Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
MEKANIK
Redaktör TORSTEN WIDELL
HÄFTE 7 utgiven av svenska teknologföreningen 19 JULI 1941
INNEHÅLL: Automatisk eldningsreglering för ångpannor, av civilingeniör Nils Axelsson. — Automatiska
sprinklers, av civilingenjör Tom Nordensson. — Diskussion. — Notiser.
Automatisk eldningsreglering för ångpannor.
Av civilingenjör NILS AXELSSON, Stockholm.
1 samband med moderniseringen av
ångpanneanläggningen vid Svenska sockerfabriks a.-D:s
raffinaderi i Landskrona installerades under år 1939
apparater för helautomatisk eldningsreglering. Bortsett
från mindre anläggningar för uteslutande
uppvärmningsändamål, såsom oljeeldade värmeledningspannor
äro (författaren veterligt) dessa ångpannor de första
i Sverige som försetts med fullständig
eldningsreglering, och en närmare beskrivning torde därför
vara av mera allmänt intresse. Anläggningen har
nu varit i drift halvtannat år, varför även några
erfarenheter från driften kunna framläggas.
Pannanläggningen omfattar två vattenrörspannor
med snedställda tuber och delvis vattenkylt
förbränningsrum. De äro utrustade med överhettare,
economiser och luftförvärmare och äro utförda för
eldning med stenkol på kedjerost. Högsta ångtryck är
30 atö och största ångavgivning 19 t/h per panna.
Belastningen utgöres av ånga för uppvärmning och
kokning för raffinaderiets eget behov. Före
användningen i fabriken passerar ångan en mottrycksturbin,
vilken matar fabrikens eget nät.
Regleringsuppgifter.
Automatiken skall styra ångpannorna så att
ångbehovet i varje ögonblick kan fyllas, varvid
ångproduktionen skall ske på mest ekonomiska sätt.
Detta innebär:
Värmeutvecklingen, "eldningen", skall anpassas
efter energiuttaget, ångbelastningen, så att
ångtrycket blir konstant.
Tillförseln av bränsle och luft skall ske i sådana
proportioner att bästa möjliga förbränning erhålles.
Av samma skäl skall trycket i förbränningsrummet
hållas så nära atmosfärstrycket som möjligt.
Den första uppgiften kan lösas på flera olika sätt,
och då valet dem emellan är av mera allmänt
intresse regleringstekniskt sett skall denna punkt
behandlas något mera ingående. Om
eldningsintensiteten i varje ögonblick anpassas efter belastningen,
blir ångpannans energiinnehåll oförändrat och
därmed även ångtrycket. (Vatteninnehållet förutsättes
konstant.) Man kan emellertid också hålla trycket
vid önskat (medel-)värde genom att växelvis öka
och minska eldningen allteftersom trycket under-
eller överstiger detta värde. Man eldar alltså efter
manometern. Trycket enbart ger emellertid föga
upplysning om energibehovets momentana storlek
eller ändringar häri. Eldaren har därför svårt att
avväga storleken på sin manöver. Eldningsregleringen
måste därför bliva schematisk med ofrånkomliga
svängningar som följd. Dessa kunna icke vara till
fördel för ekonomin. Vid automatreglering gäller
samma förhållande. Det bereder i och för sig ingen
större svårighet att genom liten trycktolerans och
hög regleringshastighet hos den använda regulatorn
uppnå ett mycket konstant ångtryck. Maximum i
detta avseende torde nog den regleringsmetod
representera, där luftmängden, dvs. förbränningen, antingen
hålles vid fullt pådrag eller lika med noll; ett tredje
gives icke! Metoden har på fullt allvar propagerats
för och den har även använts vid några mindre
ångpannor, och resultatet har också skenbart blivit
mycket gott, ity att en vacker tryckkurva erhållits. Även
om ett konstant tryck i många fall kan vara värdefullt,
t, e. vid kraftalstring, är det ställt utom allt tvivel,
att de eventuella fördelarna blivit alldeles för dyrt
betalade genom den oekonomiska förbränning som
måste bliva följden av en reglering enligt dessa
principer.
Det ovan sagda utgör ett utmärkt exempel på
W^-J2 3
I 30 ’35:
Bmf; ; fefclt . A
Fig. 1. Kolvmanometer (1 motvikt, 2 fjädrar, 3 roterande
mätkolv, 4 oljeförlag).
20 sept. 1941
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
