Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
SKEPPSBYGGNADSKONST och FLYGTEKNIK
HÄFTE 11 REDAKTÖR: NILS J. LJUNGZELL 15 NOV. 1941
INNEHÅLL: Statens skeppsprovningsanstalt. Historik, allmän planering, kostnader, av dr Hugo Hammar;
Uppgifter, organisation, av professor H. F. Nordström. — Varv och verkstäder.
Statens skeppsprovningsanstalt.
Historik, allmän planering,
kostnader.
Av dr HUGO HAMMAR, Göteborg.1
Det skulle vara frestande att börja tala oni mina
intryck från W. Denny’s skeppsprovningsanstalt
i Dumbarton, som jag i augusti 1887 besökte i
sällskap med min lärare i skeppsbyggnad, eller om vad
jag under min amerikatid lärde av snillet på
skeppsprovningens område, I). W. Taylor. Den till buds
stående tiden tillåter emellertid ej detta. Men jag
måste dock som inledning med några ord berätta från
min tid vid Götaverken, om med vad resultat vi
använde oss av skeppsprovningstanken i Bremerhaven
1908, då vi kommit så långt, att vi kunde allvarligt
gå in i konkurrensen om att få bygga jagaren "Hugin"
för svenska marinen. Direktör E. A. Hedén har i
Teknisk tidskrift, Skeppsbyggnadskonst, för år 1910
redogjort för hur vi vid dessa prov fingo fram en
modell, som gav bättre fart och var enklare att bygga
än den äldre engelska modell, som då var svenska
flottans jagaretyp, och hur Götaverken tack vare
detta vann i konkurrensen. Samma dag jag kom
hem från Tyskland med resultaten av modellproven,
firade vi här i Göteborg 100-årsminnet av F. II. af
Chapmans bortgång. För mig var det en händelse
som såg ut som en tanke. Chapman var ju en av
föregångarna i fråga om modellprovning, ehuru han
ej hade klart för sig, hur resultaten från
modellförsöken skulle överföras på fartygens dimensioner. Det
var William Froude, som ca 100 år därefter, dvs.
på 1860-talet, lyckades visa, att modellprincipen var
bärkraftig. Härur ha sedan skeppsprovningsanstalter
vuxit fram i de flesta länder, och det var alldeles
klart, att vi måste hava en sådan, om vi skulle
effektivt kunna hålla en ställning i världskonkurrensen.
De äldre av de närvarande erinra sig nog, hur
Svenska teknologföreningen under åren 1909—1911 med
intresse tog upp förslag om att med statssubventioner
hjälpa upp vår då tynande varvsindustri, så att den
åtminstone skulle kunna leverera landets behov av
fartyg. Då den staafska regeringen emellertid sade
1 Föredrag, hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Skeppsbyggnadskonst och Tekniska samfundets
avdelnings för Mekanisk teknik och skeppsbyggnadskonst
gemensamma sammanträde i Göteborg den 19 september 1941.
blankt nej till nybyggnadssubvention, så sökte vi i
stället få dess stöd för byggandet av ett
skeppsprovningslaboratorium. Men Karl Staaf förklarade, att
ej heller detta var ett statsintresse utan en
näringsfråga, som varvsindustrien fick sköta själv med
eventuell hjälp av redarna. Arvid Lindman, som ju hade
riksdagens öra i hög grad, ställde sig däremot mycket
mera förstående till saken men gjorde klart för mig,
att det ej skulle gå att få riksdagen intresserad för ett
sådant förslag, annat än om man komme fram med
det som en undervisningsfråga. Det fanns således
ingen annan väg att gå på den tiden.
Tekniska högskolan i Stockholm fick en
undervis-ningstank, som, ehuru den verkar allt för liten för
att vara till någon större praktisk användning, dock i
professor H. F. Nordströms hand gjort näringslivet
stora tjänster. För verkliga industriella behov, där
man skulle binda sig för svåra kontraktgarantier voro
vi dock helt hänvisade till utlandet. Den engelska
tanken i Teddington, den tyska i Hamburg och den
holländska i Wageningen voro våra goda rådgivare
men hade ju sina närmaste intressen just i de länder,
där den svenska varvsindustrien har sina svåraste
konkurrenter. Nackdelarna härav ligga i öppen dag.
I sjöfarts- liksom skeppsbyggerikretsar har detta varit
ett stort bekymmer, men näringslivets män hava ej
mäktat få medel till inrättandet av en
skeppsprovningsanstalt, varför man måste gå den av Arvid
Lindman antydda vägen via ingenjörsutbildningen.
Självfallet har jag alltid varit övertygad om, att
anstalten borde förläggas till sjöfartsstaden Göteborg
med dess livliga skeppsbyggnads- och
sjöfartsintressen.
Frågan har tagits upp av de kommittéer, som under
de senaste decennierna arbetat med utredningar om
ordnandet av den högre tekniska undervisningen i
landet. Man har givetvis därvid särskilt fått
framhålla den betydelse en dylik anstalt skulle få för den
tekniska undervisningen och framför allt för den
tekniskt-vetenskapliga forskningen på området.
1919 års sakkunniga för Chalmersska institutets
omorganisation upptogo sålunda i sitt förslag en
provningsränna för en kostnad av 650 000 kr., beräknad
efter 1914 års priser. Den föreslagna rännan var
enligt mina anteckningar 140 X 8 X 4 m, dimensioner,
som på den tiden ansågos användbara även för
industriens behov.
1929 års sakkunniga angående organisationen av
15 nov. 1941
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
