Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
SKEPPSBYGGNADSKONST och FLYGTEKNIK
HÄFTE 2
Redaktör: NILS J. LJUNGZELL
utgiven av svenska teknologföreningen
15 FEBR. 1941
INNEHÅLL: Isbrytning, av kaptenen, friherre Stellan Hermelin. — Varv och verkstäder.
Isbrytning.
Av kaptenen, friherre STELLAN HERMELIN, Stockholm.
Ja, där sitter vi. Kräng henne styrbord över och slå
högsta back överallt. Ge order till maskin att
fylla förliga trimtanken till fullt. Gör klar bogser
spelet och 6-tumswiren. Med den här vind är inget
annat att göra än att släpa ut skutan nordostvart
hän till lättare is."
Tack vare krängningen lossnar den stora isbrytaren
efter någon minut ur isens grepp, glider med isen
dundrande mot akterskeppet och närmar sig "skutan"
— den assisterade handelsångaren — för att göra fast
den grova bogserwiren och draga henne ut ur den
farliga skruvisen.
"Radiera till statsisbrytarombudet i A-hamn att
tillsvidare kvarhålla till B-sund destinerade fartyg,
meddela ångarna X, Y och Z att tillsvidare ingå till
och avvakta vidare besked i A-hamn, varsko
redogöraren att dirigera post och proviant till A-hamn.
I kvällens radioutsändning skall vi meddela varning
för sjöfart norr om A-hamn."
Med träklubbor och hammare slås isen med kanske
rätt frusna nävar och andedräkten som en sky kring
de arbetande karlarna bort från fastgöringspollare
och spel. Efter en stund kan bogseringen taga sin
början, dock försiktigt, så att ingenting spränges
sönder. Den bogseringen kanske inte behöver pågå mer
än en halvtimme, men den kan också bliva nödvändig
i dygn under oavlåtlig och spännande vaksamhet på
båda fartygen i den ständigt skiftande isen.
Situationsbilden här ovan är ingen fantasiskapelse,
den skildrar i form av korta, verklighetstrogna order
och ord ett litet avsnitt av det arbete, som våra
statsisbrytare hava att ombesörja. Den visar måhända
också att detta arbete ingalunda inskränker sig bara
till att köra fram och tillbaka i en isränna;
havsisarna äro ett oroligt och osäkert arbetsområde, där
snabbt skiftande förhållanden återverka på
mångahanda sätt. Det måste nämligen här framhållas, att
isbrytning av två väsensskilda slag finnes: isbrytning
inomskärs och havsisbrytning. Om
inomskärsisbryt-ning skall här icke ordas; detta arbetes resultat beror
— under förutsättning av materielens rätta
handhavande — på tillgängliga kraftresurser i förhållande
till isens grovlek. När skärgårdsisen en gång lagt sig,
ligger den nämligen stilla och tilltager i grovlek
beroende på temperaturen; inom samma skärgårdsom-
’ råde är isen — utom där strömdrag orsakar förrädiska
svagheter (råkar) — homogen och likartad till sin
konsistens.
För att däremot förstå vad havsisbrytning innebär
måste man först göra klart för sig vad havsisen har
att bjuda den sjöfarande för svårigheter.
Havsis lägger sig, på grund av havsvattnets större
salthalt, senare än skärgårdsisen och först när
temperaturen under längre tid varit tillräckligt låg och
dessutom stiltje också varit rådande några dagar, så
att havsytan kommit i fullkomlig stillhet. Den kan
då, som fallet var i mitten av januari 1940, då
havsisen under ett par dygn lade sig utanför mer än
hälften av Sveriges 2 200 km långa kust, lägga sig över
väldiga havsområden inom kort tid och tilltager då
snabbt i tjocklek. Stiltjen i havet blir emellertid
aldrig långvarig. När vinden ånyo börjar sätta
havsytan i rörelse inom de delar, där is icke kommit att
lägga sig, fortplantar denna vågrörelse sig snabbt,
brytande undan för undan upp den nylagda isen och
skjuter denna samman mot den innanför befintliga,
allt stabilare fasta isen. På detta sätt bildas packis,
som efter att hava brutit upp flera gånger, blir allt
grövre och grövre och antager de mest fantastiska
formationer. Så småningom lossna dessa packisband
från den fasta isen invid kusten och börja, påverkade
av vind och ström — ibland mera av vinden och ibland
mera av strömmen — att driva omkring i havet.
Några allmängiltiga regler för packisens förflyttning-
Fig. 1. Isbrytaren "Ymer" 1940. (4 330 ton, 9 000 hk,
färdigbyggd 1933 av Kockums).
15 febr. 1941
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
