Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
Grönlund om översikt av maskinell utrustning i
flottleder, där anordningarna mestadels äro av stationär art och
därför alltid på ett eller annat sätt torde kunna besörjas
med den kraftkälla som vi trots allt ändå lia till buds,
nämligen vattenkraften.
Av intresse äro artiklarna av civilingenjör P. Vilh.
Werner om stötbottnar på dålig grund och av
civilingenjör Arthur Danielsson om betongrännorna och
jordkanalerna vid den nu fullbordade och förmodligen även
avprovade nya flottleden vid Dalälven från Marma till
havet.
Bostadsflottar och husbåtar avhandlas av
flottnings-inspektör Oscar Wallner i en instruktiv artikel.
Till samma ämnesområde hör en kort artikel om
"husvær" av flottningsdirektören Johs. Johannesen med
referat av den hithörande norska lagstiftningen. Förf.
kan dock beklagas, att hans artikel i
innehållsförteckningen av misstag — eller kanske garderobsorg i
tryckeriet — fått den för svenskt öga knappast tilltalande
översättningeh husvär.
Skogschefen Erie Ronge avhandlar grunderna för
kostnadsfördelningen inom en större flottled
(Ångermanälven), med nya och intressanta uppslag för en
rättvisare fördelning härvidlag, som trots sina
"startbesvär" borde bli lätthanterlig i praktiken, sedan den väl
en gång genomarbetats. Detta vitsordas också genom
de praktiska exempel som därnäst för samma flottled
anföras av kamrer Alex Erikson.
Kommer så Smedbergs egen avdelning, och den är
inte den minsta. Han skriver om iLövträdsflottning,
Uppfinningsnytt i Norge, Finland och Sverige,
Flottledsförbundets styrelseberättelse och årsmötesprotokoll
med utförliga diskussionsreferat, Ledamotsförteckning
med födelsedagar, telefonnummer och allt. Ändå har
han tid och kunskap över för belysande "meddelanden"
från förbundets livaktiga bytesförbindelser både inom
Sverige och grannländerna samt från vår såväl urtima
1939/40 som lagtima 1940 och vad där berörts om
flott-ningsväsendet. Han har t. o. m. en särskild avdelning
för bokanmälningar, där han med fin takt givit
anvisning på hur man med konst och förfarenhet kan skriva
en snäll anmälan, även om icke hjärtat helt är med.
Men han går nog enligt många styvsinnade
norrlänningars mening litet för långt, då han till och med
halvvägs berömmer Lubbe Nordströms "Guldkust". Om
denna frestas man osökt tillägga, att den av förf.
mångbesjungna lorten tydligen ej endast kan beskrivas. Den
kan även skrivas direkt. Det är den stora konsten.
Att skriva • en berömmande anmälan om Smedbergs
bok är däremot ingen konst. Den är bra.
Sten Edholm.
Physik lind Technik der Häfte lind Weiche, av Dr
phil. Wilhelm Späth, 24 X 16 cm, VIII + 250 s„ 214
bild., J. Springer, Berlin 1940, h. 18 RM., b. 19: 50 RM.
Hårdheten är en materialegenskap, som alla känna
men som man icke lyckats definiera annat än på
följande av Mårtens formulerade men tämligen obestämda
.sätt: "Hårdheten är det motstånd, som en kropp bjuder
mot inträngande av en annan (hårdare) kropp."
Saknaden av en vetenskapligt skarp definition liar emellertid
ingalunda hindrat tekniken från att skapa ett stort
antal metoder för att mäta hårdheten hos olika material.
Och utvecklingen inom detta område har varit livlig. Det
stora namnet inom hårdhetsprovningstekniken är
alltjämt svensken J. A. Brinell. Den av honom skapade
metoden att prova hårdheten genom inpressning av en
stålkula i det material, man vill undersöka, är ännu efter
40 år av största betydelse. Ett flertal andra metoder,
framför allt sådana med användning av diamantkon
eller diamantpyramid, hava emellertid under senare är
framkommit och vunnit vidsträckt användning.
