Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som med nuvarande utveckling för varje år blir allt mera
betydelsefull.
En av de viktigaste uppgifterna är och förblir dock
att vara förmedlaren av ett gott kamratskap. Vi hoppas
på den punkten mera av 1941 än 1940, som särskilt för
väg- och vattenbyggarna präglats av inkallelserna.
Särskilt vill jag framhålla vår önskan att de yngre väg- och
vattenbyggarna skola trivas allt bättre och bättre i vår
kamratkrets. Men de måste även själva bjuda till att
göra sig hemmastadda.
Genom organisationskommittén har samarbete
etablerats med de yngres föreningar och det är meningen att
deras skåp skall få stå här. Tiderna fordra alltmer att
vi hålla ihop.
Under 1940 har det varit glädjande att ingenjörerna i
ökad omfattning beretts tillfälle taga ledningen och göra
sin sakkunskap i tekniska och ekonomiska frågor
gällande för lösning av de genom krisen uppkomna xjroblemen.
Det bör vara vår samfällda strävan att på denna punkt
icke släppa taget utan med ökad energi söka motsvara
det förtroende, som därigenom visats oss.
En viktig fråga detta år är den tekniska
undervisningen. En omläggning av väg- och vattenbyggarnas
utbildning torde vara nödvändig icke minst med tanke på
husbyggnadstekniken.
Jag vill även uttrycka den förhoppningen att jag även
i år kan från en och var räkna med det bistånd, som är
en absolut förutsättning för att göra 1941 till ett gott år
för vår avdelning."
Att jämte ordföranden justera dagens protokoll utsågos
kapten E. Almqvist och civilingenjör N. Ranow.
Ordföranden höll följande minnestal över de avlidna:
"Under 1940 hava 12 av våra kamrater i avdelningen
gått ur tiden. De äro:
trafikchefen Erik R. Andersson, Nynäshamn,
majoren Per Hugo Bucht, Bollnäs,
överingenjören Axel Ekwall, Stockholm,
civilingenjören Einar F. Johansson, Stockholm,
civilingenjören G. Way Matthiesen, Skebobruk,
majoren T. O. R. Nordenstrahl, Stockholm,
majoren Ragnar Perslow, Stockholm,
civilingenjören Olof Porell, Stockholm,
överstelöjtnanten Carl Schmidt, Stockholm,
civilingenjören Olof Stendahl, Stockholm,
översten Ingemar Petersson, Stockholm,
överingenjören Gust. P. Wern, Uppsala.
Det är insatser av bestående värde, som gjorts av
dessa män — insatser, vilkas betydelse för väg- och
vattenbyggnadskonsten i vårt land knappast kan
överskattas.
De hava även skapat sig bestående äreminnen:
kraftverk i Sverige och främmande länder till ära för det
svenska namnet, vägar av förut icke i vårt land anad
storhet, flottleder i våra brusande älvar, stora och
betydande byggnadsverk.
Det är män, som haft kamraternas obegränsade
förtroende, vilkas ord varit avgörande och som med aldrig
svikande intresse nedlagt ett hängivet arbete för vår
förening.
Vi ägna minnet av de bortgångna kamraterna en tyst
hyllning."
I avdelningen inträdde genom egen anmälan följande
civilingenjörer:
Claes Erik Bergkvist, Gösta Forsman,
Lennart Elg, Göte Fritzell.
Civilingenjör Einar Nordendahl höll föredrag över
ämnet: Byggnadsindustrien under krigsbetonad kris.
Läge och utsikter vid årsskiftet 1940/^1.
