Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
märkningsvärt, att brottet ej börjar vid kuggroten,
där man har de största böjningspåkänningarna.
Förhållandet är emellertid det, att den Hertzska
tryckpåkänningen på kuggens yta är störst just i den
punkt, där brottet börjar. Det finns en zon omkring
delningscirkeln, där endast en kugg är i ingrepp.
I denna zon utvecklar sig vid starkt belastade
kuggväxlar mer eller mindre stora utmattningssår (s. k.
pittings). Gör man ett snitt genom en dylik kugg,
ser man att strukturen i denna zon under kuggytan
undergått en förändring på så sätt, att materialet
blivit uppluckrat och mycket grovkristalliniskt.
Anvisningar för en utmattningsspricka finnas här i
riklig myckenhet. I en uppsats (IVA:s handlingar,
nr 116, år 1932) ha Lundberg och Odqvist också
både teoretiskt och experimentellt påvisat, att
maximala skjuvpåkänningen, som är 0,3 gånger max.
tryckpåkänningen ligger under ytan, och är detta
mått 6 för cylinder mot plan (£=2,15 • 106):
«5 = 0,8-10cm.
Den Hertzska påkänningens maximalvärde
ligger för lilla hjulet sålunda något under
delningscirkeln och för stora hjulet något över
delningscirkeln. Hur det Hertzska trycket fördelar sig
efter ingreppssträckan har författaren förut
undersökt och publicerat resultatet i följande uppsatser.
(Några synpunkter vid beräkning av cylindriska
evolventkugghjul, Tekn. Tidskr. Mek. 1921, häfte 2;
Ingreppsförhållanden vid innerkugg, Electrica, nr 2,
1931.)
Yi skola nu litet närmare undersöka storleken av
den ifrågavarande tryckzonen och hänvisas därför i
samband härmed till fig. 2, som visar den vanliga
ingreppsbilden. 01 och 02 = hjulens centra, Kx K2 —
= ingreppssträckan i, K1 C .= K2 C — i2, t0 =
delning å grundcirkeln, a ,= ingreppsvinkel, xx + x2 =
= den del av ingreppssträckan, där endast en kugg
är i ingrepp.
Man ser då, att (011= drivande hjul)
= t0 — ?2
X2 — to-
Värdena på it resp. i2 bliva (se författarens förut
nämnda artikel).
Mi = ]/r2u — r2u eos2 a — rld sin a;
\i2 = j/r22( — r22d eos2 a — r2d sin a;
f ru — toppradie f rld = delningsradie
\ r2l — » \ r2d — »
Sedan man beräknat x1 och x2 får man lätt
motsvarande båge på evolventen, då man vet att
evolven-tens båglängd
där q = evolventens tangent till grundcirkeln från
den punkt på kurvan, som utgör bågens slutpunkt.
Sålunda är den sökta bågen s\ (på lilla hjulet)
xt (rosina—
och
x2 (rld sin a + |?
Ifrågavarande tryckzon på lilla hjulet är sålunda
s\ -j- s’.2, där s\ räknas inåt och s’2 utåt från
delningscirkeln C räknat.
På samma sätt får man för stora hjulet
x21~r2d sin a —
s"i =–-;
’ 20
xt r2d sm a + —
Största Hertzska påkänningen ligger nu alltså på
lilla hjulets kugg (drivande) stycket s\ från C och på
stora hjulets kugg stycket s"2 från C räknat.
Exempel: Antag en kuggväxel med z1 = 30 kuggar
och z2 c= 150 kuggar, modul 10 normal med a = 22°.
Detta ger i1= 23^0; i2=26^.; =
och härav
r s’_t = 1.29 mm ( s’a t=. 2,72 mm
\ s", 2,«2 mm \ s"2 >= 1,35 mm
Största Hertzska påkänningen ligger sålunda
1,29 mm inåt räknat om delningscirkeln på lilla
hjulet eller på stora hjulets kugg 1,35 mm utåt
räknat om delningscirkeln. Alla siffervärden äro
beräknade med räknesticka. Skulle denna kuggväxel
således vara hårt belastad, skulle man i första hand på
stora hjulet kunna vänta sig en utmattningsspricka
på detta ställe. Att densamma ofta uppträder på
stora hjulet beror givetvis därpå, att detsamma i
allmänhet utföres av ett något mjukare material och
alltså med lägre utmattningsgräns.
De här framlagda teorierna stämma väl överens
med de observationer författaren gjort på kuggväxlar
av olika storlekar, som varit utsatta för mycket hård
och krävande drift.
Att man någon gång kan finna en viss förskjutning
av belastningszonen x kan hänföras till att
kugg-formen från början ej varit en exakt evolvent.
Knackning av ram-konstruktion
med tvärbalkar av krysstänger.
Av professor CARL FORSSELL.
Kryssen fig. 1 förutsättas på vanligt sätt vara
dubbelsymmetriska med jämntjocka stänger och ramarna
vertikala och jämntjocka. (Osymmetri och variabel
tjocklek ger motsvarande kalkyl.) EJtt kryss förutsattes
enligt fig. 2 vara åverkat av momenten M = P • † 1 de fyra
hörnen 1, 3, 4 och 5. Dessa moment äro vållade av
snedställningen vid knackning. Uppkommande
inflek-tionspunkter markeras av cirklar. Vinkeländringen av
de vertikala ramarna i punkterna 1, 3, 4 och 5 vållas
dels av böjning av stänger 1—3, 4—5, 1—4 och 3—5
(©! fig. 2) och dels av samma stängers längdändring
(02 fig. 3). Nedan bestämmes sammanlagda
vinkeländringen (Øi + 02) = 0 som funktion av M = P ■ † och
|r2d sina—|2J
’20
rM sm
15 mars 1941
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
