Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
Det har därvid visat sig, att omdömena genomgående
bekräfta, att utbildningsresultatet är överraskande
gott frånsett något enstaka undantagsfall. Härvid
är ändock att märka att det i samtliga fall gällt
arbetare, som deltagit i utbildningen under högst 4
månader. Med den numera tillämpade kurstiden av 6
månader bör resultatet bli ännu bättre.
I allmänhet ha de större verkstäderna visat stort
intresse för att försöksvis anställa ifrågavarande
arbetare. I Stockholmsdistriktet torde alla de mera
betydande företagen ha anställt större eller mindre
antal omskolade. Då och då möter man dock den
uppfattningen hos arbetsledare, att det är omöjligt
att på den korta kurstiden nå sådant residtat, att
det lönar sig att göra ett försök att utnyttja den
arbetskraft, som här erbjudes industrien. Ibland hör
man även den invändningen, att industrien på grund
av tillämpade avlöningsbestämmelser ej har råd att
anställa lärlingar, som äro överåriga. Här är dock
icke fråga om lärlingar utan om arbetare, som kunna
sitt arbete om ock inom ett begränsat område. Det är
i rutinen, som det ännu fattas en del. Det har dock
visat sig, att de mycket väl kunna gå i land med
fastställda ackord.
I varje fall är det oförsvarligt av ansvariga
verkstadsledare att icke ens vilja göra något försök att
utnyttja denna specialutbildade arbetskraft så långt
som möjligt. Utbildningen har igångsatts i nära
samarbete med Verkstadsföreningen i avsikt att
underlätta rekryteringen av industriens arbetskraft.
Särskilt med tanke på det läge, vari
rekryteringsfrågan kommer i händelse av ett krig, är det helt
enkelt nödvändigt, att varje verkstadsföretag på allt
sätt stöder den utbildningsverksamhet, som staten
här har ordnat.
Volymen av denna verksamhet kan dock icke bli
så stor, att den tillnärmelsevis kan komma att fylla
behovet av reservarbetskraft vid full mobilisering
under krig. Det måste därför stå klart för industrien,
att den i sådan situation kan bli nödsakad att
mottaga helt oövad arbetskraft i stor utsträckning, om
vederbörande företag ej i förväg sörjt för att en viss
reserv blivit uppövad. Man nödgas konstatera, att
vad som hittills blivit gjort från industriens sida i
detta hänseende är alldeles otillräckligt. Därom
vittna bland annat de krav som nu framföras på
hemförlovning av arbetspersonal i militärtjänstgöring
utöver den del av personalen, som har
mobiliseringsuppskov. I krig blir dock åderlåtningen av
arbetsstyrkan till följd av inkallelser av helt andra mått.
Detta arbetskraftsproblem blir med varje dag som
går, utan att nödvändiga krafttag från industriens
sida tas för att komma närmare dess lösning, allt
allvarligare. Den industriledare, som icke blott utan
vidare negligerar denna fråga utan därtill kanske
visar likgiltighet för eller rentav intar en avvisande
inställning mot de åtgärder, som från statens sida
vidtagits för att i någon mån tillgodose behovet av
specialutbildad arbetskraft, påtar sig allt för stort
ansvar icke blott för det egna företagets beredskap
utan även för landets. Man måste åtminstone kunna
påräkna, att det intresse, som flertalet ledande
verkstadsföretag visat Arbetsmarknadskommissionens
utbildningsverksamhet, även kommer att visas från de
företag, som hittills ej ansett sig ha anledning eller
möjlighet därtill. Men det måste ytterligare betonas,
att arbetskraftsfrågans rationella ordnande för en
krigssituation därutöver kräver snara åtgärder av de
skilda industriföretagen i långt större omfattning än
som hittills har förmärkts. Framför allt gäller detta
ifråga om sådan utbildning av arbetskraft, som ej
gärna kan ordnas på annat håll än inom
industriföretagen. Jag tänker exempelvis på grovplåtslagare,
verktygsarbetare, varvsarbetare och
järnverksarbetare av skilda slag m. fi. I de fall, då det är fråga
om förutbildning av reserver, måste självfallet
utväljas sådana personer, som icke äro
krigstjänstskyl-diga, dvs. överåriga eller frikallade män samt
kvinnor.
Jag har särskilt velat trycka på detta
arbetskrafts-problem, därför att" jag tyvärr haft tillfälle att
åtminstone i vissa fall konstatera, hurusom industrichefer
och arbetsledare varit helt främmande och likgiltiga
för denna fråga, som dock i högsta grad blir
avgörande för industriens förmåga att under ett pågående
krig fullgöra sin försvarsinsats. Man har dock
anledning antaga, att dylika fall ej äro normgivande för
det stora flertalet industrimäns inställning till
problemet, ehuru hittills så litet blivit åtgjort.
Ingenjörerna kunna icke gärna förbise nödvändigheten av att
i tid försäkra sig om tillgång till kunnig
ersättningspersonal.
Diskussion.
Undervisningsrådet Fredriksson uttryckte sin glädje
över de vid omskolningen vunna resultaten. Han hade
själv drivit fram verkstadsskoleidéen i Sverige och
därvid förfäktat den av många bestridda
uppfattningen att resultatet blir bättre vid systematisk
undervisning i verkstadsskolor än vid den ofta planlösa
utbildningen i verkstäder, där produktionsmängden och
ackordsförtjänsten är det väsentliga. Av särskild
betydelse är att eleverna i verkstadsskolorna från första
början bli inövade i de rätta handgreppen, sättet att
hålla verktygen osv. Att resultatet här blivit så
påfallande gott beror naturligtvis också på utbildningens
specialisering och så därpå att många av eleverna
redan hade en viss yrkeskunnighet om ock i annat fack.
Det skulle vara intressant att höra något närmare
om möjligheten att skaffa lämpliga arbetsuppgifter.
Detta problem har i somliga verkstadsskolor varit rätt
besvärligt och svårigheterna måste bli större vid sådan
massutbildning, som det här är fråga om.
Arbetsuppgifterna böra ju vara sådana att de erbjuda eleverna
något att lära på, men de få ej vara svårare än att de
kunna utföras av eleverna på tillfredsställande sätt.
Och så skola de helst även ge någon inkomst åt
skolan résp. eleverna. Annars blir utbildningen för dyr.
Hur mycket ha de produktiva arbetsuppgifterna
kunnat inbringa i förevarande fall?
När man hör vilka mängder arbetslösa, som
omskolats och tillförts verkstadsindustrien på kort tid, så kan
man icke undgå att tänka på vad
arbetsmarknadskommissionens chef, landshövding Thomson, tidigare
anfört angående möjligheten att genom statliga
verkstadsskolor reglera tilloppet av arbetskraft till yrkena
efter verkliga behovet. Det är givetvis bra att de
arbetslösa fått utbildning och att verkstadsindustrien,
som nu i allmänhet har fullt upp att göra, nu får
behövligt tillskott av nyutbildade. Men hur tänker man
sig att det skall gå för dessa, när de inkallade komma
tillbaka och arbetsmängden minskas, vilket antagligen
inträffar på samma gång. Jag tvivlar starkt på
möjligheten att överhuvudtaget förutse och anpassa
utbildningen efter yrkenas växlande behov, men det
17 maj 1941
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>