Utvecklingen av provningsmetoderna har motsvarats av en
rikhaltig litteratur på området såväl i tidskrifter som i
form av böcker med goda översikter. Särskilt må
omnämnas arbeten av 0’Neill, The hardness of metals and
its measurement, år 1934, och av Wretblad, Svenska
metallografförbundets hårdhetshandbok, år 1937, den
senare av förbundet ägnad "minnet av Johan August
Brinell, den geniale föregångsmannen".
Att förf., trots kännedom om och betygad
uppskattning av dessa tämligen nya och omfattande arbeten,
likväl velat framkomma med en bok på området beror på
att han anser sig ha något nytt att komma med, som
bättre än tidigare skett sammanknyter
hårdhetsbegreppet med andra materialegenskaper. I begreppet
motstånd mot inträngning vill han icke som tidigare se
blott den alstrade spänningen pr ytenhet utan sätta
denna i relation till den uppkomna formförändringen. För
att tydligare framhäva att det gäller något nytt,
lanserar han termen mjukhet "Weiche" såsom mått på ett
materials formförändring, eftergivenhet, vid intryck och
definierar denna såsom förhållandet mellan den
uppkomna kvarblivande formförändringen och påkänningen
pr ytenhet. I samband med redogörelse för och kritisk
granskning av de många metoder, som kommit till
användning för hårdhetsprov såväl på metaller som på
gummi och konsthartser, visar han, hur det nya
hårdhetsbegreppet står i enkel relation till materialets
elasticitetsmodul vid statiska påkänningar och till dess
dämpningsförmåga vid dynamiska påkänningar. Intressant är
bl. a. den inträngande analysen av metoderna för
hårdhetsmätning genom att låta en fallvikt eller pendel
åter-studsa mot den yta, vars hårdhet skall bestämmas, och
det påvisade enkla sambandet mellan hårdhet och
dämpningsförmåga. Förf:s originella grepp om problemen
väcker eftertanke och fördjupar vår kunskap på området.
Otto Forsman.
Fremskridt siden vejkongressen i München med
hen-syn til tilberedning og anvendelse av tjære,
asfalt-bitumen og asfaltbitumeiiimilsioii til fremstilling og
vedligeholdelse av vejbelægninger, av Axel Riis. Medd.
fra vejlaboratoriet nr 15. 24 X 16 cm, 40 s., 6 fig. 1
kommission hos G. E. C. Gad, Köpenhamn 1938.
Publikationen utgöres av den danska rapporten om
bituminösa bindemedel till 8: de internationella
vägkongressen i Haag år 1938.
Under de senaste åren har Danmark i många
avseenden inom vägtekniken varit ett föregångsland, dit
många svenska fackmän sökt sig för att vinna vidgad
erfarenhet och impulser. Chefen för det danska
väg-laboratoriet, ingenjör Axel Riis, har därvid ofta varit
en välvillig ciceron, som alltid med stor beredvillighet
ställt sin rika erfarenhet och sina stora kunskaper till
förfogande. I denna publikation ger Riis en saklig ocli
värdefull redogörelse för utvecklingen på de bituminösa
vägbeläggningarnas område i Danmark under senare år.
De allmänna vägarna på landsbygden äro i Danmark
uppdelade på två kategorier: landeveje (amtsveje) 7 774
km och biveje (sogneveje) ca 44 000 km. Den 1 april
193G voro 83 % av amtsvägarna försedda med bituminösa
beläggningar. I långt övervägande grad, nämligen 76 <%
av de 83 %, har man använt halvpermanenta typer,
ytbehandlingar och indränkningar. Vad bindemedlets art
beträffar, har man i förvånande hög grad jämfört med
Sverige använt asfaltemulsion, såsom framgår av
följande siffror för år 1936 avseende förbrukningen för hela
landet: tjära och asfalttjära 12 000 ton, asfalt och
asfalt-lösning 2 500 ton, asfaltemulsion 27 000 ton.
Frågan om vidhäftning mellan stenmaterial och
bituminösa bindemedel har varit föremål för undersökningar
vid vejlaboratoriet. Man liar bl. a. funnit, att ett
mikron-innehåll i tjära av minst 10 mill. pr mm3 är av väsentlig
betydelse för tjärans klibbkraft. I de danska
tjärnor-merna finnes prov av mikrontalet medtaget, vilket anses
vara av större betydelse än "den fria kolhalten". De
svenska normerna upptaga däremot ej detta prov.
29 mars 1941
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
