- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
63

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

Båtarna äro flushdäckade, byggda med
mahognybordläggning på stålspant och träspant,
bottenstockar och bottenvägare av stål och däcksbalkar av stål
och trä. Utefter ett brett bälte i vattenlinjen äro
båtarna kopparförhydrade till skydd mot is. Förut
finnes inredning för 9 man och akterut för en officer.

För den andra serien ökades längden över allt till
27,85 m, varigenom beräknades någon ökning av
farten, varjämte utrymme vinnes bl. a. för ytterligare en
officer.

Vid projekterandet av dessa små och grundgående
båtar, visade det sig bekymmersamt att erhålla
inhemska motorer av lämplig konstruktion. De
erfordrade nämligen lätta och snabbgående motorer. Att
man ej skulle använda sig av bensinmotorer stod
redan från början fullt klart. Hästkraftbeloppet borde
vara omkring 200 per motor och varvtalet ligga i
storleksordningen 1 000 varv per minut.

Dylika motorer funnos utomlands och hade där
framkommit som resultat av den motoriserade
järnvägsdrift, som tvingat sig fram på kontinenten.

Problemet blev aktuellt redan år 1935, då "M 1"
och "M 2" skulle byggas. De enda motorerna av
önskad storlek, som då funnos inom landet, voro
6-cylindriga Nohab, arbetande efter system Hesselman.
Av denna typ hade några motorer då levererats till
tullverket, men erfarenheterna av dessa voro icke
uteslutande gynnsamma.

Vid denna tidpunkt hade dock Svenska
maskinverken lagt upp tillverkning av 4-cyl. 4-takt
förkammar-motorer system Ellwe, som vid 1 000 varv lämnat 100
hästkrafter. Om dessa motorer byggdes 8-cyl. skulle
man följaktligen kunna nå den önskade effekten. Då
minsveparna nr 1 och 2 kontrakterades, beslöt
marinförvaltningen. att den ena båten skulle förses med
Nohab-Hesselman-, och den andra med ovannämnda
8-cyl. Ellwemotorer, för att erhålla erfarenheter med
tanke på framtida nybyggnader. Under garantitiden
voro erfarenheterna gynnsammast för
Ellwe-motorer-na, och då 1939 års mindre minsvepare skulle
beställas, beslöt marinförvaltningen att 8 båtar skulle
förses med Ellwe-motorer. Då denna beställning
placerats, inträffade emellertid omfattande haverier på den
först’ byggda Ellwe-båten, och det blev nödvändigt att
underkasta motorkonstruktionen en genomgripande
revision.

För de återstående 4 båtarna av 1939 års serie
beställde marinförvaltningen motorer från A.-b.
Bolin-der-Munktell. I dessa motorer ingå samma element
som i den välkända W 7-typen, men cylinderantalet
ökades till 6 för att vid 1 200 varv erhålla den ökade
effekten. Man kan knappast säga att det är idealiskt
att utföra en vevhusspolad 2-takt tändkulemotor med
så många cylindrar med hänsyn till väntad svårighet
att vid varierande last erhålla jämn
belastningsfördelning å alla cylindrarna, men marinförvaltningen
ansåg sig böra göra försöket.

Yid denna tidpunkt, då byggandet av den andra
serien båtar beslöts, var ännu ingen av 1939 års båtar
i tjänst, och några positiva erfarenheter att stödja
sig på förelågo således ej. Marinförvaltningen måste
därför taga upp motorfrågan till förnyad prövning.
I princip fasthöll marinförvaltningen fortfarande vid
att motorerna borde vara av en typ, som kunde
åstadkommas inom landet.

Marinförvaltningen trädde i förbindelse med A/S

Frichs i Aarhus, som sedan några år tillbaka med
framgång levererat motorer för järnvägsdrift. Dylika
motorer hade även tillverkats på licens hos Kockums
mekaniska verkstads aktiebolag, Malmö, men denna
firma kunde nu på grund av inneliggande order ej
erbjuda tillräckligt kort leveranstid. Efter ingående
förhandlingar beställdes först ett antal motorer hos
Frichs och därefter återstående i exakt samma
utförande hos Kockums.

Dessa motorer äro av "full"-dieseltyp och lämna
med mycket god marginal 200 hk vid 900 varv.
Bränsleförbrukningen är väsentligt lägre än på övriga
typer, och marinförvaltningen ställer stora
förhoppningar på dessa motorer.

Hittillsvarande resultat av såväl Ellwe- som
Bolin-dermotorerna hava dock icke givit anledning till
allvarliga erinringar.

För både 1939 och —40 års minsvepare har
marinförvaltningen låtit insätta propellrar med vridbara
blad av såväl Kamewa- som Bolinder-typ. för att vid
minsvepning kunna utnyttja motorernas fulla effekt.
Konstruktionerna hava visat sig mycket goda såväl
med avseende på bogserings- som manöverförmåga.

Vid byggandet av detta stora antal båtar förelågo
med avseende på organisationen likartade problem
som i fråga om de större minsveparna. De mindre
minsveparna hava placerats ut på icke mindre än 13
varv, varjämte ytterligare ett varv användes för
motorinstallationer.

Då intet av dessa små varv lämpligen kunde åtaga
sig uppgörandet av arbetsritningar, hava dessa
uppgjorts inom marinförvaltningen, som också
upphandlat all materiel för båtarna.

För att följa den kronologiska ordning, i vilken de
nya fartygen blivit beviljade, övergår jag till
ubåtarna och kastar då blicken tillbaka några år för att få
sammanhang i utvecklingen.

Ubåtarna av "Draken"-typ med ett
standarddepla-cement av 667 ton projekterades åren 1923—25 och
färdigställdes under åren 1928—31. Redan då dessa
fartyg voro under byggnad framkom en viss reaktion
mot desamma, därför att de ansågos vara för stora
och framför allt för dyrbara. På grund härav
uppgjordes i marinförvaltningen under åren 1926—30 ett
flertal ubåts-projekt för att undersöka möjligheterna
att åstadkomma mindre och billigare ubåtar.

Det visade sig dock, att nian i dessa
konstruktioner icke kunde inrymma vare sig de stridsmedel eller
de utrymmen, som den militära sakkunskapen
fordrade.

Vid ubåts-konstruktion måste som bekant jämvikt
hållas mellan deplacement och vikt, och de
förekommande svårigheterna äro jämförbara med dem som
uppresa sig för en skomakare, som vill försöka
tillverka skor, som äro små utanpå men stora inuti.

Då marinförvaltningen ej kunde åstadkomma en
tillräckligt liten ubåt, som uppfyllde de ställda
fordringarna. beslöts år 1931 att samarbete för
åstadkommande av önskade konstruktioner skulle sökas med
en utländsk firma. Ett dylikt avtal träffades
påföljande år. Resultatet av samarbetet blev de ubåtar av
"Delfinen"-typ, som 1932 beställdes hos Kockums
mek. verkstads a.-b. i Malmö.

Som väntat var, voro även de utländska
konstruktörerna bundna av naturlagarna, varför resultatet blev

20 dec. 1941

63

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941s/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free