Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som skola ränta investerat kapital verkligen finnas
kvar under hela den tid, som åtgår att framställa de
artiklar av något slag, som man ytterst noggrant
uppgjort, såväl arbetstid som tillverkningskostnads- och
förtjänstkalkyler för. Åsidosättes vid dessa
beräkningar brandskyddet och en olycka härav blir följden,
blir det nog så att av allt det övriga arbetet blir intet,
framför allt icke den beräknade vinsten. Det är, anser
jag, fullt lika viktigt, att planera och vaka över
brandskyddet som att planera för och vaka över
framställningen av en vara. Klickar någon av dessa saker, så
blir i varje fall vinsten mera tveksam.
Ett förslag om att försäkringsbolagen borde hålla
fackmän med befogenhet och makt bakom ordet, som
helt ägnade sin tid åt brandskyddet inom en eller ett
fåtal närliggande industrier, kunde naturligen ordnas
och skulle helt visst bli av största betydelse, men jag
är tveksam om att en sådan fackmans fullmakt bleve i
kraft särdeles länge, ty industriledarna vilja väl själva
hava något att säga till om även i denna "bisak".
Visserligen är i många fall uppfattningen nu en annan än
tidigare, men det är väl knappast någon
brandinspektör, som vid förslag till ett bättre brandskydd i någon
form icke mötts av ett övertygande "vill Ni icke hava
försäkring på min fabrik, som den är, så slipper Ni —
det finnes andra bolag".
Även framhölls det absolut omöjliga uti att
förhindra arbetarna från att hava oljiga trasselsuddar i
sina kläder, och detta måste jag tyvärr instämma uti,
men på samma gång får dock detta mitt medgivande
icke tagas som fullgiltig och i sin ordning varande
orsak till en ödeläggande brand! Om de klädskåp, som
numera i regel fordras, tillverkas av lämplig
plåtkonstruktion och placeras helst något fritt från brännbara
ämnen och ännu bättre i särskild lokal, kommer den
rök, som vid eventuell brand i dylika skåp bildas
knappast att förorsaka någon större skada. Göres vidare
arbetsbänkar med lådor samt övrig inredning såsom
bord, stolar, hyllor m. m. av samma material skulle
förvisso, om försäkringsvillkoren i övrigt följas, större
bränder på grund av oljiga trasselsuddar höra till det
förflutna. Jag vet flera industrier, som gått in för
dylika inredningar och belåtenheten har varit
enstämmig, även när det gällt frågan om bekvämlighet.
Till sist några ord om brandtrygga dörrar och
luckor. Fordra alltid av leverantören
materialprovningsanstaltens protokoll på hans fabrikat! De s. k.
"brand-trygga" dörrar, som finnas i marknaden uppfylla icke
alltid de normer, som av materialprovningsanstalten
uppställts för termen "brandtrygg". Beträffande
ytterligare detaljer som självstängande brandtrygga dörrar
med eller utan smältlås etc. erhålles sådana med
förtroende av de firmor, som fått sitt fabrikat godkänt
av materialprovningsanstalten eller ock av
brandförsäkringsbolagen, vilka senare för övrigt genom sina
brandinspektörer kostnadsfritt stå sina kunder till
förfogande för alla frågor rörande brandskydd.
Föreningsm eddel anden
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll sitt ordinarie vårsammanträde tisdagen den 13 maj
19 41 i ett av Södersjukhusets skyddsrum under
ordförandeskap av tekn. dr N. Gtjstahsson. Före
sammanträdet visades sjukhusets värme- och sanitetstekniska
anordningar av civilingenjör Axel Theorell, som
samtidigt demonstrerade pannrum och maskinrum, vilka
voro i det närmaste färdigställda och just skulle tagas
i drift.
Till justeringsmän för dagens protokoll utsågos
professor B. Afzelius och flygdirektör E. Sjögren.
