- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Mekanik /
128

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig.

8. Jämförelse mellan torv och andra bränslen med hänsyn till vikt
(t. v.) och volym (t. h.) per Mkcal (eff.).

Fig. 9. Statistiska
fördelningskurvor över
värmevärden för olika torvprov.

blir lägre än vid torrt bränsle. Det är alltså mycket
som talar för att torka torven i en särskild
anordning, innan den förbrännes. Härigenom uppkomma
vissa anläggningskostnader och därtill vissa
bränsle-kostnader, försåvitt man inte har tillgång till
rökgasvärme för torkningen. Det gäller att väga detta
mot de olägenheter, som uppstå om man förbränner
ett fuktigt bränsle. I det fallet går
torkningsprocessen så att säga med 100 %-ig verkningsgrad genom
att ångbildningen sker i själva eldstaden, men som
nyss sagts sjunker verkningsgraden och effekten för
pannan som helhet eller, med andra ord, den måste
utbyggas med större värmeytor för att få samma
effekt och verkningsgrad som då torrt bränsle
användes. Detta innebär i själva verket, att man
bygger in sin bränsletork i pannan.

I vissa fall, då torven skall brännas på stället, kan
det dock vara ekonomiskt att använda den i
relativt fuktigt tillstånd. Särskilt gäller detta frästorv.
Skall bränslet däremot skickas över stora avstånd,
inrättar man sig lämpligen för att torka det till lägre
vattenhalt, och då bör torkningen ske på själva
mossen med hjälp av det billiga bränsle, som där finns
tillgängligt.

Vikt och volym per värmeenhet.

För att göra en jämförelse mellan torven och
andra bränslen har i fig. 8 ritats upp staplar,
beräknade på samma sätt som de i fig. 6. T. v. synes
vikten i kg/Mkcal effektivt värmevärde dels för stenkol,
dels för skogstorr kastved av barrträ (25 % fukt)
och dels för torv. Man ser, att den 30-%iga torven,
alltså god maskintorv eller sticktorv, i fråga om vikt
är ungefär likvärdig med barrved men mer än
dubbelt så tung som kol, under det att den 50-%iga
fräs-torven med 1 kg vatten per kg brännsubstans väger
tre gånger så mycket som kolet.

I högra delen av samma diagram visas volymen
av dessa olika bränslen. Man ser där, hur oerhört
mycket mera koncentrerat stenkolet är mot våra
svenska bränslen. Maskintorv ger ungefär 1 mill.
kcal per 10 hl eller med andra ord per 1 lm3 bränsle

liksom vanlig pannved, men sticktorven kräver
åtskilligt mer utrymme. Vid frästorven beror
utrymmesbehovet i hög grad på humifieringsgraden.
Höghumi-fierad frästorv med 50 % vatten har ungefär samma
volym som kastved. Som ett medelvärde för
frästorv kan man säga 13 à 14 hl/Mkcal, medan den låg
humifierade frästorven är mycket mera voluminös
och drar långt över 20 hl/Mkcal.

Diagrammet visar, hur viktigt det är att anpassa
transportsystemet till våra svenska bränslen, så att
transportkostnaden ej som nu blir beroende av
volymen utan av vikten.1 Man ser även, vilken ofantlig
fördel ur volymsynpunkt det är, om man torkar och
briketterar frästorven. Den kräver då mindre än
4 hl utrymme i vagnar och lagerhus per Mkcal.
Briketteringen är emellertid en rätt dyrbar historia,
och det har därför inom Torvkommittén diskuterats
möjligheten att frakta frästorven i papperspåsar på
samma sätt som gengaskol. Det visar sig, att
pås-kostnaden, om man använder påsarna ett par, tre
gånger, ligger vid storleksordningen 1 kr./Mkcal,
alltså ungefär 10 % av produktionskostnaden, och
det är ju inte så farligt i jämförelse med det pris jag
nyss nämnt, 17 kr./Mkcal. Briketteringskostnaden
torde bli avsevärt mycket högre. Den direkta
användningen av frästorv beror emellertid på om man
kan få någon bra brännare för smulformigt bränsle.

Föregående diagram äro alla baserade på ett
kalorimetriskt värmevärde av 5 000 kcal/kg för
brännsubstansen i torv. Värmevärdet hos torven är
emellertid i verkligheten långt ifrån konstant. I fig. 9 har
sammanställts ett antal värmevärdesbestämningar,
som gjorts på torv från olika mossar. De olika
värdena ha därvid ordnats sida vid sida efter storlek,
som man brukar göra i ett statistiskt
fördelnings-diagram. Något klart samband mellan
humifieringsgraden och värmevärdet ha vi inte lyckas få fram,
men man ser en tydlig skillnad mellan den övre
diagramlinjen, som visar ett antal bestämningar på

i Se även "Vedbränslets förädling", Teknisk tidskrift, allm.
avd. 1940, h. 26, s. 253.

128

20 sept. 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941m/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free