Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Våra inhemska fosfattillgångar och
de ras utnyttjande.
Av SVEN NORDENGREN.
(Forts. fr. sid. 56.)
Från 1920-talet är intet av vikt att notera
beträffande utnyttjandet av svenska råfosfattillgångar.
Råfosfatimporten hade åter kommit i gång i full
utsträckning och de svenska superfosfatfabrikerna, som
lidit stora förluster genom prisfallet, hade andra
problem att syssla med. Det var vid denna tidpunkt
svårt att tänka sig, att landet inom 20 år ånyo skulle
stå inför fosfatbrist på grund av krig och avspärrning.
Tanken att på något sätt nyttiggöra det apatitrika
malmavfallet vid Grängesberg och de norrbottniska
malmfälten levde dock vidare. Man var av den
uppfattningen att härför krävdes speciella, från
super-fosfatfabrikationen skilda metoder. I början av
30-talet föreslog kommerserådet Gunnar Dillner att
man skulle undersöka möjligheterna att uppsluta
apatit och annat råfosfat genom sintring med
kalihaltiga fältspater. Med understöd av
Ingenjörsvetenskapsakademin gjorde Elektrovärmeinstitutet försök
i ganska stor skala i en roterande cementugn vid
lvo, och de teoretiska och ekonomiska förhållandena
vid dylik uppslutning klarlades.1 På grund av
önskvärdheten att erhålla ett uteslutande fosforsyrehaltigt
gödselmedel fortsattes arbetet vid
Elektrovärmeinstitutet med sintringsförsök, avsedda att visa
möjligheten av att genom dubbel behandling i sintringspanna
av råfosfat med kiselsyra och kalk erhålla en
växt-löslig produkt, Försöken bekräftade denna
möjlighet, men då produkten blev ganska låg i halt har man
vid Elektrovärmeinstitutet övergått till att söka
genom smältning av apatitkoncentratet med kiselsyra
vid hög temperatur framställa en produkt med
relativt hög halt av citronsyrelöslig fosforsyra. Dessa
försök, som fortfarande pågå, ha givit ur kemisk
synpunkt gynnsamma resultat, En liknande
undersökning bedrives vid A.-b. Förenade
Superfosfat-fabrikers forskningslaboratorium i Landskrona på
grundval av tidigare arbeten utförda av A.-b. Kemiska
Patenter därstädes. Genom förmedling av
Kommerskollegium har ett visst samarbete inletts mellan de
båda institutionerna vid utförandet av dessa
undersökningar med likartat utgångsläge och samma mål,
och ett gemensamt statsbidrag har erhållits. En
slutgiltig lösning av det svåra problemet att på ett
ekonomiskt tillfredsställande sätt genom smältning
framställa växtlösliga fosfater, ett problem som anknyter
sig till Wiborghs tankegång och särskilt under de
senaste åren sysselsatt även många utländska forskare,
föreligger dock ännu inte.
Utvinning av svenskt apatitkoncentrat efter
krigsutbrottet 1939.
Vid krigsutbrottet erhöll frågan om de svenska
rå-fosfatens tillgodogörande en ökad aktualitet. Visser-
1 Användning av fältspat såsom uppslutningsmedel för
råfosfat, av Gunnar Dillner och Bertil Stålhane, Ing.-vet. handl.
nr 144, 1937.
ligen hade superfosfatfabrikerna stora lager av
råfosfat, vilka kompletterades under den första
krigsvintern, och Statens reservförrådsnämnd hade därtill
upplagt betydande kvantiteter, men erfarenheten från
föregående krig manade till åtgärder för att
förebygga eller åtminstone minska en senare befarad
brist.
Redan i början av 1930-talet hade Grängesbergs
gemensamma förvaltning inrättat ett flotationsverk
för det apatithaltiga malmavfallets bearbetning.
Kapaciteten har under senare år utgjort 5—6 000 ton
årligen. Man tillverkade och tillverkar fortfarande
ett apatitkoncentrat med ca 33 % P20,, hållande
3—4 % järn och omkring 7 % vatten. Denna kvalitet
är lämplig som tillsats till masugnar för ökning av
tackjärnets fosforhalt och exporterades därför. Vid
krigsutbrottet inträdde exportförbud, och sedan dess
övertages den producerade kvantiteten av de svenska
superfosfatfabrikerna, som blandar den med fosforit
och därför utan särskilda åtgärder kan tillgodogöra
sig denna råvara.
Vid tiden före krigsutbrottet hade
Luossavaara-Kiirunavaara a,-b. övervägt frågan att bygga en
flotationsanläggning vid Malmberget för att utnyttja det
apatithaltiga avfallet från anrikningsverket därstädes.
Dessa planer kommo nu till utförande, och en
anläggning för en årsproduktion av 20 000 ton
apatitkoncentrat igångsattes i september 1940. Även
produktionen från denna anläggning kommer de svenska
superfosfatfabrikerna till godo. Varan håller omkring
33 % P205 och visar åtminstone hittills något högre
halt av järn och fuktighet än den vid Grängesberg
tillverkade.
Med stor förståelse för betydelsen av att alla
inhemska tillgångar tages i bruk som kan bidraga till
folkförsörjningen, har Trafik a.-b.
Grängesberg-Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara a.-b.
beslutat fördubbla anläggningarna såväl i Grängesberg
som i Malmberget, så att i Grängesberg skall
produceras 10—12 000 ton årligen och i Malmberget
40 000 ton, vilken tillverkning sedermera möjligen
kommer att höjas så att inalles 50—60 000 ton
apatitkoncentrat årligen skall kunna ställas till förfogande
från och med hösten 1941. Härav skall 5—6 000 ton
reserveras för framställning av fosforsyrade salter och
foderfosfat, medan återstoden skall användas till
gödselmedelstillverkning.
Det är svårt att nu säga, om dessa anläggningar
kunna bli permanenta, men möjligt är att så åtminstone
delvis kan bli fallet. Varken vid Grängesberg eller
vid Malmberget avkastar dock anrikningsverken
tillräckligt malmavfall för en så stor produktion. För
ungefär ett år framåt från sommaren 1941 finnes dock
vid Malmberget tillräckligt material att förarbeta.
Därefter måste råvara tillföras från annat håll till en
myckenhet motsvarande minst halva produktionen
(20 000 ton apatitkoncentrat). Detta kan endast ske
genom att malm fraktas från Luossavaara-Kiiruna-
64
11 okt. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
