Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
PACKAVDELNING
MEKANIK
HÄFTE 12 Redaktör TORSTEN WIDELL 20 DEC. 1941
INNEHÅLL: Torv som fast bränsle, av professor Edy Velander. — Bidrag till kugghjulspumpens teori, av
överingenjör W. R. Uggla. -— Vattenturbinens inflytande på en peltonturbins verkningsgrad. ■—
Förenings-meddelanden. — Litteratur.
Torv som fast bränsle.
Av professor EDY VELANDER.1
Med vissa mellanrum blir torven aktuell. På
90-talet hade den högkonjunktur, likaså under och
strax efter förra kriget, och nu vända vi åter våra
ögon mot denna stora energireserv och undra, i vad
mån vi kunna tillgodogöra oss den.
Våra torvmossar äro ännu ofullständigt
inventerade. Uppskattningarna om deras mäktighet gå i sär.
Enligt en uppgift skulle de innehålla 6 milliarder
ton brytbar torrsubstans. Med ett värmevärde på
5 000 kcal/kg skulle detta ge det enorma beloppet av
30 000 X 1012 kcal, motsvarande någonting i
närheten av 4 500 mill. ton kol. Det är samma
storleksordning som energimängden i våra skifferlager och
nio gånger så mycket som det nu befintliga
skogskapitalets energivärde.
För att få ett begrepp om de belopp det rör sig om
kan man göra följande tankeexperiment. Landets
totala energibehov ligger normalt mellan 100 och 120 X
X 1012 kcal per år. Hur detta skulle kunna täckas
framgår av balansdiagrammet i fig. 1. Till vänster
synes den energimängd vattenkraften kan leverera.
Nedtill redan utbyggd (U), upptill ytterligare
utbyggbar (V) vattenkraft. Skogens årliga energitillskott är
ungefär lika stort som hela vårt kaloribehov, 120 X
X lO12 kcal. De snedstreckade ytorna (/ och H) visa
vad man under fredstid tog ut ur skogen som bränsle
för industri och hushåll. Ungefär 1/4 av skogens
tillväxt har gått som spill i stubbar och grenved m. m.,
resten har disponerats som råvara för industrien.
Om man tänker sig, att vattenkraft utnyttjas och att
samma råvaru- och bränslebelopp tagas ut ur skogen
som förut samt att dessutom 1/3 av spillet tillgodo
göres genom förbättrade avverkningsmetoder, återstår
en post i energibalansen, som motsvarar ungefär halva
energibehovet. Om detta täcktes med skiffer och
torv, skulle lagren räcka i 1 000 år, och de båda
rektanglarna till höger visa, vilka energimängder som
då skulle behöva tillgodogöras varje år från dessa
reserver.
Hela detta resonemang är ytterst schematiskt, men
diagrammet ger ändå en viss konkretisering av läget
Det visar i varje fall, att vi under en mycket lång
i Inledningsanförande vid det av
Ingeniörsvetenskapsaka-demien ocli Svenska teknologföreningens avdelning för
Mekanik anordnade torvmötet den 10—11 oktober 1941.
period kunna reda oss helt och hållet med inhemska
bränslen och ändå hålla träindustrien i gån g.
När nu torven representerar sådana väldiga
belopp i kalorier räknat, frågar man sig, vad
anledningen är, att den icke hittills kommit till någon större
användning och varför den vållat så många
missräkningar och svikna förhoppningar. Det kan inte
bero på att torven är underhaltig som bränsle.
Tvärtom kan man nog säga, att den per kalori är minst
likvärdig med veden, om man inrättar sina
eldningsanordningar därefter. En liten antydan härom får
man i de gällande marknadsprisen, enligt vilka för
1 mill. kcal här i Stockholm betalas mellan 17 och
18 kr. både för ved och torv. Konsten ligger som
bekant i att få fram torvbränsle i användbar form
till ett pris, som kan konkurrera med kolets, och den
huvudsakliga svårigheten därvid är, att torven i mos-
Fig. 1. Schematisk energibalans efter 1939
ärs förbrukning 1 000 år.
sen har så hög vattenhalt. Man skulle kunna likna
torven vid en sjunken skatt, som först måste bärgas
ur vattnet. Torvfrågan är därför i övervägande grad
ett mekaniskt transportproblem och ett
torkningsproblem.
Man brukar säga, att torven i mossen håller 90 à
95 % vatten. Det ger en överskådligare bild, om
man uttrycker det så, att torven innehåller 9 à 19 kg
vatten för varje kg torrsubstans. Den vikt man
måste lyfta upp ur mossen väger alltså i
storleksordning 10 à 20 gånger så mycket som den torrsubstans
20 sept. 1941
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
