Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
Fig. 172. Tredelat von Tell-loek till 25’ X 18’ lastlucka på
M/S "Klipparen".
Fig. 173. 30’ X 15’ lastlucka på M/S "Pierre L—D", täckt med tvådelade
von Tell-lock.
Fig. 174. Lastlucka med uppvikta, tvådelade
von Tell-lock. Det till höger synliga, vikta
locket intager ett läge, varigenom arbetet i
vinschen bakom luckändkarmen icke hindras
så mycket.
Fig. 171. 22’ X 18’ lastlucka, täckt med ett tvådelat,
hopvik-bart järnlock av von Tells typ. Bilden, som är tagen på
ångaren "Linda", visar locket stående hopvikt vid luckans
ena ända.
Vid öppnandet av luckor med stora järnlock
erbjuder placeringen av dessa lock ofta svårigheter.
Det vertikala lägets olägenheter hava förut berörts.
Man kan låta locken fällas ned eller skjutas över på
vid sidan av luckorna anordnade stöd, så att locken
bilda arbetsplattformar vid lastning och lossning.
Förutsättningen därför är, att lockets bredd är
passande. En annan möjlighet är att dela upp locken i
flera delar, som hopvikta ej bliva så skrymmande
och hindersamma. Luckkonstruktioner enligt
nämnda och andra alternativ förekomma, varav en del i
det följande skola beröras.
Järnluckor av kapten Edward von Tells
konstruktion äro exempel på typer med hopvikbara lock.
Medelstora lastluckor kunna enligt hans patent täckas
med ett tvådelat, hopfällbart lock (fig. 171), där
delarna äro förbundna med gångjärn. Luckor upp till
30 fot i längd kunna täckas med ett tredelat lock
(fig. 172). Luckor över 30 fot i längd kunna täckas
med två tvådelade (fig. 173 o. 174) och vid extra
långa luckor med två tredelade lock.
von Tells luckor tillslutas vattentätt medelst
specialpackningar (fig. 175). Packningen i ytterkanten
av ett lock pressas mot luckkarmen med tillhjälp av
ansättnings-öglebultar, löpande på runda beslag på
bulbvinkeln, så att, när muttern lossats ungefär ett
halvt varv, bulten drages ut och faller ned på det
horisontala bulbvinkelstaget (fig. 172 o. 175). Genom
denna anordning vinnes avsevärd tid vid tillslutandet
eller lösgöringen av luckorna jämfört exempelvis med
de vanliga ansättningsbultarna på tankfartygsluckor,
där bultarna fällas ut och muttern får vridas flera
varv, innan bulten svänger klar. Packningen
tvärskepps vid gångjärnen klämmes tät vid luckans
på-läggning, och inga ansättningsskruvar fordras där.
Enligt kapten von Tells uppgift är vikten av dessa
järnlock för medelstora lastluckor ca 10 kg per
kvadratfot (dvs. ca 107 kg/m2), och mervikten jämfört
med det gamla systemet med lösbalkar och små
trä-täckluckor är 1 à 2 ton per lastlucka, beroende på
dennas bredd. På grund av att järnlocken vanligen
skjuta ut över karmen vid sista lyftet
för vinschen, blir sällan tyngsta lyftet
över 3 ton, och t. e. om ett tredelat,
hopvikbart lock väger 6 ton, skulle
tyngsta lyftet bliva ca 21/2 ton.
Kapten von Tells luckor hava
kommit till användning bl. a. på de vid
Götaverken för Rederi a.-b.
Trans-atlantic byggda stora lastmotorfartygen
20 dec. 1941
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
