- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Mekanik /
115

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mekanik.

4. Antalet vätskor, gaser m. m., som transporteras
i rör, är mycket stort, varför enbart färgbeteckning i
allmänhet ej är tillräckligt för en snabb och säker
identifiering av rörledningarnas innehåll. För att
skilja olika grupper av ämnen användas lämpligen
olika färgbeteckningar.

5. Grundfärger för rörledningar.

Rörledningens innehåll Färg

Vatten ....................................................grön

Vattenånga ..............................................röd

Luft ........................................................blå

Gaser ......................................................gul

Oljor (såsom mineraloljor, tjära,
bensol) ......................................................brun

Syror ......................................................orange

Lut ..........................................................lila

Fasta ämnen (såsom kolpulver,
spannmål) ....................................................svart

Vätskor, speciellt råvaror,
mellanprodukter och färdiga produkter inom

livsmedelsindustrien ..........................turkisk blå

Eldsläckningsmedel ................................karmosinröd

Andra ämnen..........................................vit

Neutralt ...................................grå

6. Färger, som ej anges i mom. 5, böra anses
neutrala, och grått måste under alla förhållanden
beteckna neutralt.

7. Alla rörledningar kunna målas grå eller ges
annan till lokalen passande färg, förutsatt att den ej
är en av färgerna i mom. 5. För angivande av
innehållet förses rören då på lämpliga ställen med
färgringar eller skyltar.

8. Vatten- och avloppsrör äro ofta försedda med
svart asfaltstrykning, och många rör och behållare
Skyddas mot korrosion med röd blymönjefärg. Svart
eller röd färg på en rörledning kan därför ej alltid
betyda, att den framför fasta ämnen eller vattenånga.
En ledning innehållande vattenånga bör däremot vara
»rödmålad eller märkt med röda ringar eller skyltar.

9. Genom färgbeteckning kan man enligt mom.
4—5 endast särskilja ett fåtal större grupper. För
att på ett entydigt och lättfattbart sätt ånge innehållet
i en ledning måste man på lämpliga ställen anbringa
skyltar med varans namn, dess tryck, temperatur osv.
För en del ämnen, t. e. ånga, kan namnet vara
överflödigt. En röd skylt med beteckningen 15 atö visar
tillräckligt tydligt, att röret innehåller ånga av 15 atö
tryck.

10. Skyltarna böra anbringas på sådana ställen,
där man kan ha behov av att känna vad röret
innehåller samt innehållets egenskaper.

11. Bokstäver och siffror måste ha sådan form och
storlek, att texten med lätthet kan läsas.
Beteckningen kan även målas direkt på rörledningen.

12. Bottenfärgen på skyltarna väljes lämpligen
enligt mom. 5. Därigenom kan, om ej andra hänsyn
nödvändiggöra målning, annan färgbeteckning helt
undvaras.

13. I anläggningar, där man har ett stort antal
varor, t. e. vegetabiliska oljor, kan det vara
fördelaktigt att ha svart text på vita skyltar eller eventuellt
annan godtycklig färgsammanställning. Huvudsaken
är att märkningen är lätt synlig och entydig.

14. Eldfarliga ämnen och ämnen, som måste
handhavas med försiktighet, utmärkas genom lätt synlig
signal, lämpligen med ram kring skyltarna, vid
lättantändliga ämnen svart och vid farliga ämnen röd.
Lättantändliga och samtidigt farliga ämnen erhålla
både svart och röd ram.

15. Behållare i allmänhet och särskilt de, som
äro-avsedda att anslutas till rörledningar, böra märkas
enligt samma principer som ledningarna. Rör för an-

slutning till behållare, som enligt officiella
bestämmelser skola märkas med andra färger än enligt mom.
5, böra målas med grå eller annan neutral färg (eller
lämnas omålade) och förses med lämpliga skyltar.

Avhärdning av vatten i
ångpannor.

På senare år har användningen av trinatriumfosfat
för avhärdning av vattnet i ångpannor vunnit stor
utbredning såsom ett i många fall bekvämt och
effektivt medel att förhindra pannstensbildning.
Trifos-fatet brukar då i regel tillsättas i lösning direkt till
pannan medelst en speciell pump eller annan
doseringsanordning. Fosfatet är emellertid en importvara,
och en viss brist har redan börjat bliva kännbar. De
anläggningar, som använt detta avhärdningsmedel
ställas inför nödvändigheten att söka efter andra
kemikalier till ersättning. På en del håll har man
tillsvidare sökt lösa problemet så, att trifosfatet "drygats
ut" med ca 50 !% kalcinerad soda, varvid doseringen
till pannan förmodligen genomförts med samma
viktsmängder, som om rent fosfat förelegat. För dem som
sysslat med avhärdningsfrågor torde resultatet av
detta förfarande stå tämligen klart, men för att
erhålla några siffror som åskådningsmaterial har dock
vid Ångvärmeinstitutet utförts en del försök, som här
skola relateras.

För försöken har använts Stockholms stads
vattenledningsvatten med en total hårdhet varierande
mellan 5,5—6,0 °dH, varav 2,6—3,0 °dH är temporär.
Upphettningen har företagits i en autoklav, varvid
trycket hållits vid 10 atö i 90 min., och försök ha
gjorts med fosfat och soda samt med olika
blandningar därav. Fosfat-sodablandningar ha doserats i
samma viktsmängder som rent fosfat. Resthårdheten,
pH-värdet och fosfatöverskottet vid de olika försöken
framgå av nedanstående tabell.

Avhärdningsmedel [-Resthård-het-] {+Resthård- het+} °dH PH vid 20 °C [-Fosfatöverskott-] {+Fosfat- överskott+} mg/lP206
Trinatriumfosfat (12 aq) . .. 0,05 10,2 25
% trinatriumfosfat -f- Vs kale. soda 0,17 10,7 3,0
y2 „ + % „ „ 0,26 12, ’Ö 2,5
0,37 10,2 —

De här erhållna siffrorna utgöra egentligen endast
en bekräftelse på förut kända fakta, dvs. ett visst
fosfatöverskott (20—30 mg/1 Po05) måste finnas i
ångpannan, för att resthårdheten skall kunna nedbringas
till ett minimum.

Beträffande det sista försöket med endast soda bör
särskilt påpekas, att doseringen skett enligt beräkning
för ren sodaavhärdning, varför den här tillsatta
sodamängden proportionsvis blott utgör 75 >% av den i
föregående försök använda. Dessutom måste
framhållas, att resultaten med soda givetvis bliva
gynnsammare med sluten autoklav än vid en anläggning,
som arbetar under ångavgivning, emedan sodan
hydrolyseras i ångpannan och en del av kolsyran avgår med
ångan, varigenom den för fällningen tillgängliga
mängden soda icke kommer att motsvara vad som
doserats.

Försöken utvisa, att soda ej kan ersätta någon del
av fosfatet. Visserligen har ett något bättre resultat
erhållits med fosfat-sodablandning än med enbart soda,
men denna skillnad är så liten, att den ej tordo moti-

20 sept. 1941

115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941m/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free