Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2. Kontroll- och manövertavla.
23
risken av att bedöma en regulators lämplighet enbart
efter dess direkta resultat (här konstant ångtryck).
Man måste även undersöka dess inverkan på
anläggningen i övrigt. Försummas detta kan från det helas
synpunkt sett nyttan av regulatorn lätt bliva
tvivelaktig. Denna regel förefaller självklar men tyvärr
syndas ofta däremot.
Även om man väljer en lämpligare regleringsmetod,
som medger kontinuerlig förändring av pådraget,
kvarstår den olägenheten att man icke genast kan
ställa in pådraget på det värde som motsvarar den
momentana belastningen. Dessa i och för sig kända
förhållanden förde som bekant redan för åtskilliga år
sedan till att man frångick
manometern som belastningsmätare
och i stället började använda
ångmängdsmätaren för detta
ändamål.
Samma förhållanden gälla
givetvis vid automatreglering. Om
man utgår från belastningens
momentana värde, kan tillförseln
av luft och bränsle genast och
utan dröjsmål inställas på
riktiga, dvs. mot belastningen
svarande värden, och detta även om
pannans tröghet skulle vara stor.
I motsats till tryckreglering,
där man först måste vänta tills
trycket ändrats (genom
belastningsändringen), sker
regleringen här utan nämnvärd
tidsförlust, och följaktligen uppstå
heller inga sådana ändringar i
pannans energiinnehåll, som behöva
utjämnas genom förstorade
manövrer. Utan risk för
överregle-lering kan regulatorn därför
göras mycket känslig. Den
ingriper då så tidigt, att som regel
endast små ändringar erfordras.
Resultatet blir en lugn eldning
med god förbränning. Ångpan-
norna i Landskrona-anläggningen äro
belastnings-reglerade, och erfarenheterna från såväl denna som
andra, liknande anläggningar bevisa till fullo
riktigheten av det ovan sagda.
Som mått på belastningen användes tryckfallet i
ångpannans överhettare. Detta ändras lagbundet med
ånghastigheten på samma sätt som i en strypfläns
och är följaktligen ett entydigt mått på den sökta
storheten. För mätningen användes en högkänslig
manometer med starkt undertryckt nollpunkt, så att
mätområdet endast motsvarar tryckfallet i
överhettaren. I motsats till vad fallet är vid strypflänsmätning
kontrolleras trycket endast i en punkt, nämligen efter
Fig. 3. Driftsdiagram för automatreglerad ångpanna (sockerraffinaderi).
70
19 juli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
