Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Förbehandlingstemperatur
Fig. 1.
att förmoda, att ett visst optimalt temperaturintervall
för förbehandlingen med hänsyn till effekten bör
existera. TJnder detta blir diffusionen för långsam
och över detsamma utjämnar den inre diffusionen de
irreversibla, dvs. starkast aktiverande felbyggnaderna.
Det var därför av intresse att utföra experiment
med gasförbehandling inom ett vidare
temperaturintervall. Detta har hittills ägt rum för två olika
oxider. Si0;2 (kvartsmodifikation)6 och A1203.7 Med
kvartspreparat har förbehandlingen utförts vid 400,
500, 800, 1 000, 1 200 och 1 325° på följande sätt
a) O, (2 t.) + N2 (1 t.), jämfört med luft i 3 t.
b) 02" (3 t.) „ „ Na „ „ „
c) S02 (3 t.) „ „ luft „ „ „
Den första serien svarar helt mot förhållandena vid
nyss skildrade försök. Reaktionerna ha utförts vid
endast 2 olika temperaturer, 800 och 1000°. Alla
data äro för övrigt liksom vid förut skildrade
Si02-försök. I samtliga fall ha resultat, helt i
överensstämmelse med förmodade, nyss antydda
förhållanden erhållits, i det att differensen i utbyte vid samma
reaAføorøstemperatur mellan på olika sätt
förbehandlade prov växer från små värden vid låga
förbe-handlingstempeTSLtureT till ett maximibelopp, då
förbehandlingen företagits vid 1 000° för att sedan på
nytt avtaga. Effekten (differensen) är som förut
större för den högre reaktionstcmpernturen (1 000°),
och som väntat både stiger och faller
motsvarande kurva brantare än kurvan för
reaktions-försök vid 800°. Ovanstående fig. 1 visar för
reaktionsförsök vid 800 och 1 000° resultaten från den serie
(02, 2 t. + N2, 1 t.), som svarar mot de tidigare be-
skrivna kvartsförsöken. På ordinataxeln har avsatts
differensen i omsättning mellan 0,2 + N2-proven och
luftproven ("förbehandlingseffekten"). En märkbar
sådan effekt sätter in strax ovan 400°, för att i
serie med reaÅtfiowstemperaturen 1000° gå mot noll
vid cirka 1400° (under förhandenvarande
betingelser). Kvalitativt ensartade resultat ha erhållits vid
de övriga serierna och anföras ej här. Här skall
heller icke närmare diskuteras de påfallande höga
värdena vid förbehandlingstempera,turen 500°, då
inga experiment utförts vid omkringliggande
förbehandling stemperaturer. Det är möjligt, att kurvan här
besitter ett första relativt maximum i samband med
den snabba ß —► a-omvandlingen vid 575°, svarande
mot den allmänna regeln, att gittret är i alla
avseenden reaktionskänsligare omkring en
omvandlings-punkt. Den under de använda försöksbetingelserna
ytterst ofullständiga cristobalitomvandlingen vid
högre temperaturer torde ha mindre utsikt att i här
behandlade avseenden göra sig gällande.
Två olika preparat av A1203 ha på liknande sätt
undersökts i avseende på sin reaktivitet med CaO
(CaO : A1203 = 1 : 1) efter olika förbehandling,
nämligen korund (a-AL,03) och y-Al203. Hittills ha
jämförande försök utförts endast mellan med 02 (enbart)
och N2 (enbart) "gasade" preparat (3 t.) vid
för-behandlingstewperaXvLrer mellan 600 och 1 350° och
reaktionsserier vid 800 och 1 000°. Resultaten äro
fullt analoga med dem för Si02, vilket framgår av
fig. 2, där förbehandlingseffekten på det använda
korundpreparatet liksom i fig. 1 avsatts som funktion
av förbehandlingstemperaturen.
Ehuru förbehandlingstemperaturerna icke ligga
tillräckligt tätt för att varken ur fig. 1 eller fig. 2 kunna
ånge precis var maximal effekt uppträder, så vill det
synas som om detta för A1203 skulle inträda vid högre
temperatur än för Si02, och som om de erhållna
maximumtemperaturerna icke alltför illa skulle
stämma med de av Tammann angivna
platsväxlingstemperaturerna för oxiderna ifråga, nämligen för Si02 ca
900° och A1203 ca 1150°, vilket ju även var vårt
antagande.
För den instabila /-Al203-modifikationen äro
förhållandena likaledes kvalitativt ensartade, men ett
starkt tillspetsat maximum uppträder i samband med
6 Experiment utförda av S. Alfredsson.
? Experiment utförda av P. Åkerström.
400 500 600 700 B00 900 1000 1100
Förbehondlingstemperatur
Fig. 2.
400 500 600 700 600 900 1000 1100 1200 1300 I400’C
Förbehandlingstemperatur
Fig. 3.
88
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
