Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Provkropp nr 2.
I denna provkropp syntes bergmaterialet lia fått
sprickanvisning vid sprängningen.
Ti. 100 mm -©- pdlspets nr 3.
Vid 87 tons last uppkom en spricka i pålspetsen, men
denna höll dock samman.
Vid 124 tons last, motsvarande en påkänning av 1 580
kg/cm2 på bergmaterialet, öppnade sig en spricka i
stenen och fortsatte ut genom betongen.
Provkropp nr 3.
A. 73 mm -ø pdlspets nr
Vid 46,5 tons last uppkom 1 och vid 62 tons last
ytterligare 3 sprickor i pålspetsen. Lasten ökades till
124 ton, motsvarande en tryckpåkänning av 3 080 kg/cm2
på bergmaterialet, utan att någon sprickbildning
uppkom däri, frånsett avsplittringarna på ytan.
B. 100 mm -©■ pdlspets nr 3.
Lasten ökades till 124 ton, motsvarande en
tryckpåkänning av 1 580 kg/cm®, utan att några nya sprickor
uppkommo i pålspetsen. Ej heller uppkommo några
sprickbildningar i bergmaterialet, frånsett
avsplittringarna på ytan ..."
Anmärkningsvärd är bergmaterialets stora
hållfasthet av över 3 000 kg/cm2; dubbens skålformiga
undersida fyllde sig vid proven med krossat stenmjöl.
Då de belastningar som pålarna under magasinet
maximalt äro avsedda att uppbära uppgå till ca 75
ton, gåvo proven vid handen att såväl bergmaterial
som dubbar väl kunde uthärda dessa.
Med ledning av dessa prov bestämdes sedan den
slutliga sammansättningen och härdningen av
dubbarna (se vidare i det följande). Dessa levererades
fullt bearbetade och färdiga enligt våra ritningar av
Dannemora i stål St 44 med
%
C = 0,50
Cr 0,50
Cu 1= 0,25
Slagningsprov ä sluttande berg för balkpålar med
ståldubbar.
Ett av de ur berget utsprängda skärvstyckena
ingöts med barkytan uppåtvänd och i ca 45° lutning
mot vertikalplanet i ett betönglager i det
förutnämnda spåntschaktets botten, så som framgår av
fig. 5.
Som provpåle användes en 5 m lång balk Dip 16
med dubb av 75 mm diameter. 2 st. prov utfördes.
Pålen uppåtriktades vertikalt med dubbens egg
vilande mot bergytan, varpå gropen fylldes med grus,
som tillstampades väl. Därefter verkställdes
slagningsprov med användning av pålkran. Hejarens
fallhöjd var i båda proven ca 25 cm.
Prov 1 — hejarvikt 1100 kg.
Under de 10 första slagen sjönk pålen ca 8 cm,
varefter sjunkhastigheten snabbt avtog. Slagningen
avbröts efter 20 slag, schakten upptogs och
pålnings-arbetets verkning på stenen uppmättes; den
framgår av fig. 5 och tab. 2.
Av försöket framgår bl. a. att
begynnelsemotståndet mot sidoförskjutning var tillräckligt hos en balk
av ifrågavarande relativt klena dimensioner (ringa
styvhet), för att den, även då den är nedslagen till
så ringa djup som här (ca 2,0 in), relativt fort skall
"äta" sig in i bergytan. Säkerheten mot glidning
ökas med pålens styvhet och markens motstånd. Hela
dubbens bottenyta blev vid detta prov dock ej
bärande, vilket visar att ytterligare slagningsarbete
erfordrades, som för övrigt var att vänta.
Prov 2 — hejarvikt 825 kg
(samma provstycke men ny uppställning).
Under de 10 första slagen sjönk pålen ca 10 cm.
Efter 50 slag stannade rörelsen märkbart och efter
70 slag studsade balken utan att sjunka mätbart.
Slagningen avbröts efter 75 slag, schakten
uppgrävdes och spåren i stenytau inroptes och äro angivna
i tabellen härnedan.
Tabell 2. Slagningsprov.
Mått i mm
Spär i stenytan enl. fig. 5. —-r—^– si–
prov 1 prov 2
sårat berg till tydlig "in-
skärning" äger rum. f
längd ...............’. ca 100* ca 160
sårat berg, längd ....... bi= 155 300
ungefärlig höjd av verti-
kal inskärning ....... c = 25 40
total sjunkning ........ di= 110 210
horisontalt plan, inskuret e = 45 60
sidoförskjutning ....... f = 65 150
Alla rörelser ha vid detta prov blivit större än vid
det första, sjunkning ca 21 cm och sidoförskjutning
ca 15 cm med en bäryta av 6 cm diameter, ungefär
svarande mot 75 mm dubben (jfr fig. 7).
Man kan således sluta sig till att man viel
sluttande berg får räkna med minst 200 à 300 slag med
hejare av så ringa vikt som 825 kg. Den 1100 kg
tunga hejaren arbetade dubben fortare och bättre
in i berget.
Den entreprenör som byggt silobyggnaden S med
tillbyggnaden M fick tillfälle att försöka ovan
angivna grundläggning för en del av M å västsidan
av berget enligt den här ovan beskrivna metoden.
Han använde därvid hejare av 2 000 kg vikt.
Försöket utföll väl, när fallhöjden hölls nere i 20—30
cm, men misslyckades i ett par fall, tämligen säkert
på grund av att för stor fallhöjd användes; pålarna
gledo härvid längs berget 2—3 m utan att stanna.
Med ledning av
dessa prov
bestämdes den
slutliga utformningen
av dubbarna. Den
framgår av fig. 7
för en 100 mm
dubb, som är
använd å pålar Dip
22; liknande 70
mm dubbar äro
använda å pålar Dip
14.
Dubbarna äro
försedda med
dubbelsidig egg; detta
medför troligen att
dubbarna under
Fig-, 7. Nedre änden av en balkpåle
Dip 22 med dubb av 100 mm diam.
angivande detaljmått, bearbetning och
svetsning m. m.
48
26 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
