsilkeindustrien.
6) Elektrolysanläggningar.
Förutom ovannämnda material användas inom den
kemiska industrien, såsom inledningsvis nämnts,
även bly och trä. Särskilt inom
svavelsyraindustrien har blyet ända sedan början haft stadigt fotfäste,
då det besitter god motståndsförmåga mot
svavelsyra. Blyet är lätt att inmontera och har efter
förbrukningen i allmänhet värde som skrot. Det tål
emellertid ej högre temperaturer — knappast över
40—50°C — utan att deformeras. Vidare är det
relativt dyrt i anskaffning, och vid nuvarande tidsläge
råder stark inskränkning i tillgången.
Ovanstående utredning har som närmaste mål haft
att behandla (le viktigare material, som i
beklädnadssyfte förekomma inom den kemiska industrien. Ett
annat område inom den kemiska industrien, där även
anspråk ställas på materialets syrafasthet, är
golv-och väggbeklädnad i fabrikslokalerna. Här har
syrafast tegel ett stort användningsområde. Bortsett från
materialets hållbarhet och motståndsförmåga ger en
beklädnad av väggar och golv med syrafast tegel
lokalen ett prydligt och tilltalande utseende, samtidigt
som beklädnaden är lätt att hålla ren.
Föreningsm eddel anden
Svenska teknologföreningens avdelning för Kemi
och bergsvetenskap höll fredagen den 30 maj 1941
sitt ordinarie vårmöte i Stockholm. Sedan de ca 70 i
mötet deltagande medlemmarna pr abonnerad buss, bilar
och cykel färdats till Försvarsväsendets kemiska anstalt
på Järvafältet, skedde samling kl. 15,30 i hörsalen i an-
staltens huvudbyggnad, varest styresmannen major T.
Schmidt och professor G. Ljunggren lämnade en
orientering över anstaltens organisation och verksamhet, i
anslutning vartill prof. Ljuniqgben höll ett kortare
föredrag om "Några synpunkter på silikosfaran inom
industrien" och civilingenjör T. Wxlwke talade om "Ny
snabbmetod för bestämning av stoftpartiklar i luften".
Föredragen komma att återgivas i dessa spalter. Efter
föredragen vidtog en rundvandring i grupper genom
anstaltens lokaler under ledning av ciceroner, varvid de
olika laboratorierna med deras vetenskapliga och
tekniska utrustning demonstrerades av vederbörande
ingenjörer och vetenskapliga medarbetare.
Härefter skedde återfärden till Brunkebergstorg 20,
varest gemensam vårmiddag intogs kl. 18. Vid middagen
framförde ordföranden, prof. Forsén, avdelningens tack
till dagens värdar för det tillmötesgående och den
älskvärdhet som visats vid besöket i anstalten, vilket tal
besvarades av major Schmidt. Härefter vidtog ett
kortare sammanträde, varvid till justeringsmän valdes hrr
bergsingenjör Emil Gustafsson och tekn. dr Sven
Brennert. Till protokollet antecknades, att civilingenjörerna
Ulf Ekman, Clas C:son Herlin, J. Larsson och l:e
byråingenjören G. Westberg efter stadgeenlig anmälan
inträtt såsom medlemmar i avdelningen.
Vid det efter middagen följande samkvämet inledde
myntdirektör Grabe ett "bordssamtal" rörande ett
förslag till inrättande av en förberedande examen till tekn.
doktorsgraden, tills vidare förslagsvis benämnd tekn.
licentiatexamen. Avsikten med denna särskilda examen
vore att stimulera intresset för fortsatta studier vid
Tekn. högskolan, speciellt för kemister, för utbildning
till teknisk forskningsverksamhet inom industrien, då
erfarenheten synts utvisa, att de för vinnande av tekn.
doktorsgrad uppställda fordringarna voro sådana, att
rekryteringen av tekniska forskningsingenjörer icke
tillräckligt stimulerats. Under den följande diskussionen
uttalades en del betänkligheter mot den föreslagna nya
examen, och det framhölls bl. a., att denna skulle kunna
leda till, att alla studerande tvingades till dessa längre
studier för att icke bliva tillbakasatta i konkurrensen
på grund av lägre meriter, såsom enbart civilingenjörer.
Samtliga talare voro dock eniga om behovet av
specialutbildning för blivande forskningsingenjörer, men från
en del håll framhölls, att det härvid mera komme an på
att skaffa medel för studiearbetet, såväl för bestridande
av den studerandes uppehälle som för
laboratorieutrustningen, än på att inrätta en särskild examensgrad. I
den mån den fortsatta utbildningen efter
civilingenjörsexamen skulle leda till en examen, borde denna enligt
vissa talares mening alltjämt avse tekn. doktorsgraden.
Det största hindret för denna vetenskapliga fortbildning
ansågs ligga i nuvarande fordran på minst två års arbete
inom industrien före examensprovens avläggande,
varigenom flertalet studerande tvingades ut i
förvärvsarbetet, från vilket de sedan av ekonomiska skäl endast med
svårighet kunde tänkas återkomma till högskolan,
önskvärt vore å ena sidan, att ett tillräckligt antal forskare
varje år utbildades vid högskolan, men även, å andra
sidan, att denna utbildning icke försvårades eller
fördröjdes, så att de studerande först på. ett sent stadium
kunde komma ut i förvärvsarbetet, med därav följande
sociala olägenheter. Inledaren såg lösningen på detta
problem i inrättandet av den föreslagna
"licentiatexamen", under det att andra talare förordade ett
avprutande på de formella fordringarna för teknologie
doktorsgraden såsom den riktiga vägen.
I diskussionen deltogo förutom inledaren hrr
professorerna Forsén, Ljunggren och Norlin, docent Ängel,
disponent Thorbjörnson, tekn. dr Brennert,
civilingenjörerna Göth, Stéenhoff och Stenhagen, överingenjör Palén och
fil. kand. Vestin. I middagen och samkvämet, som
avslutades vid 24-tiden, deltogo omkr. 50 personer. F. H. S.
60
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
