- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift
SKEPPSBYGGNADSKONST och FLYGTEKNIK

REDAKTÖR: NILS J. LJUNGZELL
HÄFTE 6 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 21 JUNI 1941

INNEHÅLL: Världsflygtrafikens tekniska förutsättningar, av civilingenjör Karl-Henrik Larsson. —
Självstyrande torpeder, av civilingenjör Allan Lindström.

Världsflygtrafikens tekniska förutsättningar.

Av civilingenjör KARL-HENRIK LARSSON, Stockholm.1

Inledning.

Planerna på ett världsomspännande lufttrafiknät
togo fart i och med Charles Lindberghs berömda
soloflygning över Atlanten 1927, som visade, att det
efter omsorgsfulla förberedelser var tekniskt möjligt
att utföra en så lång "non-stop"-flygning.

Yi hava ju också sett flygpostförbindelser komma
till stånd med Sydamerika, passagerar- och posttrafik
över Stilla havet och slutligen strax fore
krigsutbrottet en passagerarförbindelse över Atlanten.

Denna sistnämnda har genom kriget fått särskild
betydelse som nära nog den enda direkta
förbindelsen mellan gamla och nya världen, och varje plats
är tingad långt i förväg.

När detta krig väl blivit överstökat — vilket ju
måste ske på ett eller annat sätt inom de närmaste
åren — får det väl inte anses som alltför optimistiskt
att spå, att luftfarten går en blomstringstid till mötes,
gentemot vilken den hittillsvarande utvecklingen —
ehuruväl imponerande — kommer att te sig endast
som första steget.

Det är kanske heller icke förmätet att hoppas på,
att Sveriges trafikflyg därvid får en uppgift, som
motsvarar våra stolta vikingatraditioner, och föra
våra svenska färger till avlägsna flyghamnar.

Alltnog, det kan hava sitt intresse att något
närmare vidröra de tekniska spörsmål, som uppställa sig
inför en uppgift av denna art.

Vilka flygsträckor det än blir fråga om — ett är
säkert: Det kommer att röra sig om långa
"non-stop"-distanser, i vissa fall 4 000 kin eller mer. Då man
betänker, att vår längsta sträcka för närvarande,
Stockholm—Berlin, är 990 km, inses att de
flygplantyper, som skola komma ifråga, måste besitta
mycket stor räckvidd. Problemet världsflygtrafik
kommer därför till en viktig del att vara synonymt
med låugdistansflygningens problem.

Långdistansflygning.

Formeln för aktionsradien hos ett flygplan, en
formel, som först uppställdes av den franske
flygplanskonstruktören Breguet och därför uppkallats
efter honom, lyder:

i Föredrag’, hållet vid Svenska teknologföreningens
ordinarie allmanna sammanträde den 19 februari 1941.

L v W,

R = 630 X D X c X log10 ^ km

där ^ = flygplanets glidtal := lyftkraft/motstånd

i] = propellerverkningsgrad
C ~ motorernas specifika bränsleförbrukning
kg/hktim.
flygvikt vid start
W2 = flygvikt vid landning
W1 — W2 = WF — vikt av förbrukat bensinförråd.

Om vi dissekera denna formel litet närmare, sc vi,
att villkoren för att ett flygplan skall besitta lång
aktionsradie, äro följande:

1) Förhållandet det s. k. glidtalet, skall vara

det högsta möjliga.

2) Propellerverkningsgraden skall vara maximum

3) Specifika bränsleförbrukningen skall vara så
låg som möjligt.

4) Förhållandet mellan flygvikt vid starten och
flygvikt vid landning skall vara så stort som möjligt.

Av dessa villkor stå de tre första i ett visst direkt
beroende av varandra och av flyghastigheten, under
det att det fjärde villkoret är fristående och närmast
betyder att den disponibla vikten för drivmedlen
skall vara så stor som möjligt i förhållande till
flygvikten.

Vi se vidare av formeln, att flygplanets storlek
ingenting direkt har att göra med aktionsradien — ett,
stort flermotorigt flygplan har med andra ord a priori
icke större utsikter än ett litet enmotorigt, vilket ju
för övrigt redan bevisades av Charles Lindberghs
flygning. Det är istället kvaliteten, såväl den
aerodynamiska som den konstruktiva, som fäller utslaget.

Glidtalet hos ett flygplan är icke en oföränderlig
egenskap, utan varierande och beroende på
anfalls-vinkeln.

Vid en viss anfallsvinkel uppnår glidtalet ett
maximum och faller hastigt på vardera sidan om
detta. Optimal aktionsradie erfordrar alltså
flygning vid eller i närheten av (LjD) max. och den
därmed samhörande anfallsvinkeln. Vid en viss
flyghöjd (lufttäthet) och flygvikt motsvarar denna
anfallsvinkel en viss bestämd flyghastighet, som i all-

19 april 1941

49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941s/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free