Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
För både kedjelinjen och parabeln gäller 2 y0 — mx0.
Denna ger differensekvationen
3 AL
2Aya = x0A m -f- mAx0= - - (1 — 2 a m2 + ...) —
3 Ax.
m
Insättes värdet a — — 7/60 resp. •— 3/20, fås för
kedjelinjen
. 3 A L01 lm1 \
Ay° = -2m~V+ 30–)-
_ 3 A X° [ 1 _L_ üf _ \
2 m \ + 15 ••■/
(41)
och för parabeln
A y„
_ 3 AL0
2 m
2, Ax,
2 m
3 m?
10
2 m*
(42)
De två sista uttrycken utgöra viktiga samband vid
beräkning av justeringar för temperatur,
sadelför-skjutning m. m.
Exempel. Höjningen av lågpunkten skall beräknas
för samma data som i första exemplet. Vid rörelsens
början är m ,= 0,477 och vid dess slut = 2 • 15,606/
69,766 = 0,447. Införes såsom medelvärde under
rörelsen m ~ 0,463, fås enligt sambandet (42) för parabeln
, 3 A L„
n–- 1,064-
2 • 0,463
3 Ax,
o i
— ■ 1,0-29 ■=
2 ■ 0,463
= 3,15 A L0 — 3,33 A x0.
För AL0 — — 0,134 och Ax0 — 0,n>3 fås
A y0 = — 0,462 — 0,543.
Lägges härtill den i andra exemplet beräknade
höjningen 0,046 vid övergång från parabel till
kedjelinje, erhålles såsom total höjning 1,051.
Överensstämmelsen mellan den sistnämnda metodens
resultat och det i det första exemplet beräknade exakta
värdet 1,050 är alltså påfallande, trots att de
beräknade formförändringarna äro mycket stora. För de
mindre rörelser, som uppstå av temperatur och
därmed sammanhängande sadelförskjutningar, kan därför
det i det sista exemplet använda snabbare
differensförfarandet alltid begagnas.
Utredningar
Fastighetsbildning i stad. En kommitté,
bestående av civilingenjör Sven Bergström, civilingenjör
Richard Långström och stadsingenjör Fredrik Ekström,
har på regeringens anmodan yttrat sig över förslag till
lag om ändring i vissa delar av lagen 1917 12/5 (nr
269) om fastighetsbildning i stad. Ur
kommittéutlåtandet må följande framhållas.
Beträffande den gällande lydelsen av 2 § i 2 kap. är
att märka att denna lydelse, i synnerhet beträffande
tolkningen av begreppet "praktisk duglighet i ägomätning",
vilket såsom kompetenskrav mött åtskilliga av
föreningens medlemmar, redan tidigare givit anledning till
behandling inom föreningen och i en artikel i Teknisk
tidskrift 1935/13. Den mening har gjort sig gällande, att
med nämnda uttryck mera avsåges kunskap att praktiskt
tillämpa gällande lagbestämmelser och förmåga att
genomföra legala förfaranden än vad som merendels
därav utläses av den i saken mindre initierade, nämligen
arbetsrutin och fortfärdighet i de tekniska göromålen.
Alla dessa kunnigheter och färdigheter äro
otvivelaktigt behövliga för verkställare av ifrågavarande laga
åtgärder. Ur allmänna rättsvårdssynpunkter synes
dock den förstnämnda kunnigheten beträffande
verksamhetens rättsliga sida äga den största betydelsen, men
likväl vara mindre beaktad av de kommunala
myndigheter, som hava att anställa stadsmätningsmän. Dessas
tekniska duglighet i ägomätning torde dock genom
hittills gällande behörighetsbestämmelse vara tryggad.
Åtminstone beträffande de större städernas
specialbefattningar torde konkurrensen vid tillsättandet hava
medfört, att endast undantagsvis sökande med blott två
års eller kortare praktisk verksamhet inom facket
kunnat komma i åtanke. Beträffande mindre samhällen,
där stadsingenjörernas tjänsteåligganden äro av
mångskiftande natur och huvudvikten vid meritbedömningen
lägges på vederbörandes förmåga att styrka duglighet i
rent tekniska arbetsuppgifter såsom exempelvis
byggandet av gator och andra tekniska kommunala
anläggningar samt skötseln därav, lärer det stundom vara
förenat med svårigheter att finna lämplig sökande, vilken
förutom erfarenhet inom rent tekniska områden jämväl
besitter praktisk erfarenhet inom
fastighetsbildningsväsendet. Då inom mindre samhällen
fastighetsbildningen är föga omfattande, stundom begränsad till
endast ett fåtal ärenden av enkel beskaffenhet per år,
ligger det nära till hands, att de kommunala
myndigheterna tillmäta sökandes meriter inom
fastighetsbildningsverksamhet ringa betydelse. Den rutin som
erfordras för det tekniska verkställandet av ett litet
antal enkla mätningsförrättningar torde icke vara större
än att varje ingenjör med lagstadgad högskoleexamen
besitter eller snart själv förvärvar den. Däremot kan
icke en ingenjör, vilken icke erhållit erforderlig
undervisning i eller på annat sätt förvärvat kunskap om
förutnämnda judiciella förfaranden och har sin arbetstid
upptagen av allehanda tekniska göromål, lika lätt
inhämta erforderlig kunskap om nämnda förfaranden.
Följden har också blivit att stundom även äldre, i
övrigt förtjänta, mångåriga utövare av verksamhet inom
fastighetsbildningen, icke besuttit försvarlig formell
kunskap. Då man genom lagstiftningsåtgärd söker bot
mot detta förhållande, bör sålunda orsaken härtill
uppsökas. I de antydda fallen kan denna icke ligga i brist
på tillräckligt lång verksamhet. Det kan i stället
påstås att orsaken till bristen ligger i den grundläggande
utbildningen som icke innefattat rättskunskap eller ens
en grundläggande orientering om denna kunskap och
rättsreglernas tillämpning.
Mot den föreslagna lagändringen kunna sålunda
invändningar göras. För stadsingenjörsbefattningar inom
mindre samhällen, där allmänna tekniska göromål och
mätningsmannagöromål verkställas av en och samma
befattningshavare, kommer det att uppstå svårigheter att
erhålla hågade kompetenta sökande inom de yngre
åldersklasserna, därest det av dem skall fordras den
föreslagna praktiska verksamheten av två år inom
fastighetsbildningsväsendet. Vidare är outrett, huruledes en
obefordrad ingenjör skall kunna erhålla ifrågavarande praktiska
utbildning. Sannolikt kunna praktikanter endast
undantagsvis erhålla uppdrag av värde för utbildningen på här
förevarande område. Det kan ock starkt ifrågasättas,
huruvida de äldre mätningsmän, hos vilka de skola
tjänstgöra såsom biträden, alla kunna ägna tid eller
arbete åt eller ens äga lämplighet för utbildning av
blivande mätningsmän. Sålunda kan det befaras, att tiden för
dylik tjänstgöring i synnerhet för dem som icke i
förväg inhämtat kunskap i tillämpning av ifrågavarande
rättsregler i många fall ur utbildningssynpunkt blir för-
54
26 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
