Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
ser", civilingenjör Sigvard Boman "Skärgårdsnavigering",
kommendörkapten C. A. Simonsson "Utsjönavigering"
samt docent Anders ångström "Väder och vind".
Den följande avdelningen innehåller först en artikel
om "Båtbyggnadsvirke", av arkitekt Gunnar Heimbübger
och ingenjör Ruben östlund, vari de viktigaste
träslagens egenskaper och användning populärt behandlas.
Sedan följer en kort men instruktiv avhandling om
"Metaller för båtbygge" av fil. lic. Otto Forsman, vidare
artiklar om "Båtens vård", "Segelvård" och
"Båtutrustning".
Avdelningen "Nordiska båtsällskap" omfattar ett 60-tal
sidor och är illustrerat med ett flertal vackra fotografier
från olika segelsällskaps hamnar och klubbholmar. En
trevlig bild från århundradets början, visande
kappsegling med flottans låringsbåtar utanför Karlskrona (sid.
176), må här särskilt framhållas.
I avsnittet "Båtens historia" redogör fil. dr Philibert
Humbla för "Den nordiska båtens äldsta historia" och
därvid särskilt för kölbåtens utveckling från Hjortspring-,
Nydam-, Galtabäcks- och Kvalsundsbåtarna samt de
norska vikingaskeppen fram till Hardanger-snipor m. m.
Ingenjör Fr. Johannessen ingår sedan något närmare på
"Vikingskibene på Bygdøy" och illustrerar beskrivningen
med charmanta bilder av Oseberg- och Gokstad-skeppen
och dessas rekonstruerade stävar.
Sista avdelningen börjar med en intressant och
medryckande, längre artikel "Något om skepp och båtar i
nordisk litteratur", av fil. mag. Sven B. F. Jansson.
Sedan följer "Båten i nordisk konst", av fil. dr Alf
Liedholm. Man tjusas av de reproducerade
marinmålningarna eller teckningarna av Erik Dahlberg, C. W.
Eckerberg, C. J. Billmark, Albert Edelfelt, Axel Sjöberg
m. fi., men litet var ställer sig nog mera tveksam till en
del visade prov på modern konst, antingen den bär
"surrealistisk" eller annan prägel. Fig. 228 i boken är
ett avskräckande exempel på nutida båtmåleri.
Ofullbordad, omogen, hafsigt tillkommen och om de tekniska
detaljerna totalt okunnig "kladdkonst" passar minst av allt
vid marinmålningar. Åtskilliga av våra moderna artister
och även en del svamlande och viktiga konstkritiker
skulle säkerligen ej taga skada av att längre och
ingående studera "det klassiska holländska och, engelska
marinmåleriets paraddukar", för att citera dr L:s (på sid.
311) något vanvördiga fras om nämnda mästerverk från
16- och 17-hundratalen. Även amiral Häggs
utomordentliga arbeten förtjäna framdragas ur glömskans djup för
vederbörande. Dr L. omnämner H. endast med följande
ord: "vår främste båtentusiast, Jacob Hägg, vilken i sina
etsningar, akvareller och teckningar kärleksfullt
avbildat snart sagt varje slag av fartyg, stort eller litet,
bestyckat eller fredligt, som plöjer skandinaviska vatten
(bild 215)". Amiral Häggs gedigna kunskap om fartygen
och havet är den måhända ett fel och ett hinder för det
verkligt konstnärliga? Däremot tyckes dr L. hysa mera
förståelse för "surrealisternas" egendomliga fantasier,
varpå ett utslag visas på sid. 326 i boken. Dr L. skriver
därom:
"Så mycket vågar man emellertid säga, att medan
roman-tici och nittiotalssymbolister ställer båten 1 samband med
vägarna till drömda men okända länder, så nyttjar
surrealisterna den som bärare för en viss resignationsstämning.
Tacksammast är det kanske att jämföra deras talrika
båtbilder med Marcus Larssons stormskildringar. Vad
surrealisterna taga fasta på, är nämligen inte själva den dramatiska
stormen utan momenten efter densamma. Katastrofen har i
deras bilder redan ägt rum. Vrakspillror och strandade ekor
ligga uppspolade på egenartat formade klippor. Förgängelsen
råder. Ankaren rosta, skroven multna och skeletten vitna i
sanden. En stämning av tidslöshet härskar, nästan av
stelnad evighet. Men denna evighet är dock inte absolut. I
vecket av ett beslaget segel frodas en rosenbukett, oförklarligt
men meningsfyllt, som ett tecken på att ur förgängelsen spirar
livet på nytt (bild 233)."
