- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Mekanik /
44

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

tryckstegringen i blandningsdelen, men bär utgår
författaren från den kraft, som uppkommer på grund av
hastighetsskillnaden i övergångsskiktet mellan den
pumpade strålen och det sugna mediet. Denna
beräkningsmetod har den stora fördelen, att den ger goda
upplysningar om blandningsdelens lämpligaste längd,
i det att man kan jämföra den ökade tryckstegringen
på grund av den bättre blandningen vid en ökning i
blandningsdelens längd med det motsvarande större
tryckfallet. Detta torde vara den enda teoretiska
metod, som ger möjlighet att beräkna denna för en
strål-pump så viktiga dimension. Tyvärr äro de härför
erforderliga räkningarna rätt omständliga. I det fjärde
och sista avsnittet behandlas på fem sidor det fall, att
drivande och pumpat medium äro olika ämnen men i
samma aggregationsform. De i de föregående
avdelningarna härledda formlerna utvidgas till att även
gälla för detta fall.

Häftet innehåller endast rent teoretiska betraktelser,
och några som helst praktiska försök refereras inte,
men på ett ställe säges, att strålpumpar beräknade
enligt de beskrivna metoderna ge synnerligen goda
resultat, som också stämma väl överens med den
teoretiska beräkningen. Detta bör kanske tagas med en
viss reservation, då det vill synas som författaren
behandlat problemet ur en väl ensidigt teoretisk
synpunkt. Utförda försök visa t. e. att man i
verkligheten ej kan driva upp det pumpade mediets hastighet
så högt, som enligt beräkningarna vore lämpligast.
Vidare kan Flügels sätt att vid impulsmetoden
beräkna förlusterna i blandningsdelen i viss mån
kritiseras, i det att han hänför hela förlusten till
väggfriktion men ej tar hänsyn till förluster på grund av
ofullständig blandning.

Som helhet kan sägas, att häftet är synnerligen
lättläst med klar och redig uppställning, varför det kan
rekommenderas. Tyvärr har korrekturläsningen varit
synnerligen bristfällig, så att ej mindre än ett
trettiotal tryckfel förekomma, vilka dock äro rättade i ett
särskilt tilläggsblad. G. Rosenblad.

Die Vorgänge in Strahlapparaten, av W. Weydanz.
Beihefte zur Zeitschrift der gesamte Kälteindustrie.
Serie 2, häfte 8. 139 sidor med 53 figurer. Berlin
1939, VDI-Verlag.

Boken börjar med ett referat av gjorda försök med
en normal strålpump, driven av komprimerad luft.
Sedan följer en analys av de erhållna
försöksresultaten. Därvid visar författaren, att den erhållna
verkningsgraden kan härledas ur förlusterna i
drivmun-stycke, blandningsdel och diffusör. I de tre följande
avsnitten behandlas förloppet i var och en av dessa
delar var för sig. Först behandlas drivmunstycket,
varvid författaren huvudsakligen sysselsätter sig med
expanderande munstycken. Han finner det sålunda
med hänsyn till strömningsförlusterna vara lämpligt
att låta en del av expansionen ske utanför munstycket.
Blandningsdelen studeras först teoretiskt, utgående
från impulslagen, varefter jämförelser göras med
experimentella resultat. Med hjälp av dessa senare
uppgör författaren — med mängdförhållandet som
parameter — kurvskaror över blandningsverkningsgraden
som funktion av förhållandet mellan mediernas
in-strömningshastigheter för tre olika förhållanden
mellan mediernas specifika vikt. Diffusorn behandlas även
på såväl teoretisk som försöksmässig bas. Det gäller
speciellt beräkningen av minsta sektionen, dvs.
diffu-sorns inloppsarea. Författaren kommer här efter en
lång och ej alltför lättfattlig härledning till ett
relativt enkelt resultat. Sista avsnittet i boken behandlar
samarbetet mellan de tre olika huvuddelarna i en
strålpump och anger metoder och diagram för
förutbestämning av totalverkningsgrader och mängdförhållanden.

