Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
15 kg mindre flytande harts och 2 à 4 kg mindre
rå-terpentin ptm. Om veden lagras under ännu ett år,
sjunker utbytet av flytande harts ytterligare omkring
10 kg och av råterpentin 1 à 2 kg. För flytande
harts var skillnaden mellan vatten- och luftlagrad
ved snarare större för några år sedan, då
såpavskilj-ningsvillkoren voro mindre gynnsamma och utbytena
genomgående lägre.
Skenbart synes som om utbytet flytande harts
varierar med den använda rundvedens
fuktighetshalt. Under sommaren, då den färska veden är
relativt torr, har emellertid tillgången på sågverksflis,
ytved, varit god och ofta utgjort upp till hälften av
bearbetad ved. Att ge någon säker uppskattning för
hur mycket lägre biproduktutbytet blir för ytved är
svårt, då sågverksflisen är ett i alla avseende
varierande material. Ofta synes utbytet av terpentin bli
i närheten av hälften och av flytande harts mellan
hälften och 2/3 mot vid rundved. I allmänhet
underskattas mängden fett- och hartssyror i ytveden,
varför här skall erinras om att H. Erdtman7 nyligen
framhållit, att eterextraherbart i ytveden ofta är högre
än i kärnveden.
Om det gäller att effektivt nyttiggöra vedens fett-,
harts- och terpentinhalt bör, såvitt man nu kan
bedöma, veden bearbetas möjligast färsk, lagras i vatten
och landrullning för vinterbehovet icke göras under
våren, utan börjas så sent som möjligt, tidigast juli—
augusti, varigenom försommarens snabba uttorkning
och luftoxidation vid hög temperatur undvikes.
Ekonomiskt betyder det en vinst av ca 15 kg harts och
ca 2 kg terpentin, vilket f. n. motsvarar 3 à 4 kr.
per ton under vintern tillverkad massa. Länge
luftlagrad ved är väl torkad och lämnar ett utmärkt
bränsle, så mycket bättre än fuktig att rimlig
upplagringskostnad betalas. Vid bearbetning av
luft-lagrad ved är det ur biproduktsynpunkt bättre att
först taga nyligen upplagd ved, som ännu ej utsatts
för alltför stark uttorkning än att, som varit vanligt,
taga veden efter lagringstid, då man lätt uppnår,
att all ved utsättes för den första snabba minskningen
i biproduktutbyte.
Tyvärr får man sällan en inkomst utan
omkostnader.* Harts- och fettsyrorna ha näst terpentin det
högsta värmevärdet av vedens beståndsdelar. Den
såpa, som inte utsaltas, utgör ett tillskott av
högvärdigt bränsle, detta även om värmevärdet sjunkit
något genom att syrorna blivit oxiderade. För
överslag kan man sätta varje 10 kg ökat utbyte flytande
harts lika med 100 kg ånga och med hänsyn härtill
bör vid ett pris för tillskottsånga av 10 kr per ton
förut angiven vinst minskas med ca 1:50. Såpan
är ett dyrbart bränsle, men praktiska synpunkter
7 Sv. papperstidning- 42, s. 345 (1939).
* Härmed beröres frågan om biprodukternas självkostnad.
En viss mängd sulfatsåpa och råterpentin utfaller vid
fabrikens vanliga arbetssätt och denna mängd belastas endast av
kostnaderna för tillvaratagandet, avvägd med hänsyn till att
produkterna kunna användas vid fabriken som bränsle. Som
av det följande framgår, fordra ökade utbyten omläggning a.v
arbetssätt och andra åtgärder, som stundom medför fördel
men vid högre utbyten avsevärda kostnader. Utbytena böra
bestämmas av dagsprisen på biprodukter, bränsle och kraft,
men tyvärr äro självkostnadens gränsvärden svåra att
bestämma med noggrannhet.
kunna inverka. Vid de fabriker, som förbränna
svart-luten i högvärdig form, erhålles 5 ton ånga ptm
eller mera och där är 0,1 ton ånga ett par %, vilket
nogsamt registreras av ångmätare men ej har större
betydelse, då värmebehovet ändå täckes, medan vid
äldre anläggningar 0,1 ton ånga kan betyda 5 % eller
mera av ångproduktionen. Viktigare än procenttalet
är att svartlutens värmeinnehåll kan nedgå så att
driftssvårigheter uppkomma. En sulfatingen jör, som
följt ett äldre sodahus vet, att det finns "fett" stoft,
torkad svartlut, som brinner bra, och "magert" stoft,
då hela återvinningen är som "förgjord". Denna
erfarenhet har bl. a. förbundits med vattenlagrad och
luftlagrad ved och förklaringen har sökts i att vid
vattenlagring en del kolhydrat utlöses. För en
värmeekonomiskt föga effektiv återvinning spelar
emellertid tillskott av lågvärdigt bränsle liten roll,
viktigare är att material med högt värmevärde, t. e.
mer eller mindre oxiderade fett- och hartssyror, finnes
i luten.
Genom här rekommenderad åtgärd kommer
värmeekonomien ytterligare att försämras, genom att
förarbetad ved blir fuktigare än vid vanligt arbetssätt.
Om man för överslag väljer extrema värden, vilket
i vissa fall synes vara motiverat, och antager att
vattenmängden ökar med 660 kg ptm, t. e. från 25 %
till 40 % vedfuktighet, motsvarar i allmänhet det
ökade värmebehovet vattentillskottets uppvärmning från
vedtemperatur till tillgänglig svartluts temperatur och
avdunstning i kvadrupeleffekt eller tillsammans 0,3 ton
ånga ptm. Vid ett antaget pris för tillskottsånga av
10 kr/ton betyder detta 3 kr ptm och ’förändringen är
under angivna villkor ej lönande. Vid mycket god
värmeekonomi för lutåtervinningen och i synnerhet vid
riklig tillgång på billig vattenkraft blir det
nationalekonomisk vinst även om bokföringen visar mer eller
mindre motsatsen. I detta liksom även i andra fall
är en till ytterlighet driven utvinning av biprodukter
endast ekonomiskt genomförbar vid fabriker, som ha
tillfälle att i viss mån bortse från värmeekonomien.
En annan viktig synpunkt har nyligen blivit
bekant genom E. Hägglunds8 och medarbetares
arbeten. Massa av ved, som lagrats längre tid i vatten,
får andra styrkeegenskaper, högre sprängtryck och
avslitningslängd men lägre rivstyrka, än om veden
lagrats i luft. Förhållandet måste beaktas, men har
icke alltid betydelse eller är ens en nackdel. För
närvarande ha tyvärr flertalet fabriker så stora lager,
att lämplig kvalitet bör kunna levereras från dessa.
Vidare har här i första hand endast ifrågasatts en med
en eller ett par månader förlängd vattenlagring.
Flera frågor kunna ej behandlas här, då de ligga
utom författarens erfarenhet. De viktigaste äro i vad
mån vedens "harts"- och terpentinhalt varierar inom
olika delar av landet, hur lagring inverkar på ved
som ej flottats, och, vad som har intresse främst i
detta samband, hur mycket extraktämneshaltens
årstidsvariation betyder och i vad mån den kan
nyttiggöras.
I en följande uppsats skola frågor i samband med
utvinningen av flytande harts och terpentin
behandlas.
s Sv. papperstidning 43, s. 187 (1940).
92
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
