Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig’. 3. Typexempel på V-bottenbåt och stegbåt.
1. Rundbotten,
2. V-botten,
3. Hydroplan med ett eller flera steg, även kallade
stegbåtar.
Rundbottentypen är den för snabbgående fartyg
(jagare etc.) allmänt använda skrovformen. För
snabbare båtar konstrueras akterskeppet tämligen
plant och med relativt breda sektioner. Förskeppet
göres däremot skarpare. En dylik båt kan därigenom
drivas upp i tämligen hög fart utan alltför stor
maskineffekt. Typen har god manöverförmåga och är
synnerligen sjövärdig. I medsjö kräves dock stor
påpasslighet, då sjön lyfter det breda, plana
akterskeppet, och det skarpare förskeppet samtidigt dyker
ned tämligen djupt och tager över sig vatten.
Rund-bottenbåtar rulla vidare ganska kraftigt men hava å
andra sidan relativt mjuka rörelser i sjön. För större
torpedbåtar, avsedda att operera på öppna vatten
långt från baserna, har denna skrovform befunnits
lämplig. Samtidigt har kravet på högre farter måst
släppas. Med en 30 à 35 m båt erhålles dock utan
svårighet ca 35 knops fart.
För högre farter måste andra skrovformer väljas.
Här har V-bottentypen funnit användning liksom ock
hydroplanet eller stegbåten. Fig. 3 visar dessa båda
typer. Speciellt stegbåten är lämpad för höga farter,
då den har egenskapen att vid en viss fart börja
plana. Motståndskurvan blir där horisontell.
Stegbåten är sålunda ur fartsynpunkt överlägsen
V-botten-typen, vilken i sin tur är bättre än rundbottentypen.
Ur sjövärdighetssynpunkt är V-bottentypen bättre
än stegbåten. Av fig. 3 framgår bl. a. att
under-vattenskroppen på Y-bottentypen är utbildad till en
köl, medan steget på den andra typen omöjliggör
en sådan konstruktion. Stegbåten får därigenom en
planare botten och slår hårdare i sjön.
Manöverförmågan, som direkt sammanhänger med skrovets
utformning, är vida bättre med V-botten än med steg.
Fig. 4 och 5 visa två stegbåtar av fransk resp. engelsk
typ. Förskeppet är på dessa byggt med mycket fina
och skarpa linjer. Akterut är bottnen i det närmaste
plan. Vid mycket hög fart glider båten på den plana
bottnen och ligger mycket högt i vattnet. Den våta
ytan reduceras därigenom till ett minimum till
förmån för farten. Båten är ytterst känslig för rodret
och kastar tvärskepps även i smul sjö trots stor
påpasslighet. Sjövärdigheten är dålig, och speciellt
farligt är det skarpa förskeppet, vilket ger ett mycket
ringa reservdeplacement.
Den rena stegbåten har av nu nämnda skäl icke fått
någon större spridning. V-bottentypen har istället
kommit till allmän användning. Akterskeppet
utföres tämligen plant, och förskeppet göres fylligt.
Endast förskeppets nedre del är skarpt. Under gång
erfar båten en trimändring på blott några få grader
och planar delvis. Det även vid hög fart stora
la-teralplanet förhindrar plötsliga kursavvikelser, och
det fylliga förskeppet erbjuder ett gott
reservdeplacement, som hindrar båten från att taga över sig vatten
vid gång i motsjö. Roder av normal storlek kunna
användas, och manöverförmågan är även vid låg fart
god. Typen har vidare en utomordentlig stabilitet
samt besitter en överraskande god sjövärdighet. Den
förekommer i olika varianter i de flesta mariner.
Bl. a. har i Italien framkommit en kombination av
V-botten med steg. Fig. 6 visar en modern italiensk
V-bottenbåt försedd med steg, vilken tack vare stegen
besitter högre fart än en liknande båt utan steg.
De ovan beskrivna egenskaperna hos olika
skrovkonstruktioner återfinnas sällan renodlade. Som
ovan nämnts förekomma mellanformer, där de i varje
fall eftersträvade egenskaperna kombinerats. Vid
konstruktionen måste nämligen hänsyn icke blott
tagas till de väderleksförhållanden, som vanligen
förekomma. De militära kraven å fart, aktionsradie,
be-styckning etc. måste också tillgodoses och inverka i
hög grad på båttypens utformning.
Vid projektets utarbetande måste farten vidare
anpassas efter skrovformen. Utförda tankförsök hava
visat, att man för olika skrovformer med ganska god
säkerhet kan fastställa den övre gränsen för fart-
förhållandet
SJL
och att högre farter icke kunna nås
med rimliga maskineffekter.
Det är svårare att beräkna den erforderliga
maskineffekten. Här måste man ännu i hög grad lita på
erfarenheter från tidigare byggda båtar.
Tankförsök kunna givetvis vara av stort värde, men de
hittills publicerade resultaten äro så ofullständiga, att
Fig. 4. Fransk
torpedbåt av
stegtyp, 1930-talet.
Fig.
Engelsk torpedbåt av stegtyp, 1930-talet, typ
Thornycroft.
90
20 dec. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