Här behandlas även strålpumpar i flera steg såväl
med som utan kondensering. Vidare göras
undersökningar över de fall, i vilka flerstegspumpar ställa sig
fördelaktigare. I denna avdelning ha vidare två
beräkningsexempel genomförts — en för vätska och en
för gas — vilka bidraga till att klarlägga författarens
principer.

Tyvärr är framställningen på vissa ställen i boken
ganska tung och svårfattlig. Det torde dock
näppeligen kunna undgås, när man inom detta begränsade
utrymme går så noga och i detalj in på de
svårbe-handlade förloppen i en strålpump.

Som framgår av det ovan sagda, är boken resultatet
av ett synnerligen noggrant och omsorgsfullt arbete.
Den framlagda beräkningsmetoden har en stor fördel
framför de flesta andra, nämligen att den tämligen
snabbt leder till ett resultat, och att man vid
beräkningen i stor utsträckning undgår det eljest så vanliga
och tidsödande passningsarbetet. O. Rosenblad.

Toleranzen und Lehren von Dipl.-Ing. P. Leinweber,
2. Aufl. 122 s + 2 s litteratur + 7 s register, Berlin
1940. Julius Springer. Hft RM 7: 50.

Efter att i korthet ha gått igenom olika
tillverk-ningsformer, brukliga måttenheter samt benämningar
och begrepp inom bokens område kommer författaren
fram till bokens första huvuddel som avhandlar
toleranser. Här utredes först måttsättning, varvid början
göres med klarläggande av begreppen funktions-,
tillverknings- och kontrollmått.

I det följande upptages till behandling mått-,
forin-och yitjämnhetstoleranser. Under rubriken
måttole-ranser studeras ett antal specialfall och göres
jämförelse mellan symmetrisk och osymmetrisk placering
av toleransområdet.

I korthet genomgås ISA-systemets grunddrag,
varefter följer en redogörelse för hur man genom studier
av gränsfallen får en uppfattning om verkningarna
av en viss toleranssättning. Sedan komma
formtoleranser och en mycket summarisk sida om
ytjämnhetens betydelse.

Andra huvuddelen behandlar mätanordningar. Här
genomgås olika sätt att mäta, först med direktvisande,
sedan med jämförande mätverktyg. I den översikt
som lämnas av de utväxlingsanordningar som vid de
förra användas att förstora mätkolvens rörelse
framhålles riktigt C. E. Johanssons Mikrokator som
föredömlig, men författaren begår misstaget att i såväl
bild som text ånge instrumentets viktigaste del, det
spiralvridna stålbandet, som enkelspiraliserat. I själva
verket äro bandets båda hälfter spiraliserade åt
olika håll, vilket är förutsättningen för bandets verkan
i Mikrokatorn. En stor samling exempel på speciella
mätningar har medtagits. I samband med
behandlingen av mätosäkerhetens orsaker kommer
författaren in på de subjektiva inflytandena samt de
synpunkter man bör lägga på mätverktygens
konstruktion för att så mycket som möjligt koppla ur inverkan
av olika handlag. Synpunkter på tillverkning av
mätverktygen samt i ett tillägg ett kapitel om
hävarmar som måttöverförande maskinelement och ett om
toleranser för hålavstånd avsluta textdelen. Sist
finnes litteraturförteckning samt alfabetiskt sakregister.

Inom den moderna maskinindustrien är det
givetvis av största betydelse att mått- och toleranssättning
sker så, att konstruktörens intentioner kunna
ekonomiskt utföras. Med kännedom om att denna
förutsättning för ett rationellt samarbete mellan
konstruktör och verkstad på många håll är långt ifrån
uppfylld kan man konstatera, att Leinwebers bok har en
uppgift att fylla, då den vill ge liv åt och skapa
förståelse för toleranstabellernas sifferkolumner.

H. H.

44

19 april 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941m/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free