Föredragshållaren visade, bl. a. med hjälp av ett
diagram, att den möjliga nybyggnadsverksamheten i ett
land vore beroende av det belopp, varmed landets totala
produktion överstege den sammanlagda direkta (omedel-
bara) konsumtionen. Under nu rådande kristid kan med
den allra största sannolikhet antagas, att den totala
produktionen i Sverige har nedgått, under det att
kostnaden för försvaret har ökats i en fantastisk grad, från en
obetydlighet om några hundra millioner kronor till minst
ett par milliarder kronor per år. De belopp, som under
normala tider kunde disponeras för
nybyggnadsverksamhet, tagas nu delvis eller troligen helt i anspråk för
försvarsändamål. Även om den direkta konsumtionen
nedpressas (levnadsstandarden sänkes), något som är
mycket svårt att genomföra, bliva de belopp mycket små,
som kunna disponeras för nybyggnadsverksamhet, och
kanske återstår intet alls för sådant ändamål. Utsikten
att under krisen få i gång en civil byggnadsverksamhet
av någon betydenhet måste bedömas såsom mycket ringa.
Föredraget finnes publicerat i Teknisk tidskrifts
allmänna avdelning, häfte 9.
Efter föredraget framförde ordföranden avdelningens
tack till föredragshållaren, varefter diskussionen
påbörjades.
Generaldirektör Malm framhöll att ingenjörernas
främsta uppgift, när det gällde att förbilliga
husbyggandet, ligger på det konstruktiva området och där finnes
säkerligen åtskilligt att göra. För det ändamålet
krävdes forskning, som borde ske genom samverkan mellan
alla krafter, vilka arbeta på detta område.
Professor Pallin förklarade att föredragshållaren
snarare varit optimist än pessimist. Det fanns tyvärr
möjligheter att Sveriges läge skulle komma att försämras
och krigsmolnen åter urladda sig över Norden. Att
genom inflation tillgodose statens behov av kapital måste
på det kraftigaste avvisas.
Major Jansson framhöll att det medel som behövdes
mot krisen och kapitalknappheten är arbete och åter
arbete. En ur försvarssynpunkt mycket viktig uppgift för
husbyggarna är att finna metoder, enligt vilka våra hus
kunde ombyggas eller nybyggas, så att de blevo mindre
känsliga för brandbomber.
Direktör Bilde ansåg, att byggnadskrisen inte kunde
lösas utan en rimlig räntesänkning söm komplement till
andra beskärningar. Om förbättrade metoder skulle
komma till användning i bostadsproduktionen, borde man
se till att vinsten kom allmänheten till godo och icke
gick i arbetarnas fickor i form av ökade ackordsvinster.
Kapten Lindblad framhöll att ett blott litet fel i
föredragshållarens beräkning av nationalinkomsten för
krisåret 1941 betydde mycket för storleken hos skillnaden
mellan total produktion och direkt konsumtion. Denna
skillnad motsvarade ju det kapital som huvudsakligen
skulle stå till byggnadsindustriens förfogande.
överingenjör Chatillon-Winbergh betvivlade att
nationalinkomsten eller totalproduktionen skulle komma
att utfalla mindre under 1941 än under 1938. Visserligen
har försvaret tagit mycket folk från den civila
produktionen, men å andra sidan arbetar industrien i stor
omfattning i skift. Vi måste sikta till att bibehålla en
yrkesskicklig arbetarstam och alltså en viss men begränsad
byggnadsindustri, säg en tredjedel av högkonjunkturens.
Emellertid bör man i så fall bygga på så sätt att de nya
husen bliva räntabla utan stödet av en höjd hyresnivå.
För den skull måste arbetslöner och materialpriser samt
framförallt tomtpriser pressas ned. Den nuvarande
räntan kan icke påstås vara onormalt hög, utan det är
tomtpriserna, som äro för höga i förhållande till ränteläget.
Det var markägarna, som diskonterade värdestegringen
vid den låga räntan, icke såsom påståtts
byggnadsarbetarna, åtminstone ej tillnärmelsevis i samma grad. Betr.
forskningen efter förbättrade byggnadsmetoder framhölls
att utvecklingen borde gå mot mindre vikt hos husen,
vilket skulle minska transporterna och arbetet.
Föredragshållaren underströk att varje beräkning av
en så svårbestämd kvantitet som ett lands
"nationalinkomst" måste bliva approximativ. Man kunde dock icke
40
29 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
