Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tygbeklädnaden blev praktiskt taget helt avbränd
på alla flygplanen. Endast ett mindre antal av
ving-spryglarnas smala stag och strävor (av trä) blevo
kolade resp. avbrända på nr 1. 2 och 3, fig. 15.
Färgen på "kroppen" av nr 3 var bortbränd, på nr 1 var
färgen blåsig, på nr 2 och 4 oskadad. Byggnaden
blev ej skadad av elden, fig. 16, endast svag
blåsbildning i färgen förekom på några få ställen, dock var
färgen på undersidan av takstolarnas bottenstockar
mera svedd än förut. Ett antal fönsterrutor hade
brustit.
100 sprinklerhuvuden öppnade under provet och
lämnade ca 6 080 lit/min. eller totalt 70 000 liter
under ll3/4 minuter. Elden hölls efter ca 1 minut
tillräckligt i schack för att kunna ha släckts med
övriga eldsläckningsanordningar.
Fig. 17 visar hangarens yttre utseende efter alla
proven, varvid inalles över 30 flygplan använts.
Bland de slutsatser, som kommittén anser sig böra
giva uttryck åt, märkas:
"Den automatiska tillförseln av vatten medelst
sprinklers ger i allmänhet ett gott brandskydd för
flygplanhangarer med innehåll utom beträffande den
delen av innehållet, vari elden först uppstått."
"Proven ha visat, att på erkänt riktigt sätt för
detta slag av risker, installerade och underhållna
sprinklersystern, som äro anslutna till en tillräckligt
stor vattenkälla, kunna behärska de flesta eldsvådor,
vilka kunna antagas uppkomma i flygplanhangarer.
Sådana installationer böra därför allvarligt komma i
åtanke och ägnas en ingående ekonomisk kalkyl
överallt där kommersiell lufttransport eller annan
luftfartsverksamhet bedrives."
Brandchefen Selldén nämnde i sitt föredrag, att
"bästa sättet att bekämpa elden är att släcka den".
Den anförda statistiken och det refererade provet i
U. S. A. torde klart visa, att sprinklernas möjligheter
i detta avseende äro utomordentligt stora, ja
oöverträffade, även när det gäller de svåraste brandrisker
inomhus.
Diskussion.
(Forts. fr. sid. 68.)
Kapten Götherström: Ett enkelt sätt att göra sig
en brandvak är att såga ut ett fyrkantigt hål i isen,
lägga en träram intill kanterna av hålet och sedan
lägga en trälucka på träramen. Det hela täckes med
snö. En viktig synpunkt är, att brandvaken utmärkes,
ty kan man inte omedelbart hitta den, även i mörker,
är den ej till någon nytta.
Talaren ville instämma i överingenjör Thorellis
förslag att ha brandslangarna påkopplade, då det ej bör
vara någon risk, att kranarna skola läcka. Därigenom
kan man alltid vinna ett par sekunder, och detta kan
i vissa fall vara avgörande för hela brandens förlopp.
Beträffande sektionering ansåg talaren denna alltid
kunna rekommenderas. Det är vidare viktigt, att
brandmurarna äro försedda med branddörrar. Det
händer ofta vid utvidgningar av större etablissemang
att en yttervägg blir mellanvägg, men att de tidigare
fönstren spikas igen med % "-bräder eller dylikt
istället för att de, om de murades igen, kunde vara till
stor hjälp för begränsning av utbruten eldsvåda.
Det har visat sig vara svårt att intressera staten
för landsortens brandkårers utbildning. Svenska
brandkårernas riksförbund och även
Brandskyddsföreningen ha emellertid gjort en hel del för att hjälpa
upp denna, och förhållandena komma nog att
förbättras i en framtid. Flera kurser äro för närvarande
igång. En av Kungl, maj:t tillsatt kommitté föreslår
även statlig brandskola för brandkårspersonal.
Angående brandsynen inom företagen kan det vara
svårt att få den egna personalen att se och tänka pä
alla brandrisker, men det lämpligaste är att en
bestämd person får i uppgift att svara för brandskyddet,
en så kallad brandskyddsledare. Denne har även
överinseende över att ombyggnads- och ändringsarbeten
ske på möjligast riskfria sätt och granskar
överhuvudtaget alla i fabriken förekommande arbetsmoment,
som kunna innebära någon eldfara, t. e. användning
av oljor och läcker, användning av gengas osv.
Industriförbundet har just i dagarna sänt ut en vädjan
till företagen att utse folk, som under
tjänstemannaansvar har att sköta dessa saker. Utbildning av
sådant folk sker genom av Industriförbundet och
Brandskyddsföreningen anordnade kurser, vilka ha rönt ett
mycket livligt intresse.
Inspektör Sylwén betvivlade, att det fanns någon
brandinspektör, som ej rekommenderade sektionering.
Men det är ju ej lämpligt med svängbara dörrar, utan
de skola naturligtvis kunna låsas. I Boden finnas
stora trähus med stora vindar, och där är i vissa fall
sektionering genomförd med blott 2" trävägg, och
även denna enkla anordning har visat sig mycket
effektiv.
Direktör S. Otterbeck gav kapten Götherström rätt
i att det vore lämpligt att skaffa en person, som
svarar för brandskyddet. Denne skall emellertid absolut
ej ha med produktionen att göra. Idén att han ej
skall vara anställd av företaget utan av
försäkringsbolagen skulle ju utgöra en garanti för, att han ej,
som alla andra inom en industri, förblindades av
produktionsintresset. Sådana inspektörer kunde ju vara
gemensamma för visst distrikt men flera än vad nu
är fallet.
Som en ytterligare erfarenhet av södertäljebranden
omnämnde talaren det önskvärda av en
förbindelseofficer mellan företaget och brandkåren. Denne skulle
hjälpa brandkåren med den inom ett större företag oj
alltid så enkla orienteringen.
Slutligen omnämnde talaren ytterligare en fråga,
som borde ordnas, nämligen om ersättning för
hjälp-brandkårer. Brandchefen på platsen borde utan att
behöva överväga kostnaderna kunna tillkalla den
hjälp, han anser sig i behov av. Skulle ej
försäkringsbolagen kunna ordna detta?
80
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
