Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
för schablondekoreringen typiska "förenande
länkarna" kunnat utelämnas, varigenom ett mera korrekt
avbildande av mönstret ernåtts.
Sidenschablonen framställes merendels på
fotografisk väg vilket tillgår så, att väven täckes med gelatin
tillsatt med 2 % (NH4)2 Cr207, på vilken hinna
dekoren framkallas med hjälp av bestrålning via ett
fotografiskt positiv av dekoren, som lägges mot
hinnan. När exponeringen är färdig, sköljes
väven i varmt vatten, varvid de delar av
hinnan, som icke ljusstrålarna nått, lösas upp,
varefter sidenschablonen är färdig. Man har således
nu en väv, som är beklädd med en gelatinhinna, i
vilken hinna dekoren är "utgraverad", trots att väven
är hel. Genom att pressa färgstoff genom schablonen
kan man nu överföra den önskade dekoren på godset.
Det siden som användes benämnes Litographic Silk,
vilket lär vara helgas nr 16, som har 157 trådar per
tum. Denna väv är således så fin, att de punkter, där
trådarna korsas ej bliva så stora, att de menligt
inverka på färgens överföring till godset och således ej
efterlämna några märken i dekoren eller gör dennas
konturer oskarpa. Väven monteras i ramar,
vanligtvis av trä, varvid väven skall vara väl spänd i
ramen. Ramens form angives oftast av formen på det
gods, som skall dekoreras. Sålunda är ramen för en
tallrik rund, för ett stekfat rektangulär osv.
Vid denna typ av schablondekorering går man i
princip tillväga p0/ Set sätt, åt t ramen med påspänd
sidenschablon lägges på godset, varefter en relativt
exakt avpassad mängd rågodsfärg upprörd och inar-
betat i lämpliga oljor pressas igenom schablonen med
hjälp av en "avstrykare", utförd av kraftig filt, som
föres på kant över schablonen och då driver ned
färgen genom väven på de punkter, där gelatinhinnan
enligt ovan är försedd med "utgraveringar" och
således överför den önskade dekoren till godset. Vid
tryckningen måste godset och schablonen placeras i
rätt läge i förhållande till varandra, varför godset
alltid placeras i en donse! och schablonramen infästes
i ett stativ, så att dekoren alltid "träffar" godset på
rätt plats, då schablonen lägges över detta.
Tryckningen utföres dels för hand, dels i maskiner, där
färgutstrykningen sker maskinellt, dels i
automatmaskiner, där hela arbetet utföres automatiskt.
Fig. 10 visar en detalj vid en maskin för tryckning
av tallrikar, där färgutstrykningen sker maskinellt.
I denna maskin placeras godset i en donsel, som är
höj- och sänkbar, manövrerad medelst en pedal.
Schablonramen är inspänd i maskinens fasta överdel
och "avstrykaren" sättes i rotation genom
nedtryckning av den spak, som synes på bilden. Vid ett tryck
på spaken roterar "avstrykaren" ett varv. På bilden
befinner sig donseln för tallriken i nedsänkt läge tom
under den fastspända schablonramen, i vilken
"avstrykaren" synes till vänster. Denna utgöres av en
i ett metallfäste inspänd filtskiva, som med kanten
bestryker schablonen. En maskin av detta slag hade
en kapacitet av 2 300 st. dekorerade 10" tallrikar per
8 tim. per arbetare. Sidenschablonen håller för
dekorering av totalt ca 6 000 st. tallrikar, varefter den
måste ersättas med en ny. (Forts.)
Synpunkter på kemiingenjörens laboratorieutbildning.
Under den pågående utredningen om den högre
tekniska undervisningens ordnande ha måhända ännu
inga detaljproblem kunnat tagas upp till behandling
eller fått sin slutliga lösning, beroende på hela denna
frågas stora omfattning. Det kunde kanske därför
vara på sin plats att nämna något om den för
kemiingenjörerna så viktiga laboratorieutbildningen. Redan
det, att man sedan flera år tillbaka anslagit ett stort
antal timmar för teknologernas övningar i kemiska
laborationer tyder på, att man på ett tidigt stadium
insett betydelsen av laboratoriearbetet. Om man
betraktar de båda tekniska högskolornas kursplaner och
gör en jämförelse mellan de timantal, som anslagits
för de olika ämnena, finner man, att faktiskt inga
andra övningsämnen ha tillmätts så mycken tid.
I detta sammanhang kan det vara intressant att
se, att man vid Tekniska högskolan i Helsingfors låter
teknologerna utföra ännu mycket mera
laboratoriearbete. Yi här i landet ha kanske något att lära
därav, i synnerhet som den nya tiden även kräver en
forskningsbetonad ingenjör, som är förtrogen med ett
modernt laboratoriums arbetsmetoder och
experimentella hjälpmedel. Numera har man vid Chalmers
tekniska högskola dock tagit ett stort steg i rätt riktning
i och med tillkomsten av examensarbetet under nästan
hela 4: de studieåret, då teknologen får syssla med
rena forskningsuppgifter av sådan art, att han som
ingenjör en gång bör ha förbättrade förutsättningar
att kunna lösa problem av industriell betydelse.
Redan första året vid högskolan inledas
laboratorieövningarna med enklare kvalitativa analyser och
synteser, och i K2 börja de kvantitativa proven samt nya
preparativa och fysikalisk-kemiska övningar i
anslutning till föreläsningskursen. Under dessa båda första
år grundlägges teknologens laboratorievana. Han
skall nu ha hunnit göra sig förtrogen med de
vanligaste analytiska operationerna och skall nöjaktigt
kunna använda sig av den kemiska litteraturen. Om
man ej ställde större krav på den kemiske ingenjören,
kunde man därför påstå, att hans
laboratorieutbildning därmed nått en viss avslutning.
Vid de fortsatta arbetena i 3: dje årskursen
sysselsättas teknologerna med kvantitativa analyser av
tekniska produkter med tillhörande litteraturläsning,
varigenom en avsevärd fördjupning av studierna göras
och den viktiga kunskapen om den kemiska
litteraturen bibringas. Visserligen göra de omfångsrika
analyskurserna, att stundtals ett viss jäkt insmyger
sig i arbetet, men avsikten med kursen är ingalunda,
att vederbörande med nödvändighet skall hinna
utföra ett visst minimiantal analyser för att anses
godtagbar. Viktigare är, att även tid finnes för ett mera
ingående studium av metoder och förfaranden, så att
arbetet icke behöver urarta till, att vederbörande utan
all eftertanke upprepar en serie operationer angivna
i något analysrecept. Ofrånkomligt får det anses vara,
att analytikern verkligen förstår vad han gör, varför
han gör just så och icke på något annat sätt.
Därigenom kan han också få respekt för det omfattande
arbete, som väl i allmänhet ligger bakom ett kanske
till synes enkelt analysrecept.
Vid Chalmers tekniska högskola har därför under
de senaste åren gjorts försöket att något minska
antalet fordrade analyser för godkänt betyg. I gengäld
13 sept. 1941
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
