- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Mekanik /
126

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

kr for 1 Hk ca J/år

(Mkca/)

Fig. 2. Summerande
kostnadsdiagram, som visar
totala kostnaden för en
torv-anläggning med
produk-tisnen 1 Mkcal/år.

3 (MJcco/)

Fig. 3. Summerande
kostnadsdiagram för att visa
konkurrensförhållandet
mellan ved och mer eller
mindre förädlad torv.

man vill åt. Härav följer, att både anläggningar
och arbete bli dyra. Man kommer inte långt med
handkraft, utan det kräves en betydande investering
i maskiner för att kunna driva torvtäkten på ett
effektivt sätt. Dessutom tar det tid att komma i gång
med torvupptagningen både därför att mossen måste
dikas på förhand och därför att maskinerna måste
byggas och installeras och transportvägar skapas. I
ett nödläge sådant som det under nuvarande kris är
det därför naturligt, att veden måste taga första
stöten. Men det är lika naturligt, att torven så
småningom måste mobiliseras och att det är den som
på lång sikt kommer att förse oss med stora mängder
kalorier, om krisen fortsätter, och kanske också i
fredstid.

Torv kontra ved.

De ekonomiska förhållandena kunna lättast klar
göras med ett summerande kostnadsdiagram enligt
fig. 2, som visar totala utgiften under ett visst antal
år. Anläggningen drar först en viss kapitalkostnad
K och sedan en driftkostnad D, som stiger med lika
belopp per år. I diagrammet har även inlagts
kostnadslinjen för det fall att man köper ton för ton efter
ett visst genomsnittspris. Man ser då, att kostnaden
under de första åren med nödvändighet kommer att
ligga över genomsnittspriset, och det är först efter
en viss tid som anläggningen börjar löna sig.

Tillämpat på förhållandet mellan ved och torv ter
sig diagrammet ungefär som fig. 3 visar, hänfört till
produktionskostnaden per enhet produktionsförmåga
om 1 mill. kcal (eller 1 Mkcal) per år. Veden drar
inga större kapitalkostnader, om man räknar den
som biprodukt i skogsmark, som främst producerar
annat virke, men avverknings- och
utforslingskost-naden är ganska, hög per enhet. För sticktorv får
man en liknande diagramlinje med ganska låg
kapitalkostnad, men om man jämför med en starkt
mekaniserad torvbrytning — här i diagrammet har valts
dels frästorv, dels det mera högförädlade
brikettbränslet •— får man visserligen lägre driftkostnader
men betydliga kapitalkostnader. Frästorven börjar
trots detta bli ekonomisk efter relativt kort tid — 1
à 2 år — men det dröjer en smula längre, innan
kostnadslinjen för briketterna kommer under
vedbränslets.

Diagrammet ger emellertid en illustration till
satsen, att veden kommer i första hand vid en kortvarig
kris, under det att torvbränslet måste betraktas på
längre sikt.

Ytterligare en olikhet mellan torv och ved kan
vara av intresse. Ju större en vedförbrukande
anläggning är, ju dyrare blir bränslet. Veden måste
tagas från ett allt större område, och frakten per
värmeenhet stiger därför med den totala kvantiteten,
såsom fig. 4 schematiskt vill visa. Gäller det
torv-bränsle däremot, t. e. vid en större industri, kan man
kosta på sig allt mera fulländade och effektiva
maskinella anordningar för torvens brytning, ju större
produktionen blir. Inom vissa gränser avtar därför
genomsnittskostnaden för torvbränsle per
värmeenhet räknat, när totalkvantiteten per år stiger.
Kurvorna skära varandra vid allt mindre kvantitet, ju
längre avskrivningstid man räknar med.
Diagrammet illustrerar därför dels den iakttagelsen, att
torven som industribränsle framför allt har intresse för
större anläggningar, dels att den blir mer och mer
aktuell även för mindre industrier, i den mån man
planerar på lång sikt. Allt detta givetvis under
förutsättning att både ved och torv finns tillgängliga i
närheten av förbrukningsplatsen.

Avvattning.

Vid sidan av själva upptagningen ur mossen är
som sagt avvattningen det andra stora problemet vid
torvens tillgodogörande. Stapeln i fig. 5 framställer
förhållandet mellan vattenhalt och torrsubstans i
torven. Även i en väl dikad mosse har man i allmänhet
uppemot 10 gånger så mycket vatten som
torrsubstans i torvmassan, ibland mer, ibland mindre.
Rå-torven är därför värdelös som bränsle. För
avdunstning av 10 kg kallt vatten erfordras ungefär 6 000
kcal. När nu värmevärdet hos 1 kg torr torv är
ungefär 5 000 kcal, så förstår man, att hela torvens
bränslevärde inte ens räcker till att avdunsta
vattnet i råtorven. Inte förrän torvens vattenhalt
kommer ner i 2 eller 3 kg/kg (67 à 75 %), blir det någon
avsevärd värmemängd över
vid dess förbränning,
utöver det som går åt vid

l 1
I I

vattnets avdunstning.

Man har emellertid
funnit, att torven hastigt
avvattnas, när den ligger på
mossens yta. Vattenhalten
går då relativt snabbt ner

kr for / Mkca//o°r
JK

I

90
f*

87,6

<33

75

50

Mkcü//är

30
/o

Fig. 4. Genomsnittspris för
olika bränslen inkl. frakt vid
olika stora tillförselområden.

Oronarac/



Separerad
lorv

Pressad förv

/ Frostar)/

O,A rtoskiniorv
OJ Brikett

Jbrrsu&s/oos

Fig. 5. Förhållandet
mellan vattenhalt och
torrsubstans i torven.

126

20 sept. 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941m/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free