Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
äro grafiskt framställda för Ystad under perioden
1921—39 i diagrammen på fig. 2. Av diagrammen
framgår, att dessa månadsmedelvattenstånd äro
underkastade en årlig periodicitet. Det under perioden ifråga
observerade högsta månadsmedelvattenståndet låg 27
cm över medelvattenståndet och inträffade i okt. 1930.
Det lägsta månadsmedelvattenståndet iakttogs i mars
1928 och låg 31 cm under medelvattenståndet.
I diagrammen på fig. 3 visas medeltalen för hela
perioden 1921—39 av månadsmedelvattenstånden vid
Varberg, Ystad och Landsort. Av dessa diagram
framgår, att lågt vattenstånd i regel förekommer
under mars—maj, under det att högt vattenstånd
råder under juli—november. Skillnaden mellan det
högsta och det lägsta medeltalet är minst vid Ystad
och växer ju längre norrut observationsorten är
belägen. Av intresse är även att iakttaga, att
månadsmedelvattenståndet på västkusten (Varberg) och i
Östersjön i stort sett följer samma periodicitet.1
Ebb och flod.
Bland de kortvariga vattenståndsförändringarna
äro endast variationer på grund av ebb och flod
periodiskt återkommande. De bestå dels av heldags-,
dels av halvdagsvågor. De förra uppkomma inom
själva Östersjön, under det att de senare härröra
såväl från Östersjöns eget område som från en från
Kattegatt inträngande impuls. Amplituden hos bägge
vågorna uppgår i regel till några cm men kan i
enstaka fall uppnå 1 dm i trakten av Hangö och
Helsingfors och 2 dm vid Kronstadt och Lübeck.2
Seicher.
Fria, rytmiska oscillationer i vattenmassan, s. k.
seicher, samtidigt uppträdande över hela
Östersjö-bäckenet, förekomma under vissa omständigheter.
Såvitt hittills utrönts, ha de i allmänhet en
förhållandevis ringa amplitud.
Med detta är ingalunda sagt, att icke seicher eller
liknande vågrörelser av större betydelse kunna
uppträda i begränsade delar såsom i Finska viken,
Ku-risches Haff, Frisches Haff, i Stockholms skärgård
och på andra platser.
Kortvariga variationer på grand av nederbörd och
avrinning.
Med hänsynstagande till den genom vattenytans
stigning ökade avbördningen genom Öresund och Bälten
kan en regnmängd av 50 mm på ett dygn över hela
sjöytan beräknas medföra en stigning av vattenytan
av mellan 3 och 4 cm.3
Vid största samtidig avrinning från alla de i
Öster-sjöbäckenet utmynnande vattendragen kan
vattenståndet beräknas stiga 2 à 3 cm under en tid av 7 à
14 dagar.3
Relativt hastiga förändringar av vattenståndet
kunna även uppträda på grund av det ökade
vattenutbytet genom Öresund och Bälten vid sådana
vindar, då vattenståndsskillnaden mellan Östersjön och
Kattegatt blir betydande. Med ledning av företagna
1 F. Bergsten: The annual fluctuations of the sea-water
stage ön the coasts of Scandinavia and Denmark, Geogr.
Annaler, H. 2—3, 1931.
2 r. Witting: Tidvattnen i Östersjön och Finska viken,
Fennia, Helsingfors 1911.
3 F. Bergsten : Wasserstandvariationen des Baltischen
Meeres, Hydr. Konf. d. Baltischen Staaten, Leningrad 1933.
LUFTTRYCKSFÖRDELN/NC)
Fig. 4. Vattenståndsvariationer orsakade av
lufttrycksfördelningen 1824 19/11, kl. 7.
observationer från stormen 1872 12/11—14/11 kan
man beräkna, att den sammanlagda avbördningen
genom sunden i medeltal under 24 timmar, då
vattenståndsskillnaden var som störst, uppgick till ca
400 000 m3/s, medförande en sänkning av vattenytan
i Östersjöbäckenet med 9 cm på en tid av 24 timmar.
Inflytande av lufttryck och vindar.
Såsom framgår av det föregående äro de
behandlade kortvariga vattenståndsförändringarna i
Östersjöbäckenet av förhållandevis ringa storlek.
Orsakerna till de mera betydande
vattenståndsvariationerna äro att söka i förändringar i lufttrycket
och framför allt i de härigenom uppkommande
vindarna. Ett mera ingående studium av dessa
förhållanden framlägges i det följande. Därvid bör man
skilja på och behandla var för sig inverkan av
lufttrycksförändringen och inverkan av vinden, ehuru de
bägge faktorerna verka samtidigt. På grund av
jordrotationen och friktionen mot jordytan blåser vinden
icke i barometergradientens riktning, varför icke
heller verkningarna av lufttrycksförändringen och
vinden sammanfalla.
Lufttrycket.
Om olika lufttryck råda över en vattenyta,
uppkomma nivåskillnader i vattenståndet. Där
lufttrycket är lågt, stiger vattenytan, och där det är
högt, sjunker den. Då de successivt inträffande
lufttrycksförändringarna i norra Europa försiggå relativt
långsamt, kan man med tillräcklig noggrannhet räkna
med att vattenytan i varje ögonblick formar sig efter
lufttrycksfördelningen, varvid i ett slutet bäcken den
vattenvolym, som stiger upp över den horisontala
medelvattenytan, givetvis blir lika stor som den under
den horisontala medelvattenytan undanträngda
vattenmassan. Med ledning av dessa grundprinciper har
lufttrycksfördelningens inverkan vid några olika tillfällen
närmare undersökts. Därvid har, liksom också senare
vid beräkningar av vinddenivelleringen,
Östersjöbäckenet ansetts såsom ett slutet innanhav och in- och
ut-strömningen genom Öresund och Bälten försummats.
22 febr. 1941
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