Del III avslutas med ett sakregister till alla tre
delarna.
"Nordens Båtar" är tryckt hos Esselte i Stockholm.
Arbetets typografiska utstyrsel är förstklassig.
N. LU.
Torpedflyget, allmänna synpunkter, av kapten B.
Krook, Viktor Pettersons bokindustri a.-b., Stockholm
1938. 114 sid. Pris kr. 3: 50.
Föreliggande skrift, vilken enligt inledningen
tillkommit i avsikt att väcka förståelse för torpedflygets
betydelse för vårt riksförsvar, erbjuder en intressant läsning,
även om författarens argumentering kanske inte alltid
verkar övertygande.
Bokens första hälft behandlar huvudsakligen de
torped- och flygtekniska förutsättningarna. Ett flertal
torpedflygplan beskrivas och i en tabell har ett 40-tal
sammanställts jämte deras viktigaste flygegenskaper. I
bokens andra hälft beröras i populär framställning de
militära synpunkterna. Jämförande värden mellan
bomb- och torpedflyget anföras avseende bl. a.
träffsannolikhet och kostnader för anfall mot fartygsmål.
Sålunda angives torpedflygets träffsannolikhet mot mål
under gång på korta avstånd (1 500 m) vara 24 ggr
större och på långa avstånd (4 000 m) 48 ggr. större
än bombflygets, om samma träffverkan lägges till grund.
Sänkning av ett fartyg med vattenlinjepansar uppgives
vara 10’—19 ggr. dyrare vid användning av bomber än
av torpeder, om hänsyn tages även till
flygplanförlusterna. Meteorologiska förhållanden inskränka
torpedflygets användbarhet endast obetydligt, under det att
sådana väderlekssituationer, som hindra bombflygets
användande i östersjöbäckenet inträffa 2 à 4 ggr. så ofta.
Författaren synes hava bemödat sig om att göra
framställningen så koncentrerad som möjligt och vidare att
i största möjliga utsträckning lämna kvantitativa
uppgifter, något som visserligen i och för sig är
förtjänstfullt. Enligt recensentens uppfattning har han dock
härvid gått så hårt fram, att mycket av vad som står i
boken (speciellt den senare delen) nog hänger i luften.
S. L.
Svenska kryssarklubbens årsskrift 1941. 312 sidor
oktav, talrika illustrationer, däribland åtskilliga
båtritningar. Pris häftad 10 kr.
Att Kryssarklubben, trots de bistra tiderna, även i år
kunnat utgiva en så förnämlig årsskrift, som den nya
visar sig vara, vittnar om ett hängivet intresse för
sjösporten, och redaktionskommittén med friherrinnan
Barbro von Otter i spetsen, har all heder av sitt verk.
Bland artiklarna må följande särskilt omnämnas:
"Santa Appolonias jungfrufärd", av tandläkare Edvin
Porad, en medryckande skildring av en seglats från
Åhus till Umeå.
"Privata synpunkter på skärgårdsnavigering", av fil. dr
Per Collinder, vari en del nyttiga råd och vinkar givas
för seglare och motormän.
"Mysing", av marindirektör Tobe Herlin, med
beskrivning och ritningar till en moderniserad blekingseka
med 2,80 ms deplacement (Lmax = 7,72 m, Lr, = 6,25 m,
B := 2,30 m, TC=1,29 m, tf 1= 27,3 m^).
"Triola, en modern koster", av tandläkare Sven Ljnder,
med beskrivning och ritningar till en liten koster om
2,60 m3 deplacement (Lmax = 7,60 m, Z» = 6,70 m,
B — 2,47 m, T:= 1,25 m, S i= 25 m2), konstruerad av
ingenjör Jac M. I versen.
"Sländan", av ingenjör Jac M. Iversen, med beskrivning
och ritningar till en liten, snabb och prisbillig båt
(Lmax = 6,00 m, B — 1,60 m, T =0,77 ni, <S s= 12,80 m).
"Långfärdsseglare och långfärdsbåtar", av ingenjör Åke
Améen.
N. LU.
20 dec. 1941
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