I avdelningen inträdde genom anmälan
civilingenjörerna Ture Améen, Stockholm, Bertil Bhn, Lidingö,
Erik Gabrielsson, Stockholm, Robert Malcolm,
Stockholm, Lennart Rosell, Södertälje, Erik Trenner,
Stockholm, och Gösta Wiklander, Malmö.
I en kommitté med uppgift att avge utlåtande
angående S. M. S. 219, "Edisongängor", hade från
avdelningen tillsatts civilingenjör W. Sebardt.
Ytterligare två utlåtanden hade begärts från
Standardiseringskommissionen, nämligen angående S. M. S.
220, "Dimensionering av lastkrokar" och S. M. S. 221,
"Standardisering av behållare för förtätade
industriella och medicinska gaser". Avdelningen uppdrog åt
styrelsen att utse lämpliga representanter för att avge
dessa utlåtanden.
Då avdelningens vice sekreterare, civilingenjör S.
Elgestad, flyttat från staden och därför avsagt sig
sitt uppdrag, hade från valnämnden civilingenjör
Grbgory Ljungberg föreslagits för denna befattning.
Avdelningen beslöt i enlighet med valnämndens
förslag.
Därefter höll civilingenjör Erik O. Jonsson ett med
skioptikonbilder beledsagat föredrag med titeln:
"Reglering av luftfuktigheten i skyddsrum". Talaren
berörde först de olika sätt, på vilka fuktighet kan
tillföras ett skyddsrum, nämligen 1) genom inläckande
vatten i springor o. d., 2) genom fuktighet i tillförd
luft och 3) genom personer och gods, som uppehålla
sig i skyddsrummet, och behandlade därpå en del
metoder för beräkning av dessa fuktmängder. För att
kunna hålla den rätta relativa fuktigheten i ett
skyddsrum måste man antingen isolera väggarna med någon
vattentät cement eller också bygga in ett rum med
isolerade väggar i den i berget sprängda tunneln. Den
senare metoden är vanligast i Sverige för förvaring av
arkivalier m. m. men är olämplig för
personalskyddsrum. För att sedan få den önskade relativa
fuktigheten kan man antingen höja ventilationsluftens
temperatur med bibehållen absolut fuktighetsmängd eller
också på något sätt avlägsna i luften befintlig
vattenånga och då bibehålla temperaturen. Kombinationer
mellan dessa båda metoder äro naturligtvis tänkbara.
Sålunda leder den förra metoden sommartid till
mycket höga rumstemperaturer med ty åtföljande
kraft-eller värmeåtgång, men den kan med fördel användas
under vinterhalvåret. Den vanligaste metoden är
därför avfuktning av luften med kompressordrivna
kylaggregat, i vilka man använder kondensorn för
åter-värmning av den avfuktade luften. Man kan slutligen
även tänka sig, att avvattningen icke sker på termisk
väg utan genom mekanisk-kemisk absorption av
fuktigheten, t. e. med silica-gel eller klorkalcium. Sådana
anläggningar äro lämpliga vid små effekter, när man
har höga krav på avfuktningen. Slutligen berörde
talaren även fuktighets- och temperaturförloppet i ett
vanligt, befolkat skyddsrum. Det framgick därav, att
man ej bör isolera sådana bergskyddsrum, ty då blir
luften mycket snabbare uppvärmd och förskämd.
Efter ingenjör Jonssons föredrag demonstrerade
ingenjör H. Conradi en av Svenska fläktfabriken utförd
avfuktningsanläggning i sammanträdeslokalen. Hela
aggregatet hopbygges och provas på fabriken, så att
monteringsarbetet på platsen inskränker sig till
upphängning av aggregatet och tillkoppling av de
elektriska ledningarna. Ifrågavarande apparat kunde vid
behov även köras som ventilationsaggregat.
Efter sammanträdet samlades en stor del av
deltagarna i sammanträdet på Restaurant Mosebacke,
där en gemensam vårmiddag åts under sedvanliga,
gemytliga former. Icke mindre än 45 medlemmar av
avdelningen deltogo.
Sammanträdet besöktes av omkring 150
medlemmar. G. R—d.
92
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
