Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Arbetsmaskinen i byggnadsföretagets
bokföring.
Av kapten vvk CARL HELLSTRÖM, Stockholm, LSTF.
Byggnadsförvaltningar, som ha att dirigera ett
flertal byggnadsföretag, bruka vanligen låta ett
centralt förråd handhava vården av de stora
byggnadsmaskinerna. Därvid har den principen utbildats, att
byggnadsföretaget skall betala en hyra för
maskinerna, som täcker ränta, amortering och vissa risker.
Maskinerna skola återlämnas i samma skick — på vissa
håll med undantag för normalt slitage ■— som de
mottagits, varför underhållet påvilar bygget. Däremot
braka större reparationer och sådana arbeten, som
innebära en förbättring av inventariet ifråga, betalas
av förrådet.
Detta till synes mycket enkla, naturliga och riktiga
betraktelsesätt är i grund och botten varken enkelt,
naturligt eller riktigt. Det är icke enkelt, ty
maskinen bokföres på två skilda ställen, nämligen dels
bygget (mindre reparationer), dels förrådet (större
reparationer). Det är icke naturligt, ty det fordrar en
konstgjord gräns mellan reparationer och normalt
underhåll. Betraktelsesättet är slutligen icke riktigt,
ty det leder till att bokföringen icke osvikligt sker
automatiskt utan kan påverkas av personliga nycker.
Det kunde vara intressant att undersöka, huru hela
denna bokföringsfråga s. a. s. kommit i baklås, men
det får räcka att påpeka några fakta. Man har
hämtat mönstret från allmänt känd affärsbokföring; vid
ett bygge har bokföringen att besvara helt andra
frågor än i en affärsrörelse; man har glömt, att den
riktiga gången vid uppläggandet av en bokföring är att
börja med frågan: vad vill jag veta?
Vi taga ett exempel ur verkligheten, en större
grävmaskin, och uppställa de två frågor, som
arbetsledningen närmast kan väntas begära, att en rationell
bokföring skall kunna besvara, vare sig direkt eller
med tillhjälp av en efterkalkyl:
1) Vad är enhetspriset för maskinen^ arbete?
2) Hur lång är maskinens ekonomiska livslängd?
En hetspriset
För att ett enhetspris skall vara av värde, måste
sättet för dess beräkning vara väl genomtänkt,
framför allt med hänsyn därtill att man skall kunna
jämföra pris, icke allenast från samma bygge utan även
från skilda byggen och tider. Man bör därför skilja
mellan sådana kostnader, som äro direkt beroende
av arbetsmängden, och sådana som icke äro det. Till
det förra slaget höra drivmedel och bemanning, till det
senare inköp eller hyra, montage, demontage samt
reparationer. Att låta alla dessa kostnader komma in
i à-priset vore att göra detta oanvändbart. Det
riktigaste måste vara, att man skapar ett drift-à-pris (i
inskränkt mening) och låter övriga kostnader komma
till uttryck i ett "maskin-à-pris".
Jämför en normal kontouppläggning av idag:
FÖRRÅDETS KONTO
inköp
inventarieförbättringar
= inventariekostnader
med en rationell:
MASKINKONTO
inköp
inventarieförbättringar
underhåll
reparationer
montage
demontage
= alla kostnader, vilkas
verkningar sträcka sig
utöver bokföringsperioden
BYGGETS KONTO
underhåll
reparationer
montage
demontage
bemanning
drivmedel
= allt utom
inventarie-kostnader
DRIFTKONTO
bemanning
drivmedel
;= kostnader, som
omedelbart omsättas i
nyttig-lieter.
Kostnaderna på driftkontot äro direkt beroende av
arbetsmängden och böra därför ensamma ge
drift-à-priset. På maskinkontot förekomma visserligen även
kostnader, som ofta stå i viss proportion till
arbetsmängden, men enär så icke ovillkorligen är fallet,
böra de utmönstras ur drift-à-priset. Maskin-à-priset
har icke jämförbarhetens stora värde i samma grad
som drift-à-priset, men det är icke desto mindre till
nytta för arbetsledaren. Dess variationer komma att
till en del avspegla grävningens svårighetsgrad.
Ett är nödvändigast av allt: sammanför alla
reparationer eller underhållsarbeten av vad slag de vara
må på ett och samma konto. Inför en logisk
tankegång finnes ingen artskillnad mellan en ny motor och
en ny fönsterruta. Bägge innebära en förbättring av
maskinen — alltså en uppskrivning av dess bokförda
värde.
Det kan synas vanskligt att rekommendera en
bokföringsmetod, som är förbjuden i affärsbokföringen,
nämligen att låta underhållet av ett inventarium öka
dettas värde. Detta förbud har tillkommit, för att
försvåra otillbörliga friseringar av boksluten och vilar
sålunda mer på praktiskt politiska än på logiska
grunder. Själva värdebegreppet är konturlöst
oscillerande mellan inköpsvärde, realisation svärde,
brand-försäkringsvärde och nyttovärde för ägaren. Helst
borde värdebegreppet bannlysas, och man borde säga,
att det på maskinkontot bokförda beloppet är
skillnaden mellan kostnader och avskrivningar.
Montage, demontage och flyttning höra givet till
maskinkostnaderna — eller rättare sagt de kostnader,
"som sträcka sig utöver bokföringsperioden" — dels
emedan de svårligen kunna särskiljas från
kostnaderna för samtidigt utförda reparationer, dels ock enär
34
26 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
