Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Bäckström (nyval) och civilingenjör Gustav Boestad
(nyval).
Till avdelningens representanter i föreningens
styrelse valdes: ordinarie ledamöter: direktör Manne
Lindhagen (nyval), direktör C. A. Jacobsson (nyval);
suppleant: professor Henrik Edenholm (nyval).
Till ceremonimästare och två klubbmästare valdes i
enlighet med valnämndens förslag: ceremonimästare:
ingenjör August Jansson (omval); klubbmästare:
civilingenjör Bror Löfgren (omval); vice klubbmästare:
civilingenjör Fred Lind (omval).
Till avdelningens representant i biblioteksnämnden
utsågs civilingenjör Tom Nokdensson (omval).
Till fackredaktör för Teknisk tidskrifts fackavdelning
för Mekanik omvaldes civilingenjör Torsten Widell och
för fackavdelning för Automobil- och motorteknik tekn.
dr Nils Gustafsson.
På förslag av avdelningen omvaldes valnämnden,
vilken under år 1941 bestått av: professor Folke Odqvist,
sammankallande, flygdirektör Erik Sjögren,
civilingenjör Sten Luthander, chefredaktör K. A. Wessblad, och
civilingenjör Stig Göthlin (vice ordf. i Yngre
meka-nisters förening).
Ordföranden förklarade därefter avdelningens
årsmöte avslutat, varefter sammanträdet fortsatte med det
tillsammans med Ingeniörsvetenskapsakademien
anordnade torvmötet, för vilket särskild redogörelse är införd
i detta nummer av Mekanik.
G. U—d.
Litteratur
Bokanmälan.
Gefiige-Richtreihen im Dienste der
Werkstoffprü-fung, av Dr-ing. Hans Diergarten, 51 sid. med 92
textfigurer och 4 lösa planscher, Berlin, VDI-Verlag,
1940. Pris häft. RM. 16: 50. Planscherna separat,
pris RM. 10: —.
När för några år sedan inom Svenska
teknologföreningens kommitté för granskning av Järnkontorets
förslag till svenska stålnormer det från
maskinindustrihåll yrkades på införandet av en slaggskala att
använda vid uppgörande av leveransbestämmelser, mötte
yrkandet bestämt avslag från järnbrukens
representanter såsom varande hopplöst omoget. Det är
möjligt att så var fallet och det är inte meningen att här
i en recension urgera att frågan återupptas ur den
synpunkt det den gången gällde. Saken nämnes blott för
att konstatera att den föreliggande lilla skriftens
författare — som f. ö. genom sin egenskap av
laboratoriechef i Schweinfurt-verken har goda förbindelser
med svensk kullagerindustri — gjort ett mycket
aktningsvärt framsteg mot det mål, som ännu för några
år sedan ansågs långt avlägset. Verk av detta slag
komma säkert att hälsas med glädje av de ingenjörer
som i praktiken ha att befatta sig med kvalitetsfrågor
hos det använda stålmaterialet. Sammanhang mellan
ytnoggrannhet och stålkvalitet behandlas också.
Värdet av det koncentrerade material, som bjudes på detta
fåtal sidor, förhöjes av ett synnerligen förnämligt
bildmaterial och en litteraturförteckning på 158 nummer,
väl inarbetad i texten. De fyra lösa planscherna
omfatta förutom den nämnda slaggskalan för sulfid- och
oxidslagg i konstruktionsstål även skalor för
ickemetalliska inneslutningar i automatstål, karbidutskilj-
ningar i konstruktions- och verktygsstål samt en skala
för härdstrukturer i konstruktions- och verktygsstål.
Oq.
Machine Design by Stanton E. Winston. 326 s + 5 s ’
register. Chicago 1939. American Technical Society.
Boken är en lärobok om maskinelement, full av
formler och upptagande ett stort antal räkneexempel,
såväl fullständigt genomräknade typexempel som
övningsuppgifter med endast "svaret" angivet. Trots
den relativt ingående behandlingen av ett stort antal
maskinelement och deras beräkning lider boken som
formelsamling och uppslagsbok av nackdelen att räkna
ytor i sq. in. och krafter i lbs, varför en svensk
ingenjör alltid får ha korrektionsfaktorer tillhands vid
användandet av de formler som ha mått osv. insatta.
Emellertid härledas i de flesta fall först rent
algebraiska formler, vilka ju ej ha den nämnda nackdelen.
Efter en elementär hållfasthetslära — största
utrymmet ägnas på olika sätt upplagda raka balkar —
följer skruv-, nit- och kilförband och deras beräkning.
De nämnda avsnitten upptaga bokens första hälft
medan återstoden behandlar transmissionselementen,
kopplingar, kugghjul, remmar, axlar och lager. Ett
stort antal illustrationer förtydliga texten.
H. B.
Geschichte des Zahnrades, av C. Matschoss, jämte
Bemerkungen zur Entwicklung der Verzahnung av K.
Kutzbach, 138 sid., Berlin 1940, VDI-Verlag, pris bunden
RM 13: 50.
Under förra världskriget grundades Zahnradfabrik
Friedrichshafen A. G. med kugghjul som
tillverkningsspecialitet, och för att fira sitt 2 5-årsjubileum har denna
firma planerat en allmän översikt över
kugghjulsteknikens utveckling och nuvarande ståndpunkt. Som första
del i detta verk föreligger den av Conrad Matschoss
utarbetade historiken jämte en kort översikt över
kugg-formernas utveckling av Karl Kutzbach.
När och var kugghjulet först uppkom som
maskinelement har man enligt Matschoss ej lyckats utforska, men
redan årtusenden före vår tidräkning användes det i
vat-tenlyftverk i de gamla kulturländerna vid Nilen, Eufrat
och Tigris samt i Kina. Hur kugghjulet sedan
utvecklats genom tiderna hänger nära samman med teknikens
utveckling i övrigt, och vid studium av kugghjulets
historia får man även en översikt över utvecklingen på många
andra områden inom tekniken. Innan man kommit fram
till de mästerverk på området som nutidens teknik
åstadkomma har ett omfattande arbete utförts av såväl
vetenskapsmän som tekniker. Den store matematikern Euler
t. e. hade redan 1765 föreslagit och fullständigt utrett
den nu för tiden allmänt använda evolventkuggformen.
Framstegen på materialområdet har givetvis även varit
en förutsättning för kugghjulsteknikens utveckling.
Att i ett referat ge en uppfattning om bokens
innehåll är knappast möjligt. Det mycket intressanta,
välskrivna och lättlästa arbetet måste läsas i original. Dr
Matschoss slutar sitt arbete med orden: "Wenn es mir
gelungen ist, etwas von der Freude, die ich bei dieser
Darstellung vom Werden des Zahnrades über die grosse,
durch so viele Generationen geleistete Ingenieurarbeit,
empfand, auf den Leser zu übertragen, würde ich glauben,
gerade hierdurch der Technikgeschichte neue Freunde
gewonnen zu haben." Läsaren av boken kan inte undgå
att ryckas med av författarens entusiasm; han blir
otvivelaktigt en intresserad vän av teknikens historia.
Wll.
124
15 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
