- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
46

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

SAo/a

Fig. 2. Plan av Lindholmshamnen ; å piren mellan de 2
bassängerna äro pågående husbyggen angivna ; likaså äro
nivåkurvor för berg angivna med 4,0 m ekvidistans ned till 42,2 m
under MW.

utförande på pålning med vanliga träpålar gav till
resultat ett så stort pålantal, att en synnerligen
riskabel pressning utåt av kajen kunde väntas genom
pålningen.

En lösning enligt samma metod som föreslagits
och som sedan även använts för skjul 179 ansågs ej
heller tillfredsställande. Till komplettering av
ingenjör Arfwidssons beskrivning av de förberedande
försöken till upptagning av rörgroparna kan jag
nämna, att vi även räknade med användning av
nedslagna 20—25 cm grova järnrör såväl vid utborrning
för hand som vid ifrågasatt maskinell utborrning av
lerkärnan enligt en hos en tysk firma för
grundläggningsmaterial g*jord förfrågan om anordning härför.
Dessutom räknades alternativt med rörgropens
fyllande med vatten för att genom vattentryck motverka
gropens hoppressning under den (korta) tid som
skulle åtgå från rörets uppdragning till pålens
nedslagning i gropen.

Vid tiden för projektarbetet å grundläggningen för
byggnaderna 178 och 179 hade jag fått reda på att
i Oslo en del grundläggningar till berg vid denna
tid hade utförts med järnpålar, varför vi började att
närmare undersöka möjligheten att använda denna
metod. Det visade sig därvid att norrmännen
huvudsakligen använt järn i form av sammansatta L-järn
samt massiva järnstänger — grova rundjärn och
4-kantjärn med hänsyn till rostfaran — och att
grundläggningsdjupet var relativt litet, 10—20 m. I här
förekommande lera torde risken för röstning vara
ringa, varför pålar med ur styvhetssynpunkt lämp-

ligare form kunna användas, således rör eller balkar.
De norska grunderna hade även utförts å platser,
där berggrunden låg relativt horisontal, varför inga
särskilt noggranna åtgärder behövt vidtagas för att
järnpålarna skulle få gott fäste i berget.1 En blick
på våra bergprofiler visar (fig. 3), att denna senare
frågas lösning i Lindholmshamnen måste bliva av
avgörande betydelse för att få problemet i sin helhet
tillfredsställande löst.

Då tillräcklig erfarenhet från andra håll ej förelåg,
gällde det således att pröva sig fram. Jag utgick
därvid från följande resonemang. Man kan med en
vanlig bergmejsel och en vanlig hammare eller
handslägga bit för bit arbeta sig in i skarpt sluttande berg
och på så sätt ganska fort utmejsla en liten
horisontal pall. En dubb av gott verktygs- eller
borrstål fastsatt vid en järnbalk bör således under
lämplig bearbetning kunna utmejsla ett fäste för balken
även i sluttande berg och bliva den direkt bärande
konstruktionsdelen. Dubbens egg bör vara sådan
att den bit för bit angriper berget för att till slut
skära in i underlaget utefter hela eggens längd. En
hel serie prov gjordes, innan den slutgiltiga formen
på dubben, dess storlek, dess härdning och dess
fastsättande vid balken m. m. voro utexperimenterade,
och jag skall något uppehålla mig vid vissa av dessa
prov. Fig. 4 visar ett sådant försök, där balken
kröktes vid provtryckning.

Prov å hållfasthet hos ståldubbar och hos berg.

Efter de förberedande proven anskaffades ett par
brottstycken ur det berg på vilket grunden skulle

i Anm. Jag har just i dagarna från Oslo fått meddelande
om att norrmännen gått vidare på ungefär samma sätt som
vi och använt Dip-balkar NP 20—30 av St. 37 med dubb av
axelstål, som göres "hålkonisk", vilket torde svara mot vår
utformning av dubben.

O = befongp//rj/or pà
bo/Jrp3/or

b = fo’rb/nc/e/sebo//cor

me//or? öe/ongp//h/omo

C = s/oc/po/or /or
/orbihc/e/se-bo/kor P/p ( /s/J

c/ =s grunc/po/ar for bs/ongp//n/or ois

Pip 22 fes/., 5s/, 5s/„ - ’ ’ "

? /<S>/, 53/., 53/., Ss/„ 5s/. )
( ;i m /nr /iv ;YJ

SA-o/o

Fig. 3. Tvärsektion genom norra gaveln av magasin
178; golvhöjd i bottenvåningen ca + 12,30 = 2,10 m
över MW.

46

26 april 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941v/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free